förnyas genom frösådd, öm mån framdeles vill
vara fullt betryggad mot den fruktansvärda
farsoten; men han meddelar tillika det rönet,
som är nytl, och för ögonblicket samt instun-
dande års skörd af ytterlig vigt: att sätlpotä-
ter, odlade omedelbart efter klöfver, äfven re-
genereras, och på åtskilliga andra erfarenhetsskäl
drager han härifrån den slutsatsen, att man,
i brist på klöfverland från förra året, äfven
torde med hopp om framgång kunna förbättra
sättpotäter om de odlas på nybrott eller ny-
plog, eller ock på jord som blifvit igenlagd
efter hafreskörd för två år sedan. — Slutresul-
tatet af den interessanta afhandlingen torde
böra blifva så allmänt spridt som möjligt, och
för alt bidraga dertill, införa vi det bär; men
för att fästa så mycket mera uppmärksamhet
derpå, taga vi oss friheten att förse denna del
af herr Arrhenii afhandling med en särskild
titel:
Om medlen alt förbättra potatisvexten och
förebygga potatissjukans återkomst.
Potäterna äro en dyrbaraste skänken, som den
gemla verlden fått af den nya. Då de först ir-
komme till vårt land, odlade man dem utan före-
gående gödning, ty man hade sig bekant, att de
uti sit vilda tillstånd växa på en meger, sandblan-
dad jord. Snert sökte man dock öfvertyga all-
märheten att det vore en fördom att potäter ej
tåla gödsel (se J. E. Gerss, Cm Svenska Trädes-
jordens förminhgaste användande. Stockh. 4802
sid. 115), ech i våra dagar har man kommit der-
bän, att man uppställt såsom regel, att potatesen
fordrar raycken gödsel (se Burgers Ffandbok i
Landtheshållninger, Svenska Öfversättn. Sednare
delen sid. 96); att den visserligen äfven uten
färsk gödning kar komma fort utien kraftig jord;
men att det dock i de Testa fall är fördelaktigare
att gifva densamma en ymnig, eller åtminstone
medelmåttig gödning (Se Ichrbudk der Land-
wirtschaft von D:r A. G. Schweizer, 2 uppl. För-
sta delen sid. 498, 229); att den har en serdeles
förmåga att insega näringsämnen, hvilka ännu be-
finna sig i oupplöst tillstånd, samt trifves helst i
obrennen gödsel, (se Lundeqvists Handbok i Sven-
ska Landtbruket. Andra uppl. sid. 359); — hvar-
före man ock antagit såsom regel att för potatesen
göca, såsom varande i dubbelt hänseende förmån-
ligt; för det första emedan gödseln-sålunda komme
att användas på en såker frukt, d. v. s. hvars af-
tastning vere mindre underkastad vexlingar; och
för det andra emedan gödseln för samma frukt
nwunde anvärdas öbrugnen, hvarigenom dess Ver-
kan blefve varaktigare och sålunda äfven komme
följande grödor till större nytta (se Lärobok i
Tandtbr. för Skurups Socken af:R. Macklean, no-
ten vid sid. 67). — Sålunda har efter hand ett na-
turvidrigt förhållande kommit att-öga rum vid po-
täternas Såiing, och då vi ändteligen derom blifvit
upplysta, så böra vi ej längre dermed fortfara.
Den upplysning, vi bärutinnan vunnit, har varit
bitter. Dea har påtrugats oss gercm den farsot,
hvarigenom milliouer:tunnor potates sistlidne höst
sått förlorade. Men må man — såsom ordspråket
yder — af skadan :blifva vis. Mi man icke för-
summa att af fröm årägen uppdraga åtminstone
n mindre gvantitet spotäler, och efter behörigt
trval seden använda dessa till -sällpotäter; —
nå man laga så att man med af frön uppdragna
otäter åtminstone må kunna årligen rekrytera en
iss del, t. ex. en tiomde del af sitt. utsäde, så att
nan alitid inom en viss tid må äga detsamma för-
ryadt; och man skall .då få skördar både till qvan-
itet och -qvalitet öfvcerträffande de gamla. Må
ran, i fall nan ej har tjenlig Ppotatesjord, icke
;rsumma att skaffa sig sällpotäter, vuxna på
andjord; — och må man slutligen 4 cirkulation
red öfriga sädes- och rotfrukter, axvisa potä-
rna sin plats näst efter klöfver eder gräslinda,
oh vi skola då, med i öfrigt ändamålsenlig förva-
ing af utsädet, kunna skoppas, att för framtiden
unna undgå potatespestens härjningar. Der vexel-
uk och vissa delar af äkerjordens ingåning med
derväxter e brukas, torde det blifva förmånli-
ist att gödsla under höatsädet; låta .efier detta
a potäter, amt efter dem korn eler annan
irsäd.