finres dessutom hunnen derhän inom havajisk. riket, att det äger både pärskammare och un derhus, hvarest det går till, med throntal oc tacksägelseadresser, m. m., alldeles som i olc England,. Besinnar man härvid att hofve och la haute vole — af den infödda stammer nemligen — ännu i hvardagslag och i mer: sluten societ envisas alt, till de europeisk: importörernas förtviflan, bibehålla samma tro piska kostym, som hbavajiska folket i allmänhet, d. v. s. att de gå nakna, med undantag af ett skört eller ett par tunna bomullsbyxoi och på.sin höjd en mantel, och att allesammans stappla fram högst besvärade, så snart de, så som nu, af sina engelska skolmäsfare tvingas att anlägga något slags fotbeklädnad, så torde det för kontrastens skull roa någon alt genomögna följande sammandrag af beskrifningen på allvaret och ståten vid kamrarnes öppnande. I den stora rikssalen, som ligger tätt intill borgen och fäistningen i Honolulu, hade man på en med dyrbara mattor klädd upphöjning vid salens ena ända ställt konungens thron. Bakom den, till höger, såg man en rad stolar, för ,Hans Exc. Judd, Hans Exce. Wylie, och de rikets fruar, som äro ledamöter af pärskammaren, jemte andra adelsdamer af hög rang. Till venster var en motsvarande rad stolar ordnad för H. M. Drottningen, den Hedervärde John Richard, )Hennes Excellens Guvernanten af Kauaiv och andra damer, som äro ledamöter af Öfverhuset,. — (I parentes torde här böra erinras, att qvinnans emancipation har sedan urminnestider varit så utbildad inom söderhafsöarnes feodalstater, att damerna i allmänrhet äro de verkligt regerande, så länge de hafva omyndiga söner; och häraf låter det förklara sig, att det havajiska öfverbuset till stor del utgöres af fruntimmer, merändels vördnadsvärda genom sin ålder.) — Framför thronen åt höger, men vända gentemot den, voro två rader i halfrets ställda stolar för adeln och för de yngre stamhöfdingarne samt embetsmän, och bakom dem stolar för högre embetsmäns och utländske residenters fruar, samt för residenterna sjelfva. Bland de sistnämnde såg man George Brown esq., Förenta Staternas envoye, Storbritanniske generalkonsuln W. Miller esq., Franska konsuln J. Dudoit esq., samt W. Hooper esq. och H. Sea esq., vicekonsuler från Amerika och England. Till venster, midt emot pärernas platser, voro stolar ställda i lika ordning för representanterna, och bakom dem för missionär-presterskapet samt åtskilliga förnäma slägters ledamöter, äfvensom för utländningar af högre rang. Man varseblef der cheferna för två i hamnen liggande engelska krigsskepp, med deras officerare. Sluligen såg man två rader bänkar, med en gång i mid en; de! voro upplåtna åt domare och andra embetsmän samt deras familjer. I den stora salen återstod ännu en rymlig plats, men för tillfället likväl öfverfylld med åskådare och åskådarinnor. Till taflans fullständighet hör, att denna rikssal egentligen är en ofantlig löfsal, som havajierna med sin äfven af europeer beundrade arkitektoniska elegans sammanflätat af bambu och täckt med palmlöf; för öfrigt prydd öfverallt af natur och konst, med de skönaste tropiska rankvexter. D. M. Konungen och Drottningen ankommo klockan precist toif middagstiden; konungen bar vid detta tillfälle en lysande militärisk uniform och drottningen en drägt af halmgult atlas, och en mössa af samma slags tyg, prydd med hvita strutsplymer. Alla öfriga voro äfven klädda i uniformer eller ceremonidrägter. På ömse sidor om konungen gingo två söner af guvernören Kekuananoa, den äldre bärande Tamiamia I:s spjut och den präktiga mamon eller fjidermanteln; den yngre två kahili,, som äro uråldriga symboler af den kungliga myndigheten. Efter D. M. följde de tre nya statsministrarne. Vid inträdet uppspelades havajiska folksången och fästningen lossade 21 kanonskott, hvilka från hamnen. besvarades af engelska fregatten Talbot. Sedan H. Högvördighet Richard derefter läst en bön, satte sig konungen och efter honom a!la de öfrga, som fått säten åt sig utsedda. Nu uppläste han, med hög och kraftig stämma, throntalet, hvaraf vi meddela började: . Ädlingar och folkets representanter! Vi hafve sammankallat eder, för att öfverlägga om ämnen, som stå i sxmmanhang med vårt rikes välfärd. Utöfvande våra prerogativer, hafve vi utnämnt Gerrit P. Judd Esq. till minister för vårt rikes inre ärenden; Robert C. Wyllie Esq. till vår minister för utrikes ärenderna och John Ricord Esq. till vår rådgifyare i ärender som angå rättvisans skipande. Vi hafve befallt våra ministrar att förelägga