tecken till råhet. om någon ännu kunde bevara !
spår af det gamla fiendtiiga sinnelaget. .
Vi anse oss lyckliga genom dessa slägtskaps-:
känslor och så genom dem en ny andens dagj
upprinna öfver norden. Vi rordboer kusna väll
säga, ait vi icke visat oss försumlige i att varkal
för vetenskaper och konster; men vi bafva dock
verkat under en skadlig söndring; det bar va-l
rit en mur af gamla tiders fördomar emellan
oss. Vi hafva nu börjat att både verka och
njuta i förening. I hvart och ett af de nordi-
ska landen böra vetenskapsmän och skalder el-
das af medvetandet, att de verka för en långt
mera utvidgad krets, böra de styrkas genom
bifallet från det stora nordiska folksamfundet,
och känna en kraftig uppmaning att undvika!
och utplåna fläckar i deras verk, gerom den
mera mångsidiga och uppmärksamma dom, som
fälles af ett så vördnadsbjudande samfund. Men
nordens fots sjelive skola genom den högre!
kraft, soma utvecklas bland dem, genom den
större höjd till hvilken de lyfta sig, genom den
aktning en mäktig enhet ingifver, känna sig
större, stoltare, lyckligare; och hvem kan väl
betvifla, ait denna andliga lyftning kommer att
bära de herrligaste frukter för rikenas välstånd
och borgerliza utveckling.
Norden ser i sina tvenne herrskare, män, som
icke bloit äro upphöjda genom sin konunga-l
värdighet, utan äfven genom sällsynt kunskaps-
fullhet och bildaing. Man känner sig förvis-
sad, att de ge-omskåida betydelsen af de herr-
liga unga krafter, som röra sig i norden, och
ait de skola betrakta deras vidare utveckling
såsom en förhöjning både af deras makt och afj
deras r:kens glas, och att deras höga insigt
skall begsgna denna anda till främjande af de-l
ras rikens inre välgång och yttre säkerhet; Vi
se i den böga sammankomst, som nu firas, en
ny underpsuöt på de känslor, som genomtränga
norden, och vi äre öfvertygade att handla i ata
upplysta medborgares namr, då vi af denna an-
ledning bringa Deras Majestäter vördnadcns hj l-
ning och utirycket af bjertligt deltagande.
Måtte Deras Mojestäter, hvar och en i sin!
regering, bekrönas med all den lycka, som kan
tillfredsställa deras hbjertan, ochi framtidens hi-
storia efterlemsna åt sig ett berrligt och högt
ä!skadt nzmn, en odödl.ghet, som erbjudes Ko-
nungarne :åsom ett jordiskt tillägg till den him-
melska och eviga.
Lefve Deras Majestäter, nordens tvenne ädle
Konupgar, och deras höga konungsliga ät:er!
Svaren af de båda konungarne på detta tal
meddelades i gårdsgsbladet.
Verserza af Oehlenschläger lydde sålurda:
I gamle vilde Tid
Laze Nordens ste:ke Sooner
I uvopbörlig Strid:
De spilte Livets bedste Mod,
Og Otreseltct, Sundet
Blev rodt af Bioderblod.
Men Freir og Freia Brat
Med verm Oplysningsstraale
Fordrev den kolde Nat;
Oz mere sterk end Odin, Tbor,
Forbandt vu Mimer, Bragi
De: broderlige Nord.
I store Fiokke kom
Nu Bredrene tillssmmen
I Freias Helligdom;
Oz Svensken Ven i Dansken seer;
Nu Sundet os forbinder,
Adskiller 0s er mer.
Oz vore Konger staae,
Konz Christian og Kong Oscar,
Den Rg4e med den Biaa,
Som Sol paa Himlen. Skjönne Stund!
Nu smiler Fred i Norden,
Nu jubler Öresund.
Velkommen over So
Fra Upsals helilige Minder,
T:l Gefions Blomsterge.
Ver hilset, edle Sveadrot!
Med Fryd dig Dansken skued
Som Gjest paa Leires!ot.
Som det torde roa en och annan af våra lö-
sare stt se uppgiften på gästerna vid den taffel
i Christiansborgs riddaresal, som var serverad
för de kongl. och furstliga personerna, så upp-
taga vi en förteckning på dem, efter det dan-
ska officiella bladet. Utom Konungen och Drott-
ningen af Sverige samt de båda svenska prin
ssrne, sutio vid detta bord: Konungen och
Drottningen a! Danmark, Kronprinsen af Dan-
mark, Konuvgens broder prins Ferdinand, Ko-l:
nungens svåger landtgrefven Wilhelm af Hes-l:
sen, dennes son prins Fredrik af Hessen, prins!
Christian af Holstein Gäcksburg, prinsessan Ca-l:
rolina a: Danmark, prins Ferdinands gemål,l
SEPT SN VRETA ATA ERE
lande odjurets öppna gap, då hennes blickar för-l
mörkades och hon sjönk i djup vanmakt.
Då Alanda åttor elar Unn sina ögon, låg honl