till tjenst. Han tål framför allt icke förläg-
gare, somå genom sina företag framlockat den
mängd af författarskap, som för närvarande
nöfversvämmar landet. Nittienie hundradedelar
deraf, — ingenting mindre — äro odugligheter:
— — följaktligen sådant, för hvilket nationen
bör varnas), ovärdiga parasiter, som böra bort-
visas, ogräs som bör qväfvas i tödseln. At
boktryckare, konstförvandter och pappersabri-
kanter äro inbegripne under samma fördömelse,
allt sedan Vinterbladsmannen sjelf upphörde att
vara förläggare och boktryckare samt i sådan
egenskap framlocka arbeten, af hvilka vi bän-
delsevis kunde hafva äran att specielt presen-
tera en viss massa svärtadt papper, som utan
tillgörände af något ;publicistiskt samvete,, ännu
ligger såsom makulatur, det förstås af sig sjelf.
Men i alla fall finner man, att samvetet åt-
minstone icke är af det blöta slaget.
Härefter följer den vackra och sanna tankan:
att de litterära produkternas duglighet är huf-
vudsak, deras mängd bisak., Men hvem skall
döma om dugligheten? Naturligtvis Vinter-
bladet. Den författare som fålt dess imprima-
tur, kan vara säker att han dugern.
Det gifves imedlertid ett ordspråk som säger,
att tycken och smak äro olika. Den cne tyc-
ker om modern, den andre om dottern, och så
blifva de begge gifta; men om Vinterbladet
efter sin önskan finge dräpa 99 bland 400 af
hela den litterära generationen, så vore ju denna
i en nästan värre belägenbet än menniskosläg-
tet fordom i Noachs ark, der åtminstone så
minga återstodo, att slägtet kunde ånyo fort-
plantas. Deremot tyckes ett formligt utrot-
ningsbegär äga rum hos Vinterbladsmannen.
Han rasar icke blott emot våra författare, utan
snart sagt än mer mot förfaltarinnorna. Det
tyckes egentligen blott vara ett litterärt frun-
timmer, som, jemte skalden Braun, funnit nåd
för hans ögon; desse utgöra den hundrade-
delen som besitter. duglighet, och på dem
båda lr det således eg. n!ligen vara som för-
boppningarna hvila i afseende på litterau-
rens ännu ofödda slägte. — Lyckligtvis äro re-
censionerna i Vinterbladsafdelningen temligen
sällsynta, och de författare, som allsicke blifvit
recenserade derstädes, kunna således väl icke
precist betrakta sig såsom afrättade, men måste
1kväl gå i en ständig dödsångest, emedan de
fleste måste böra till de 99 hundradelarna.
Såsom motsats till det a!skyvärda förhållande
han finner deri, att författarskap framlockas
af förläggare, uppställer Vinterbladsmannen vi-
dare den regeln, ,i fråga om ett arbete, att
adetta först sjelfmant, snart sagdt genom ett
in. e lvång bör uppstå, och dess tryckande en-
dast sedermera påtänkas I så målto finne
vi Vinterbladet hava fullkomligen rätt häri,
som det är svårt alt börja trycka ett ar-
bete innan det uppstått, d. v. s. innan det
är skrifvet. Hvad deremot det nre tvån-
getv och sjelmanta pproducerandet beträffar, så
torde Vinterbladsmannen känna, att dermed
icke alltid bafver sig så lätt, likasom att det
icke är gifvet att produkterne bliiva dugliga
der.öre, att de tillkomma så der genom
ett slags naturbehof. — Ja! det finnes arbe-
tare på litteraturens fält, at hvilka det är svårt
nog att få något ur händerna, äfven då det är
bestäldt, emedan de anse författarskapet tung-
samt. Vi säga detta blo:t i sllmänhet, och
utan någon allusion på Vinterbladets egen för-
faltare, som för öfrigt icke befattat sig med
att skrifva böcker, och således för sin del är
oskyldig i söfversvämningen.
En sak förundrar oss något litet hos Vinter-
bladsmannen. Han säger att detta eländiga ofog,
— af den litterära öfversvämningen nemligen
— paldrig skulle kunna öga rum, om vi ägt
en sträng kritiko. Men i början af artikeln
yttrar samma Vinterbladsman, dels att han sjelf
idkat kritik i sju och tjugu år, dels också att
han ,anselit stränghet vara en recencents pligt.
Huru står detta tillsammans? Vinterbladsman-
nen behagar kanske snart upplysa oss om, hvar-
före han icke under den långa tiden mäktat
åstadkomma hvarken kritik eller förlager som
kunnat fylla den anmärkta bristen. Måhärda
bar det kommit deraf, att ban, ocktadt stt.
nyss förut skedda förklarande, at nittinio;!
hundradelar af de arbeten som utkomma !: