RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Bland de äfventyr, som förre korporalen J. O.
Wahlgren (jemte flera andra personer häktad och
tilltalad för rån emot några i förra veckan till sta-
den ankomne bönder, på sätt A.B. för den 24 d:s
upplyser) med sina kamrater förehaft, har vid de
sednaste polisförhören följande blifvit omförmäldt.
Wahlgren hade i sällskap med ynglingarne Meur-
ling och Gren, lördagsaftonen den 46 i denna må-
nad innevarit å en krog vid Rådmansgatan, der äf-
ven en 70-årig dalkarl vid namn Erik Persson be-
fann sig; gubben hade sutit framför eldbrasan och
värmt sig. En af ynglingarne gick då fram till
honom och frågade om han kunde få bli länsman,
samt började anställa visitation i gubbens fickor;
den andre kamraten hjelpte till. Dalkarlen tyckte
ynglingarnes beteende vara väl näsvist och skuffade
dem ifrån sig. Nu rusade Wahlgren fram och tillde-
lade den gamle mannen åtskilliga knuffar och spar-
kar, och då en annan närvarande person bad dem
lemna gubben i fred, tog Wahlgren fram en knif,
hvilken han hotade att begagna emot den som vå-
gade blanda sig i leken. Pet stannade dock dervid.
Tilltalade Meurling har numera medgifvit sin
delaktighet uti det den 48 Januari vid Stora Bad-
stugugatan föröfvade rån emot bönderna Ersson och
Eklund från Boglösa socken.
— Ien vik af Rörstrandssjön fanns förliden sön-
dag en afliden mansperson. Ett par karlar, som
någon stund förut passerat stället, hade funnit man-
nen sittande mellan några isstycken bredvid en yvak;
då de åter gingo der förbi, sågo de några klädes-
persedlar ligga på karlens plats, och vid efterseende
i vaken fanns karlens lik deruti. Det är obekant
hvem han i lifstiden varit.
— Eu välklädt fruntimmer råkade i förgår afton
ut för två druckna sjömän, hvilka efter att hafva
fört ett förfärligt oljud på Österlånggatan begåfvo
sig till Prestgatan, der de träffade den värnlösa
skönheten; de slogo omkull henne, och började derpå
att taga hennes behag i ett alltför närgånget skär-
skådande; lyckligtvis kommo snart ett par polis-
betjenter till den betrycktas hjelp, och gjorde slut
på uppträdet. Sjömännen äro för sitt ofog ställda
under tilltal.
— En stackars usling hade för några dagar sedan
fått pass för att ofördröjligen begifva sig härifrån
men kommit att glömma sig qvar, sedan han tagit
ett par afskedssupar. Han var i går inställd i po-
lisen, att ansvara för fylleriet; men vittnena voro
så samvetsgranna, att de ej ville taga på sin ed
att karlen varit full — men nykter var han ej heller
sade de; han luktade Hoffmans droppar, Der
tilltalade blef ej pliktfälld, men tillfrågades om han
tyckte att vanligt bränvin ej var starkt nog, efter-
som han i stället supit nämnde slags droppar. Många
fler än han lära hafva samma smak.
— En f. d. pölisuppsyningsman hade i poliskam-
maren anställt åtal emot sin goda vän och bror, er
hofslagare, för det denne skulle hafva varit otidig
emot honom. Käranden uppräknade en hel hor
skällsord, hvarmed han sade sig hafva blifvit be
mött af svaranden. Den sednare gentmälte att han
endast vid ett tillfälle förklarat att han icke längre
ville vara bror med käranden, sedan dennes namn
förekommit i tidningarne, bland de tilltalades uti
ett visst, ryktbart brottmål. Hr polismästaren hem-
ställde till parterna, om de icke skulle vara hugad
att taga hvarandra i hand och förlikas; någon hand:
tryckning blef väl icke af, men målet handlades e
heller vidare.
- to—re——ÅHML-——r IN -ORUO—