RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Bland de äfventyr, som förre korporalen J. O. Wahlgren (jemte flera andra personer häktad och tilltalad för rån emot några i förra veckan till staden ankomne bönder, på sätt A.B. för den 24 d:s upplyser) med sina kamrater förehaft, har vid de sednaste polisförhören följande blifvit omförmäldt. Wahlgren hade i sällskap med ynglingarne Meurling och Gren, lördagsaftonen den 46 i denna månad innevarit å en krog vid Rådmansgatan, der äfven en 70-årig dalkarl vid namn Erik Persson befann sig; gubben hade sutit framför eldbrasan och värmt sig. En af ynglingarne gick då fram till honom och frågade om han kunde få bli länsman, samt började anställa visitation i gubbens fickor; den andre kamraten hjelpte till. Dalkarlen tyckte ynglingarnes beteende vara väl näsvist och skuffade dem ifrån sig. Nu rusade Wahlgren fram och tilldelade den gamle mannen åtskilliga knuffar och sparkar, och då en annan närvarande person bad dem lemna gubben i fred, tog Wahlgren fram en knif, hvilken han hotade att begagna emot den som vågade blanda sig i leken. Pet stannade dock dervid. Tilltalade Meurling har numera medgifvit sin delaktighet uti det den 48 Januari vid Stora Badstugugatan föröfvade rån emot bönderna Ersson och Eklund från Boglösa socken. — Ien vik af Rörstrandssjön fanns förliden söndag en afliden mansperson. Ett par karlar, som någon stund förut passerat stället, hade funnit mannen sittande mellan några isstycken bredvid en yvak; då de åter gingo der förbi, sågo de några klädespersedlar ligga på karlens plats, och vid efterseende i vaken fanns karlens lik deruti. Det är obekant hvem han i lifstiden varit. — Eu välklädt fruntimmer råkade i förgår afton ut för två druckna sjömän, hvilka efter att hafva fört ett förfärligt oljud på Österlånggatan begåfvo sig till Prestgatan, der de träffade den värnlösa skönheten; de slogo omkull henne, och började derpå att taga hennes behag i ett alltför närgånget skärskådande; lyckligtvis kommo snart ett par polisbetjenter till den betrycktas hjelp, och gjorde slut på uppträdet. Sjömännen äro för sitt ofog ställda under tilltal. — En stackars usling hade för några dagar sedan fått pass för att ofördröjligen begifva sig härifrån men kommit att glömma sig qvar, sedan han tagit ett par afskedssupar. Han var i går inställd i polisen, att ansvara för fylleriet; men vittnena voro så samvetsgranna, att de ej ville taga på sin ed att karlen varit full — men nykter var han ej heller sade de; han luktade Hoffmans droppar, Der tilltalade blef ej pliktfälld, men tillfrågades om han tyckte att vanligt bränvin ej var starkt nog, eftersom han i stället supit nämnde slags droppar. Många fler än han lära hafva samma smak. — En f. d. pölisuppsyningsman hade i poliskammaren anställt åtal emot sin goda vän och bror, er hofslagare, för det denne skulle hafva varit otidig emot honom. Käranden uppräknade en hel hor skällsord, hvarmed han sade sig hafva blifvit be mött af svaranden. Den sednare gentmälte att han endast vid ett tillfälle förklarat att han icke längre ville vara bror med käranden, sedan dennes namn förekommit i tidningarne, bland de tilltalades uti ett visst, ryktbart brottmål. Hr polismästaren hemställde till parterna, om de icke skulle vara hugad att taga hvarandra i hand och förlikas; någon hand: tryckning blef väl icke af, men målet handlades e heller vidare. to—re——ÅHML-——r IN -ORUO—