Article Image
på en prest, som under sin tjenstetid såsom regementspastor angifvit under partistriderna sin öfverste för skadliga anläggningar och för detta nit erhöll ett stort pastorat; men öfversten blef deremot afsatt. Flere år derefter hände sig att bemälde öfverstes söner, under en resa förbi den kyrka, hvarest samma prest predikade, stego inom. kyrkodörren för att afhöra predikan, uti hyilken. så mycket politiskt öfverdåd var inblandadt, att de anklagade denne mannen; som i sin tur blef afsatt. Den andra anteckningen rörderen man,som under löfte om äktenskap vanhedrat och bedragit ett ungt fruntimmer, och derföre pliktat igenom beständigt vidriga öden. Med hänförande tillden landsman, om hviiken talet nyss varit, sade v. Linn (med tryckning på ordet SJ, som han alltid vid tilltal nyttjade): J lefven längre än jag, J ska få förnimma, att N. N., som så nedrigt förhållit sig, tar en ömkelig ändalykt. — Denna mannen -uppdrogs 292 år derefter ur sin brunn, i hvilken han hade såsom sjelfspilling dränkt sig. — EUROPEER PÅ KAUKASUS. En rysk soldat, som är född i Reval och i sin ungdom ätnjutit sorgfälligare uppfostran, har efter en långvarig fångenskap i kaukasiska bergsbygderna, nyligen återkommit till Tiflis och meddelat en mängd intressanta upplysningar öfver bergsboerna och deras förhållanden. Bland annat försäkrar han, att man skulle bedraga sig mycket om man trodde att de krigslystna, tappra och oförsonliga kaukasierna stodo alldeles ensamma med sina anslag och förslager. Långt derifrån. På Kaukasus hafva de vänner och förbundsbröder af snart sagdt alla religioner och nationer: Turkar, Polackar, Italienare, Engelsmän och Fransmän. Fastän dessa högst sällan, om någonsin, träffas stridande i deras leder, så ser man dem deremot öfverallt verksamma annars; än med anskaffande af krigsförnödenheter, än som ingeniörofficerare, byggmästare och-läkare. Det unga Italien företrädes på Kaukasus af tre unga män, som med stor ifver omfatta sina gästfria vänners sak; och alla Europas missnöjda äga bland bergsfolken sina representanter. — TiDNINGEN MISSISSIPPI FREE TRADER berättar, att Pitchlyn, höfdingen öfver 25,000 civilise rade Choctaws-Indianer, hvilka bo på andra sidan Mississippi, sannolikt kommer till Washington denna vinter, för att hos kongressen anhälla, att den ville upptaga hans nations land i unionen och låta den sända en deputerad tillkongressen. Choctawshafva redan gifvit sig sjelfva en konstitution och vidtagit alla nödiga förberedelser för dess framläggande för kongressen, i hvilken Pitchlyn skall representera sin nation. — ÖVANLIGT SKEPPARÄFVENTYR. Kapten Archibald, förande engelska skonerten Brecze, aseglade Dyligen med last af bönor och lin från Alexandria. Sedan lotsen på vanligt sätt fört fartyget ur hamnen till öppna segelleden samt derefter begifvit sig från bord, skickade kaptenen storbåten med fem man i lardp under förevändning att de skulle hemta . nägra papper från det handelshus, som var egare af lasten. Då fanns blott en man och en kajutvakt qvar på fartyget, utom kaptenen. Denne började gräla med dem och tvang dem slutligen, med knifven på bröstet, att kasta sig i sjön, der de genom simning upphunno den nyss afgångna båten. Seglen voro redan tillsatta och ankaret vindadt, och kapten Archibald, som icke hade varit nykter på fjorton dagar, höll fartyget upp i vinden samt seglade alldeles ensam. Engelska konsulatet fick väl underrättelse om denna händelse, men sökte icke upphinna fartyget med ångbåt, utan vidtog endast den åtgärden att hemskicka besättningen till England. Flera dagar derefter skickades en båt från en enge!sk brigg att inhemta underrättelser om fartyget, och manskapet i båten fann det liggande för ankar 58 mil från hamnen. Kapten Archibald fördes då tillbaka till Alexandria, förhyrde der nytt folk och afseglade återigen, denna gäng nykter och utan håg att ånyo försöka ett så öfver dådigt vågstycke. — KORT PROCESS. Dir A. Patterson, postmästare i en liten stad i Förenta Staterna, anklagades den 15 sistl. Nov. inför vederbörlig domstol att hafva uppbrutit bref och ur dem tagit penningar, bekände genast sitt brott, blef dömd till lifstidsfängelse och affördes samma dag till det ställe, der han skulle undergå sitt straff. — En äldre ryktbarhet inom den musikaliska verlden Johan Simon Mayer afled i Bergamo, den 2 sistl. December. Han var son af en bäyersk organist, och född 1763. Kompositionen studerade han i Bergamo under Carlo Lenzi och i Venedig under Bertoni, och utmärkte sig i början genom örtjenstfulla arbeten i kyrkomusiken Man äger af honom en mängd vackra messor, sex misereren, r2 benedictus,, alla psalmerna, oratorierna Jasob a Labano fugiens,, David, Tobixz matrimoniump, Sissera, Passion, Jephta. På Piccinis åd skref han sedan för teatern en mängd operor, åsom Saffo, Equivoco, Telemacco, Ifigenia in Aulide, Tamerlano, Rosa bianca e rosa nera, Melea, Lodoisca, m. m.; de två sistnämnda hafva i synnerhet vunnit bifall och gjort sin rund på Eu:opas flesta lyriska scener. Men när Rossini uträngde alla andra derifrån, återgick Mayer till tyrkomusiken och blef kapellmästare vid kyrkan Maria Maggiore i Bergamo samt chef för det dertädes år 1805 stiftade musikaliska institutet. Här itbildade han åt Rossini en efterträdare: Donietti är Mayers elef. — Till Götbeborgs Handelsoch Sjöfartsidning har blifvit insändt följande tal, hållet vid tt husförhör i början af November månad af hr astor i Kb pastorat 1845: Nu skall jag något tala om böndernas gifternål! Så sitter bondgossarne och tänker, der och er är en rik flicka; när far och mor dör får hon nycket penningar, der skall vi fria, och så gifter le sig bara för penningars skull och det blir inASA POI I MM mr an TTA la RAR en vällefnad af. De fattige åter de gifter sig utan.. tt se sig kunna försörja hustru och barn, så komna de i små omständigheter och få en mängd af arn och så får församlingen dem på roten, der äxa de öfver jorden som videbuskar. — De må erna gå och höra på hvad prest som helst, på Talmstedt eller hvem de vill, blott de intet, som fta händer, går in på krogen och super sig fulla är de kommer ur kyrkan, och vid hemkomsten ro de färdiga att piska upp hustru och barn, men

20 januari 1846, sida 4

Thumbnail