penbarat så fullständigt, som domaren har rätt att fordra. Har Sofi inga vidare upplysningar att meddela för sin egen samvetsfrid? Har hon ingenting mer att tala om i afseende på de samtal, som förefallit emellan mamma och Sofi, ingenting mer att bekänna? — Sofi. Nej, jag har bekänt allt. De samtal, mamma och jag haft oss emellan, gingo ut på, att det skulle bli bättre för oss begge . sedan vi blifvit af med peppa. Domaren. Forssberg har intygat, att Sofi bedt: honom tiga med giftet och yttrat räddhåga, att marama skulle få se eller veta af det, och att han derföre lemnat giftet till Sofi i mammas frånvero. År det så? — Sofi. Jig tror, att Forssberg missminner sig, att jag kedt honom tiga med giftet för mamma. Huruvida hon var nere i boden, då Forsberg lemnade giftet, kommer jag ej ihåg, men mamma såg giftet i min kammare om aftonen. Forssberg inkallas och vidhåller hvad han sagt. Domaren. Huru hänger detta ihop? Hvarföre skulle Sofi frukta, att mamma skulle få veta, att! Forssberg skaffat gift, då hon och Sofi kommit öfverens om mordgerningen? — Sofi. Jag yttradel: till Forssberg, att ingen skulle få veta det, utan att jag serskildt nämnde mamma. j Forssberg. Jo, mamsell sade, att frun ej borde l! få veta det derföre, att gitet skulle begagnas attli ta bort en fläck på fruns sidenklädning. fs Sofi. Ja, det var sannt. Nu kommer jag ihåg det. Domaren. Nu ser och finner Sofi sjelf, att hen-i nes uppgifter icke öfverensstämma med sanningen. lt Sofi bar nu medgifvit Forssbergs utsego, att giftanskaffningen, enligt Sofis önskan, borde hållas! hemiig för mamma. Men i hvad afsigt yttradele Sofi detta till Forssberg, då mamma och Sofi re-l! dan beslutat, att aflifva pappa? — Sofi. Jag ville lr ej låta Forssberg veta, att någon mer än jag skulle c begagna giftet, ehuru mamma och jag voro öfverens om brottet. t Domaren. Var mamma verkligen med Sofi i öfverläggningen, att skaffa gift? — Sofi. Ja. Domaren förmanar Sofi ännu en gång, att be-; I f 1 s O d te a känna och uppenbara allt, säger sig frukta, att Sofi illa begagnat det tillfälle, som nu ytterligare erbjudits benne, och frågar, om bon ej har något mer att tillägga i sin bekännelse, t. ex. rörande sitt förhållande till fadren? — Sofi. Jag har sagt sanningen och har ingenting att tillägga om pappa. Domaren. Än om Hedda Thorman? — Sofi. Om henne? vet jag ingenting. i Domaren. An om Sofis eget hafvande tillstånd? ? — ofi. Jag har icke varit i sådan belägenhet. r Domaren. An ora blodiefrarne? — Sofi. Jag vet! ingenting om dem. e Domaren. Hvad tror Sofi om blodlefrarne? — Sofi. Jag tror, att de voro Heddas; alla sade och 1 trodde det. 1 Domaren. Har Sofi ingen annan grund för sinS mening; — såg Sofi, att Hedda smalnat? — Sofi. Ja.? Domaren. Var Hedda tjockare före, än efterY Palmsöndag? — Sofi. Ja, det var hon. Domaren. Såg Sofi det? — Sofi. Ja, både jag e och många med mig. Vi voro alla öfvertygade,! att Hedda varit i fruktsamt tillstånd. Domaren. Har Sofi ej variti förbund med Hedda Thorman om ett eller annat? — Sofi. Nej, Herr häradshöfding! Det har jag icke. Domaren (till fru Ekvall, som jemte öfrige anklagade inkallats under förhöret med Sofi.) Detta har ju varit fruns tanka? — Fru Ekvall. Ja, det har det. Domaren. Har frun ingenting mer att andraga, innan rätten dömmer henne? — Fru E. Ingenting annat, än att jag ej har någon del med Sofi i förgiftningen. Får jag tala? Jeg tror knappt, bäste herr häradshöfding! att Sofi förstår hvad det vill säga att träda inför vår Herre. Sofi (faller in.) Jo, det förstår jag likaså väl som mamma. Skulle jag ej förstå det derföre, att jag sagt sanningen om mammes delaktighet? Fru E. Nej, min goda Sofi! Jag har ingen del med dig i förgiftningen. Herre, min Gud, att du så kan tala! Nej, nej, det är omöjligt. — Jag minns nu icke hvarföre jag trodde att Hedda Thorman varit delaktig; det var något som Hedda yttrat, när hon togs, hvad var det? l Domaren ger fru Ekvall tillkänna, att Sofi, under det enskilda förhöret med henne, yttrat sig angående ryktet om Sofis brottsliga förhållande till fadren. Sofi. Hvad anledning hade mamma, att säga något sådant för slägtingarne? — Fru E. Jag har visst icke sagt något i den vägen för slägtingarne. Vi sutto och talte oss emellan om hvad som kunnat vara anledningen till mordet på Ekvall och då yttrades, sans facon, endast såsom en möjlighet, att ett närmare förhållande kunnat ega rum mellan dig och Ekvall. N Sofi. Då kände slägtingarne pappa bra illa. Fru E. Kära barn! Det yttrades blott som ent gissning, men jag har icke ett ögonblick trott eller sag! något sådant. Domaren (till fru E.) Hvar skedde samtalet? —IC Fru E. Det var väl på Attarp, kanske äfven i Motala, som vi slägtingar sutto och talades vid om Ekvalls mord. t Domaren. Frun säger sig nu bestämdt minnas, s att ett sådant samtal verkligen varit å bane melå lan slägtingarne? — Fru E. Jag vill aldrig sätta ln tro till, aldrig tänka på ett sådant förhållande mel-b lan Ekvall och Sofi; men då vi talte om peanin-d e g p f MM mm mt AA cv —Jc ma -— a AA garne, som Sofi fått af Ekvall, kan det väl hända, att jag sagt att ettförhällande kanske existerat dem emellan. Domaren. Minnes frun, att hon sagt så? — Fru E. Eftersom min svåger sagt det, vill jag visstla påminna mig, att vi talte om förhållandet såsom 8 en möjlighet i anledning af penningegåfvan till Sofi. Icke vill jag göra mina syskon till ljugare.4 Domaren. Frun behöfver icke bekymra sig öf-It ver att göra någon till ljugare, om frun blott sä-Ih ger sanningen. oc dt Fru E. Ja, Ja! Jag ville aldrig sätta i frågala något sådant mellan Ekvall och Sofi. Jag villelo aldrig tro, att något förhållande dem emellan exi-la sterat. — — Får jag tala? — (till Sofi): År Sofilå ond på mig? — Sofi. Nej. Är mamma ond på mig för det jag talt sanningen? a Fru E. Min goda Sofi! Hvad del har jag utilf örgiftningen? Huru kan du tillvita mig något så-ls 4 Dn an4A lacaerattast I TxnklÄning var jag cc ls