kult, eller någon dylik, blifvit den afgörarde ledamoten, enär han, derest han icke i hvarje fråga kom ända derhän i minoritetsfu!lkomligbet, att stå alldeles ensam i sin tanke, dock vanligen var mycket i minoriteten. Men månne han i hvarje fråga tillika utgjorde den klokaste på riddarhuset? Hvad är det då våre motståndare vilja med alit detta? De gode ibland dem önska utan tvifvel göra oss och hela den läsande allmänheten uppmärksamme på, att — såsom hr Th. yttrar i början af sin inledning — upplysningens väg icke är opinionsväldets, så vida det utgår från flertalet. Och detta hafva hvarken vi eller någon annan förnuftig menniska bestridt, då med frasen ej annat menas, än att sjelfva theorierna (och ibland dem statsläran) med sina principer alltid måste bärleda sig från ett fåtal tänkare. Men vira politiska motståndare måste likaledes å ardra sidan erkänna, att när nu samhället — på den ståndpunkt af bildning och upplysning det ? hvarje tid befinner sig, -och dit det kommit till följe af de doktriners ir flytelse, som på öfvertygelsens väg då hunnit göra sig derinom mer och mindre allmänt gällande — när, säga vi, samhället skall fatta sina beslut rörande allmänna samhällsåtgärder (bvartill också måste höra: val af ombud på riksdag för uttryckande af samhällets tankar: publika inrättningars förbättrande eller ombildning m. m. m.), sådana beslut nödvändigt måste utgå från flertalet cch upphemtas genom pluraliteten, så fort det icke är möjligt att erhålla totalitetens mening, d. v. s. ett afgörande utan omröstning. Klart är, att man måste önska, det dessa beslut blifva så kloka som sig göra låter. Men, efter hvad vi sett, finnes lika stor charce för alt sanningen, det bästa omdömet, upplysningen, klokheten, befinna sig inom en rädslående församlings fler:a!, som inom rågon af minoriteterna; vi bafva till och med sett ett ganska stort skäl, hvarföre man såsom probabilitet kan antaga, att det oftare (vi säga ej: alltid)! ligger hos plural:teten. Hörtill kommer den vigtiga omständigheten, ; som hr Th. och bars liktänkare ständigt förbise, ! att en stor mä gd samhällsbeslut röra åtgärder, . der den större upplysningen, så god den alltid) är der den finnes, dock icke har med saken att skaffa; utan der afgörandet beror på samhällsmedlemmarnes vilja, helt enkelt. Hit höra t. ex. alla åtaganden af skatter. Afgörandet hvilar här på egandsrätten. Vi vppksasta följande fråga. Månre någon i Sverige kan stiga in i en bondstuga, vända sig till husbonden derinne och tala ungefär som j) följer: hörpå min vän! jag vill uppriktigt un-. derrätta er om en omständighet: ni är enl okunnig menniska! Ni förstår icke att skötal er egendom. Jag, deremot, har tagit examen, ( hvarpå ni här skall få läsa intyget: fast, det j vär sant, ni förstår ej en gång så mycket som l3 meningen med de latinska examensvidetur, jag; eger, och deras nödvändiga förhållande till er)( och hela rikets ekonomi. Nog af: tro mig!l. ni är — jag vill ej precist säga dum — men lj dock mycket oupplyst; jag åter — om jag ock l, kanske förefaller en och anvan hicklare, så-!s som jag vid tillfällen hört, litet enfaldig —l. är dock på det hela en upp!yst och beläst man. Kort och godt! jag tar er egendom om hän-J, I dc 3 t ä j r e s der. Jag skell likväl blott disponera den. Ni sjelf skall i alla fall heta egaren, såsom alltid; ty det är ni ju, Gud bevare oss irån annatl!, Var också ej rädd för min disposition: ni skall, huru än jag styr och ställer med ert gods, dock nog hafva så mycket öfver, alt ni rjuter ptarfligt lifsuppehälte för er och de edra. Mera bör ni ock icke begärs. Lyckan, min vän! bestör uti att vara nöjd med sin lott, hurudan den ock må vara; olyckan uppkommer endast då man jemför sig med någon som har det bättre här i verlden): akta er derföre blott!; för all jemförelse, så skall ni känna er säli i den uslaste koja, i de sämsta kläder ceble med den värsta meat. Seså, min vär! gif miglj nu nycklarne till er kornbod och ert penning-l, skrin. Ack, om pi viste huru innerligt välls njag vill er — huru varmt jag älskar er! Men adet hör också till er okunnighet, att ni ickel, fullkomlist inser min välvilja för er och hela 2 ert stånd. — Vi äro öfvertygade, att ingenls i Sverige kan, som sagdt, stiga in hos någonjs och yttra dylikt. Och likväl ådagalägger denli S. k. konservativa politiken i sina åsigter öfvers representatioussättet och formen för samhällets !; funktion att fatta beslut t. ex. i beskattningsfrågor, ordagrant en lära, som ofvarnämda ord innehilla. Har hvarje sveisk man, som besi!ter något, egande rätt härtill, så måste ock han och ingen annan ega att för:oga deröfver; han må för öfrigt för sin person stå på hvad steg i upplysningens trappa som he!st. Ar han myc: ket kunnig och klok (hvilket just vi, framför våre politiska mo!ståndare, önska att han måtte vara), så dis; ontrar ban öfven sin egendom med klokhet, både till eget och andras och hela rikets bitn2d; och det är ganska väl. Men innehar has ock blott enlägre grad af bildning och omdöme (så fort det ej går så vidt, att han , eller absolut monarki) kan aldrig annat än vara tvrannisk. utom i ögonblick af sielfAA ww mV MMK BR MA NW DB jr