kult, eller någon dylik, blifvit den afgörarde
ledamoten, enär han, derest han icke i hvarje
fråga kom ända derhän i minoritetsfu!lkomlig-
bet, att stå alldeles ensam i sin tanke, dock
vanligen var mycket i minoriteten. Men månne
han i hvarje fråga tillika utgjorde den klokaste
på riddarhuset?
Hvad är det då våre motståndare vilja med
alit detta? De gode ibland dem önska utan
tvifvel göra oss och hela den läsande allmän-
heten uppmärksamme på, att — såsom hr Th.
yttrar i början af sin inledning — upplysnin-
gens väg icke är opinionsväldets, så vida det
utgår från flertalet. Och detta hafva hvarken
vi eller någon annan förnuftig menniska be-
stridt, då med frasen ej annat menas, än att
sjelfva theorierna (och ibland dem statsläran)
med sina principer alltid måste bärleda sig från
ett fåtal tänkare. Men vira politiska motstån-
dare måste likaledes å ardra sidan erkänna, att
när nu samhället — på den ståndpunkt af bild-
ning och upplysning det ? hvarje tid befinner sig,
-och dit det kommit till följe af de doktriners ir fly-
telse, som på öfvertygelsens väg då hunnit göra
sig derinom mer och mindre allmänt gällande
— när, säga vi, samhället skall fatta sina be-
slut rörande allmänna samhällsåtgärder (bvartill
också måste höra: val af ombud på riksdag för
uttryckande af samhällets tankar: publika in-
rättningars förbättrande eller ombildning m.
m. m.), sådana beslut nödvändigt måste utgå
från flertalet cch upphemtas genom pluralite-
ten, så fort det icke är möjligt att erhålla to-
talitetens mening, d. v. s. ett afgörande utan
omröstning.
Klart är, att man måste önska, det dessa
beslut blifva så kloka som sig göra låter. Men,
efter hvad vi sett, finnes lika stor charce för
alt sanningen, det bästa omdömet, upplysnin-
gen, klokheten, befinna sig inom en rädslående
församlings fler:a!, som inom rågon af mino-
riteterna; vi bafva till och med sett ett gan-
ska stort skäl, hvarföre man såsom probabili-
tet kan antaga, att det oftare (vi säga ej: alltid)!
ligger hos plural:teten.
Hörtill kommer den vigtiga omständigheten, ;
som hr Th. och bars liktänkare ständigt förbise, !
att en stor mä gd samhällsbeslut röra åtgärder, .
der den större upplysningen, så god den alltid)
är der den finnes, dock icke har med saken
att skaffa; utan der afgörandet beror på sam-
hällsmedlemmarnes vilja, helt enkelt. Hit höra
t. ex. alla åtaganden af skatter. Afgörandet
hvilar här på egandsrätten.
Vi vppksasta följande fråga. Månre någon i
Sverige kan stiga in i en bondstuga, vända sig
till husbonden derinne och tala ungefär som j)
följer: hörpå min vän! jag vill uppriktigt un-.
derrätta er om en omständighet: ni är enl
okunnig menniska! Ni förstår icke att skötal
er egendom. Jag, deremot, har tagit examen, (
hvarpå ni här skall få läsa intyget: fast, det j
vär sant, ni förstår ej en gång så mycket som l3
meningen med de latinska examensvidetur, jag;
eger, och deras nödvändiga förhållande till er)(
och hela rikets ekonomi. Nog af: tro mig!l.
ni är — jag vill ej precist säga dum — men lj
dock mycket oupplyst; jag åter — om jag ock l,
kanske förefaller en och anvan hicklare, så-!s
som jag vid tillfällen hört, litet enfaldig —l.
är dock på det hela en upp!yst och beläst man.
Kort och godt! jag tar er egendom om hän-J,
I
dc
3
t
ä
j
r
e
s
der. Jag skell likväl blott disponera den. Ni
sjelf skall i alla fall heta egaren, såsom alltid;
ty det är ni ju, Gud bevare oss irån annatl!,
Var också ej rädd för min disposition: ni skall,
huru än jag styr och ställer med ert gods,
dock nog hafva så mycket öfver, alt ni rjuter
ptarfligt lifsuppehälte för er och de edra. Mera
bör ni ock icke begärs. Lyckan, min vän!
bestör uti att vara nöjd med sin lott, huru-
dan den ock må vara; olyckan uppkommer
endast då man jemför sig med någon som har
det bättre här i verlden): akta er derföre blott!;
för all jemförelse, så skall ni känna er säli
i den uslaste koja, i de sämsta kläder ceble
med den värsta meat. Seså, min vär! gif miglj
nu nycklarne till er kornbod och ert penning-l,
skrin. Ack, om pi viste huru innerligt välls
njag vill er — huru varmt jag älskar er! Men
adet hör också till er okunnighet, att ni ickel,
fullkomlist inser min välvilja för er och hela 2
ert stånd. — Vi äro öfvertygade, att ingenls
i Sverige kan, som sagdt, stiga in hos någonjs
och yttra dylikt. Och likväl ådagalägger denli
S. k. konservativa politiken i sina åsigter öfvers
representatioussättet och formen för samhällets !;
funktion att fatta beslut t. ex. i beskattnings-
frågor, ordagrant en lära, som ofvarnämda ord
innehilla. Har hvarje sveisk man, som besi!-
ter något, egande rätt härtill, så måste ock han
och ingen annan ega att för:oga deröfver; han
må för öfrigt för sin person stå på hvad steg i
upplysningens trappa som he!st. Ar han myc:
ket kunnig och klok (hvilket just vi, framför
våre politiska mo!ståndare, önska att han måtte
vara), så dis; ontrar ban öfven sin egendom med
klokhet, både till eget och andras och hela ri-
kets bitn2d; och det är ganska väl. Men inne-
har has ock blott enlägre grad af bildning och
omdöme (så fort det ej går så vidt, att han
,
eller absolut monarki) kan aldrig annat än
vara tvrannisk. utom i ögonblick af sielf-
AA ww mV MMK BR MA NW DB jr