MM
BRA TOLU
De med södra snällposten ankomna utländ-
ska tidningar innehålla underrättelser från Pa-
ris af den 4 och från Hamburg af den 4 dennes.
SPANIEN.
Narvaez var ännu den 26 Aug. icke ankom-
men till Madrid. Franska berättelsen om hans
ditkomst den 23 var alltså osann. Innan han
ankommit, är man i Madrid i den svåraste o-
säkerbet om förhållandet för den närmaste
framtiden.
FRANKRIKE.
Efter ett stort kabinettsråd, som hölls den
29 Aug., hafva kurirer afgått till Rom, Neapel,
Madrid och London, och man tror allmänt, att
något mycket politiskt vigtigt beslut blifvit fat.
tadt.
Regeringen her beslutat, att låta pärskamma-
rens protokoll af den 24 ÅAug., angående herti-
gen af Praslin, få offentlighet. Deita steg och
det sätt, hvarpå pärsdomstolen afgjor! hertigens
af Boissy försök att få mördarens arrestering,
innan pärsdomstolen sammanträdt och förklarat
anledning dertill vera för handen, ansedd så-
som en kränkning af pärsvärdigteten, visa huru
mycket den allmänna opinionen ändock i Frank-
rika förmår. Uppå Boissys yrkande svarade
presidenten Pasquier, att om i detta fall grund-
lagen blifvit åsidosatt, så var det icke regerin-
gens fel, utan hans eget. Han hade icke hand-
lat på någon annans uppmaning, utan följt sin
öfvertygelse om lagens bud och pirskammearens
värdighet. Då de många anledningarne till her-
tigens af Praslin broitslighet vid det af magi-
stratspersonerna hållna polis-(instruktions-) för-
hör förekommo, hade dessa icke ansett sig
kunna, af akining för pärprivilegium, gå så
långt, att befalla hertigens häktande; men efter
hans mening var detta ett misstag. Han an-
såg, att gripandet på bar gerning, gaf megi-
stratspersonerna en maktfullkomlighet, som de
eljest icke kunde utöfva, och med denna deras
rätt blef ock deras pligt sörre. Det vore af
högsta nödvändighet, att ligga banden på den,
som blifvit med skäl ansedd såsom skyldig till
ett begånget brott. Pärsdomstolen kunde ej
dela den tankan, att 29 I i Kartan skulle så
strängt tolkas, att man hånade allt förnuft; icke
kunde en lags tydning gå så långt, att den blef
stridande mot menskligt förnuft. Man kunde
t. ex. icke låta en, skäligen för mord miss-
tänkt, pär, i en aflägsen provins vara på fri
fot intilldess en förordning om h ns arrestering
hann ankomma från hufvudstaden, och låta ho-
nom under tiden resa hvarthän han ville I
denna åsigt förenade sig flera pärer: Pontecou-
lant, Purtalis, Cousin; cch presiden!ens förfa-
rande gillades af hela pärskammaren, så att
prejudikatet ru blifvit erkändt, att en pär, på
bar gerning för brott gripen, kan, liksom hvarje
annan förbrytare, häktas.
Den gamle marskalken Sebastisni hade kom-
mit till Paris, för att, såsom han sade, )se,
hvad som var öfrigt af hans barc,. Med myc
ken sinnesstyrka besåg han stället, der hans
dotter mördades, återhöll sin smärta och sade
blott: mördarens moder är mer att beoklagan.
Han begaf sig ock till henne, den enda gång
han lemnat sitt hotel.
Det läses i en tidning, att hertigen af Pras-
lins äldsta son, 47 år gammal, gjort slut på
sitt lif, af grämelse öfver fadrens brott.
Det bestyrkes alt grefve Alfred de Montes-
quiou, som mördat sig, förfalskat vexlar för att
betala en stor spelskuld.
Prins Eckmähl, son af den ryktbare mar-
skalken Davoust, och som för sn lättsinnighet
länge varit ställd under förmyndare, skall hafva
mördat sin mätress och flytt undan till Belgien.
ITALIEN.
I Toscana hafva dödsstraffen nu blifvit af-
skaffade en gång för allan, som det heter i
den härom utfirdade storhertigliga förordnin-
gen. Redan Leopold 1, nuvarande suveränens
farfader, afskaffade dem, men de hade sedan,
genom lagen af d. 2 Augusti 1859, blifvit åter-
införda, med vilkor af sammanstämmighet hos
domstolsledamöterna vid lagbudets tillämpning.
Bland nyheterna från Italien ha ofta före-
kommit obestämda berättelser om den genom
sina förhållanden ti!l regentinnan i Parma rykt-
bare österrikaren, grefve Fiquelmont och hans
åtgärder såsom statsman; nu försäkras, såsom
hemtadt ur god källa, att H. M. Hertiginnan
af Parma — som d. 28 Augusti befann sig i
Schönbirunn — ärnade afsäga sig regeringen
och tillbringa sina återstående dagar inom den
kejserliga familjen. Hertigen af Lueca skulle
afträda sitt lilla land åt Toscana och få Parma
Piacenza och Guastalla i vederlag.
Dass suv oo LA IA ttarligara hlifvit