finres dessutom hunnen derhän inom havajisk.
riket, att det äger både pärskammare och un
derhus, hvarest det går till, med throntal oc
tacksägelseadresser, m. m., alldeles som i olc
England,. Besinnar man härvid att hofve
och la haute vole — af den infödda stammer
nemligen — ännu i hvardagslag och i mer:
sluten societ envisas alt, till de europeisk:
importörernas förtviflan, bibehålla samma tro
piska kostym, som hbavajiska folket i allmän-
het, d. v. s. att de gå nakna, med undantag
af ett skört eller ett par tunna bomullsbyxoi
och på.sin höjd en mantel, och att allesammans
stappla fram högst besvärade, så snart de, så
som nu, af sina engelska skolmäsfare tvingas
att anlägga något slags fotbeklädnad, så torde
det för kontrastens skull roa någon alt genom-
ögna följande sammandrag af beskrifningen på
allvaret och ståten vid kamrarnes öppnande.
I den stora rikssalen, som ligger tätt intill
borgen och fäistningen i Honolulu, hade man
på en med dyrbara mattor klädd upphöjning
vid salens ena ända ställt konungens thron.
Bakom den, till höger, såg man en rad stolar,
för ,Hans Exc. Judd, Hans Exce. Wylie,
och de rikets fruar, som äro ledamöter af pärs-
kammaren, jemte andra adelsdamer af hög rang.
Till venster var en motsvarande rad stolar ord-
nad för H. M. Drottningen, den Hedervärde
John Richard, )Hennes Excellens Guvernanten
af Kauaiv och andra damer, som äro ledamö-
ter af Öfverhuset,. — (I parentes torde här böra
erinras, att qvinnans emancipation har sedan
urminnestider varit så utbildad inom söder-
hafsöarnes feodalstater, att damerna i allmänr-
het äro de verkligt regerande, så länge de hafva
omyndiga söner; och häraf låter det förklara
sig, att det havajiska öfverbuset till stor del
utgöres af fruntimmer, merändels vördnads-
värda genom sin ålder.) — Framför thronen
åt höger, men vända gentemot den, voro två
rader i halfrets ställda stolar för adeln och
för de yngre stamhöfdingarne samt embetsmän,
och bakom dem stolar för högre embetsmäns
och utländske residenters fruar, samt för resi-
denterna sjelfva. Bland de sistnämnde såg man
George Brown esq., Förenta Staternas en-
voye, Storbritanniske generalkonsuln W. Mil-
ler esq., Franska konsuln J. Dudoit esq., samt
W. Hooper esq. och H. Sea esq., vicekonsuler
från Amerika och England. Till venster, midt
emot pärernas platser, voro stolar ställda i lika
ordning för representanterna, och bakom dem
för missionär-presterskapet samt åtskilliga för-
näma slägters ledamöter, äfvensom för utländ-
ningar af högre rang. Man varseblef der che-
ferna för två i hamnen liggande engelska krigs-
skepp, med deras officerare. Sluligen såg man
två rader bänkar, med en gång i mid en; de!
voro upplåtna åt domare och andra embets-
män samt deras familjer. I den stora salen
återstod ännu en rymlig plats, men för tillfäl-
let likväl öfverfylld med åskådare och åskåda-
rinnor. Till taflans fullständighet hör, att den-
na rikssal egentligen är en ofantlig löfsal, som
havajierna med sin äfven af europeer beun-
drade arkitektoniska elegans sammanflätat af
bambu och täckt med palmlöf; för öfrigt prydd
öfverallt af natur och konst, med de skönaste
tropiska rankvexter.
D. M. Konungen och Drottningen ankommo
klockan precist toif middagstiden; konungen
bar vid detta tillfälle en lysande militärisk u-
niform och drottningen en drägt af halmgult
atlas, och en mössa af samma slags tyg, prydd
med hvita strutsplymer. Alla öfriga voro äf-
ven klädda i uniformer eller ceremonidrägter.
På ömse sidor om konungen gingo två söner
af guvernören Kekuananoa, den äldre bärande
Tamiamia I:s spjut och den präktiga mamon
eller fjidermanteln; den yngre två kahili,, som
äro uråldriga symboler af den kungliga myn-
digheten. Efter D. M. följde de tre nya stats-
ministrarne. Vid inträdet uppspelades havaji-
ska folksången och fästningen lossade 21 ka-
nonskott, hvilka från hamnen. besvarades af
engelska fregatten Talbot. Sedan H. Hög-
vördighet Richard derefter läst en bön, satte
sig konungen och efter honom a!la de öfrga,
som fått säten åt sig utsedda. Nu uppläste
han, med hög och kraftig stämma, throntalet,
hvaraf vi meddela började:
. Ädlingar och folkets representanter!
Vi hafve sammankallat eder, för att öfverlägga
om ämnen, som stå i sxmmanhang med vårt rikes
välfärd.
Utöfvande våra prerogativer, hafve vi utnämnt
Gerrit P. Judd Esq. till minister för vårt rikes
inre ärenden; Robert C. Wyllie Esq. till vår mi-
nister för utrikes ärenderna och John Ricord Esq.
till vår rådgifyare i ärender som angå rättvisans
skipande.
Vi hafve befallt våra ministrar att förelägga