dens rättvisa, allenast beroende af h:mmelens allvetenhet. Åtskilliga konsiderationer hade fördröjt utförandet af det rysliga dåd, man med så mycken köld aftalat. Lucretia sjelf ryggade tillbaka; måhända mera förskräckt af sitt samvetes röst, än hon sjelf anade; — hon maskerade sina betänkligheter under dessa ännu ohyggligare förfiningar i den emotsedda hämden, hvilka hernes samtal med Varney yppat för läsaren; Fruktlösheten af de tidigare forskningarne efter den förlorade Vincent, jemte Stubmores fortfarande overksamhet, lemnade den mer otålige mördaren ledighet att göra bekantskap med St. John, smyga sig in i Helenas förtroende och så laga, alt assuranserna på hennes lif blefvo mindre blottställda för misstankar, än om de skelt genast efter hennes inträde i denna mördarekula, och innan hon kunde förutsättas hafva för sin tant fattat en tillgifvenhet, som kunde göra en så ömsint omtanke sannolik. Nu försvunno dessa orsak r till dröjsmål: parcerna släppte hastigt den spunna tråden och lyftade hotande sin sax. Lucretia hade för länge sedan aflagt namnet Braddell. Hon ville icke, förrän tiden ännu var inne, då hon finge erkänna sin son, offentligt tillkinnagifva sitt sednare äktenskap, emedan hon ansåg sig derigenom förnedrad, och dessutom skydde de misstankar, som ransakningen rörande mannens död-hade ådragit henne. Hon återtog alltså namnet Dalibard, och härmed vilje vi fortfarande benämna henne. Äfven Varney styrkte henne i beslutet att icke göra sitt sednare äktenskap kändt, förr ön omständigheterna det kräfde. Om sonen upptäcktes och bevisen om hans börd funnes i hans och hans medbrottslings händer, såg hans penningbegär häru!i ett godt medel att af denne son tilltvinga sig en förbindelse på någon lämplig belöning för tillträdandet af ett arf, hvilket endast dessa bevis kunde tillförsäkra honom; af denna inbillade fond skulle icke allenast Grabman, utån äfven dennes principal, godtgöras. Döljandet af identiteten emellan mrs. Braddell och madame Dalibard skulle naturligtvis under