eller absolut monarki) kan aldrig annat än vara tyrannisk, utom i ögonblick af sjelfglömska eller rädsla för folket. — — Naturligtvis förstås här icke alltid ett blodigt tyranni eller en oupphörligen himmelskriande grymhet, utan otilibörliga rättigheters irnehafvande och utöfning. ) Jfr hr Th. sid. 33.!