ifrån att tillbakahälla hvad man kallar folkets sak, göra densamma mera stark och mäktig, ty utan det högre förståndet till ledstjerna vann man aldrig i dylika fall någon varaktig seger Sedan vi nu lemnat kännedom om texten ostympad, så öfverlemnas det åt läsaren, buruvida det varit i någon mån orättvist att deraf draga den slutsatsen, att Dagens red. sjelf velat pråla med det mogna vettet och den pröfvade erfarenheten, samt tillegnat sig det högre förståndet såsom ledstjerna, i motsats till fåkunnigheten och ytligheten etc. Skulle likväl något tvifvel härom återstå efter läsningen af sjelfva prospekten, så undanrödjes det, så vidt vi begripa, temligen tydligt af en artikel några dagar derefter, i JV 5, hvarest Dagens red, talande om liberalism och konservatism, och om huruledes rolerna för många oifentliga personer tyckas vara ombytta, uti en lång känslosam utgjutelse tydligen framställer sig sjelf såsom den der ,tänker i dag hvad han tänkte i går, och som för att ändra sin mening begär fakta, Icke fraser, saker, icke ord, som vill veta på hvad han skall tro, icke blott på hvem han skall tro; som erkänner Och värderar det sanna, goda, rätta från hvem det må komma, som afskyr och föraktar dess motsatser, af hvem de må predikas eller ut-: nöfvas etc. (hvilket sjelfberöm med början af! ordet som för hvarje mening fortsättes på mer än en spalt, och allt detta i motsats till en; annan spalt, hvari Dagen på följande sätt afmålar de liberala): Den som bezegnar frihetens grundsatser Yill en trappa att derpå uppklifva till popularitet, för att! sedan gå foikgunstens väg till makt och inflytande. ! när hogunstens dörr är stängd för honom, men! som, i fall denna sistnämnda dörr öppnas blott på glänt, står färdig att tränga sig fram derigenom, måste det än ske med uppoffring af fordna grundsatser, med förnekelse af fordna vänner och förhållanden; som derigenom faktiskt erkänner, att frihetens bekännande varit för honom icke ändamål utan medel, att hans ifrande mot godtycket och missbruken gällt, icke saken, utan personen af hvilken de begingos; hvars opposition tystnar, icke för det anledningarna upphört, utan för det hans enskilda ställning förändrats; som med liknöjdhet ser slöseriet med statsmedlen fortsättas och förökas, blott en annan slösar dermed; som bedömer samma offentliga personer alldeles tvärtom ena dagen mot den andra, för det hans relationer till dem blifvit förändrade, antingen kallare eller varmare; som har intet öra för det allmännas lidande, för orättvisor och våld, och ingen tuvga att berätta dem, när han smickras och uppsökes af maktens innehafvare eller verktyg; som, för att bemöntla sin liknöjdhet för bristerna, svärigheterna, olägenheterna inom samhäl!sorganismen, skriker på overkställbara reformår, på totala omskapningar af hela statsskicket, dem han aldrabäst känner vara outförbara och hvilkas realiserande han aldriminst önskar, och derigenom aflägsnar de redbara förbättringar, som bäst behöfdes och lättast kunde ästadkommas; som, för att missleda allmänheten om sitt eget affall från fordna principer, beskyller dem, som blifvit sin lära trogne, för det förräderi mot nationens sak, han sjelf begått; som utropar för en fo!kets fiende den, som mest ifrar för dess väl, (och söker samla sorl öfver hvar och en, som ej, likt honom, är färdig till samma vindflöjelsmanöver vid första vink af dagopinionens sjelfkonstituerade koryfter; som ej skyr att, till vinnande af sina af-: sigter och till tjenst för den sak, hvars-fana han för ögonblicket följer, begagna samma lögnens, smädeltsens och förvridningens medel, som han förut med skäl tadlat bos sina motståndare, och att ex-portera sina fabrikater till utlandet både för att der göra behörig effekt och sedan, återinförda, åbe-! ropas såsom stöd för de nya relationerna, c. I Ingen som läst förestående lärer väl stadna il tvifvelsmål derom, alt Dagen med den ena af de här ofvan skildrade parterna, nemligen den der, som tänker i dag likasom han tänkte i går, som begär fakta, icke fraser, m. m., vill skildra sig sjelf, och med de påföljande bastanta beskyllningarne mot do liberale som förändrat sig, syftar på den delen af pressen, emot hvilken Dagen sedermera oaflåtligen uppträdt, hvaribland Aftonbladet och Dagligt Allehanda hafva den äran att räkna sig. Och om så är, så bär detta tillräckligt vittnesbörd om den sjelfbelåtenhet, hvarmed Dagens redaktörer ställt sig sjelfve i ljuset, i motsats till de nyssnämnda, a mm mm RÅ j— — mm UA PM Å PA Re FA AA VV PA AH AA UI AMA Av pp kn vo Pat FR mö fr PR YA VR med alla möjliga lyten beklädda tidningarna. Hvilken bumanitet och moderation! Eler skulle det verkligen vara tvärtom, och Dagen vara så uppriktig, att han, i enlighet med verkliga förhållandet, velat med den sednare teckningen om dem, som förändrat ställning, almåla sina egna medlemmar, och med den förra sina motståndare? Det vore åter å andra sidan en oerhördt stor blygsamhet, som stode på detta ställe alldeles isolerad ifrån bela Dagens öfriga beteende. I sammanhang medj denna utförligare citation ur Dagen, kunne vi ej neka oss nöjet att särskildt fästa uppmärksamheten på en period i samma stycke, hvilken vi förut ej kommit att varseblifva, men som visar att man verkligen begått en liten orättvisa mot Dagen, då I man beskyllt densamma att ännu allsicke hafva angifvit någon bestämd politisk riktning af sin tillämnade verksamhet. Der talas nemligen på ett ställe om, huruledes den s.k. liberale skriker på overkställbara samhällsreformer, på 10: tala omskapningar af hela statsskicket, dem han aldrabäst känner vara outförbara och hvilkas realiserande han aldraminst önskar. — Det kan visst med skäl invändas, att denna patetiska deklamation är så förvriden, att den förekommer löjlig med all sin högtidlighet; ty de . 1 H ; a. liberala tidningarne hafva, oss veterligen, hvarkan vrkat NI NIPPON tötal omechannins Af hala