aldrig fallit oss in att försvara principen a
Konungens utnämningsrätt,.
Detta är en så riktigt och tydligt framställd
tanka, att man icke kan undgå att instämm:
deri.
Meny — säger Allehanda — ehuru delt:
skulle utgöra vår bestämda åsigt, antingen
fall frågan vore att bilda en ny stat, eller och
om någon sannolikhet funnes att på fredlig vät
genomdrifva ett rationelt och fullt principenlig
förslag, så får man nu icke göra sig illusione
i det afseendet; och så mycket vi än förtröst
på tidens och ideernas makt, kunne vi doci
icke dölja för oss, att det finnes någonting in
om de bestående samhällena, som kallas politis
nödvändighet.n
Äfven detta resonnemang är riktigt så til
vid2, som det uttrycker den allmänna sitsen
att man vid reformer inom ett redan beståen
de sambälle måste göra afseende på och berik-
na hvilka krafter, som redan finnas att tillgå
för eller cmot, samt följaktligen någon gånt
uppoffra en del af en theoris totala genomfö-
rande, äfven den förträftligaste, eller med
andra ord af en radikal åsigt, för att kom
ma till ett resultat. Deruti ligger egentligen
hvad Allehanda menar med politisk nödvändig-
het, och den angifna regeln måste gälla vid allt
praktiskt S räfvande.
Det återstår likväl alltid att tillse hvad som
verkligen utgör en nödvändighet för hvar e ser-
skildt fall och att icke låta hänföra sig af en
blott subjektiv föreställning om dess tillvaro i
högre grad, än den verkligen finnes, på det man
icke må förledas att af ett rationelt och fullt
principenligt förslag gifva ifrån sig hvad man
framdeles kunde ångra, och derigenom försvaga
reformens välgörande inflytelse för efterkom-
mande. Låtom oss se hvad Alleh. vidare har
alt förmäla härom.
I reformvännernas förslag till bildande af öfre
kammaren, — säger D. A. — finner man åt-
skilliga koncessioner åt såväl presteståndet, som
den högre förmögenheten och embetsmanna-
hierarkien, hvilka innefatta rätt betydliga efter-
gifter, utan att ändå uppfylla det ändamål, hvil-
ket, vid beräkningen af sannolikheterna för ett
bifall till förslaget, å då fyra riksståndens sida
äfven miste afses, eller att gifva något, om vi
så få kalla det, soulagement åt adelselementet.
Nu är frågan, om ett sådant soulagement är mnöd-
vändigt, för att på fredlig väg vinna ridderskapet
och adelns samtycke till en representationsförändring?
och huru beskaffadt bör då detta soulagement vara?
Den förra frågan kan visserligen besvaras med nej,
:om vi vilja vänta på reformen ännu ett par decen-
nier; men vilja vi hoppas den under Konung Os-
cars styrelse, så befara vi att den måste besvaras
med ja. Svenska adeln är ännu både alltför rik
och eger ännu alltför mycket inflytande vid riksda-
garna, att man kan hoppas, det den godvilligt skulle
helt och hållet tillintetgöra sin existens, såsom en i
viss mån ingredierande del uti representationen. —
Antager man således, att representationsförändringen
icke går igenom, så vida icke ett offer göres åt det
inrotade föreställningssättet inom adeln; så frågas,
huru beskaffad bör denna koncession blifva, för att
vara mirst skadlig och minst stötande mot tidens:
demokratiska riktning ?
Här begynne vi att skilja oss något ifrån Al-
Ichandas åsigt. För det första tro vi nemligen,
att förslaget om Konungens utnämnngsrält icke
så mycket härleder sig ifiån en önskan att
soulagera, adeln, som ifrån Regeringens cgen
önskan att hafva en betydande inflytelse på re-
presentationen; en inflytelse, som Alleh. sjelf
förklarat för betänklig,. Det är imedlertid af
mindre vigt, hvad som här utgör sjelfva mo-
tivet, och vi vile således ej tvista vidare der-
om. Ait nästan hela den nuvarande ministe-
ren icke saknar en viss böjelse för det byrå-
kratiska elementets öfvervigt och en viss anti-
pathi för det demokratiska elementet, det tor-
de imedlertid Allehanda medgifva oss; ty hade
det varit annorlunda, så hade väl äfven det an-
förande, hvarmed statsrådet Silfverstolpe fram-
trädde å Regeringens vägnar vid sista riksdagen,
innehållit en mera öppen förklaring till förmån
för majoritetens rätt.
Men för det andra äre vi också betydligt
mera optimister än Allehanda i afseende på
förhoppningen, att reformen kunde gå igenom
SERENA TE EEE EA SEE YT ERE