3. ..., liksom hela skaran af magnetisörer Var U-
om sig, emedan han i sanning verkligen var in-
.agen för magnetiska kurer. Till ömsesidig belys-
ning och öfvertygande yrkade han på en kommitte
— den bedragne! Förnyadeundersökningar visade
nu, att den sjuka, kort före det låtsade anfallet, med
stor slughet nedsväljde dufvoblod, för att sedan
uppkräka detsamma. Ofta hade hon med tillslut-
na ögon, midt igenom sängtäcket, läst en uppsla-
gen sida af en bok; men äfven detta fanns slutli-
gen hafva tillgått så, att hon först lärt sig den
lilla boken utantill och med hvitt vax utmärkt åt-
skilliga ställen deruti, hvilka hon sedan liksom af
en händelse slog upp. Detta ger en ny bekräftelse
på det redan förut gjorda rönet, af det märkvär-
diga slags ärelystnad eller utmärkelsebegär, som
griper personer, hvilka begagnas för magnetiska ex-
perimenter, ända derhän, att de underkasta sig
verkliga marter, för att qvarhålla en mängd åskå-
dare i förvillelse och beundran.
— LADY ESTHER STANNHOPES DÖDSBÄDD. Detta
märkvärdiga fruntimmer, en nitce till den engelska
ministern Pitt, och hvilken under denna ministers
styrelsetid spelat en så märkvärdig roll och utöf-
vat ett så stort inflytande, afled ensam och öfver-
gifven på ett landtställe i Syrien; ej långt från
Beyrut, der hon nedsatt sig och lefde ensam och
tillbakadragen ifrån verlden. Rörande hennes si-
sta slut yttrar sig Elliot Warburten följande: Så
snart hr Moore, engelske Konsuln i Beyrut, erfor.
att lady Esther var sjuk, gjorde han, i sällskap
med engelske missionärew hr Thompson, en resa
öfver bergen för att besöka den lidande. Det var
redan natt då de anlände dit, och en djup tystnad
herrskade öfver stället; intet menskligt väsende
syntes. -De antände ljus, dem de sjelive medfört,
och gingo öfver gården och pelaregången in i det
rum der hon låg; ett lik var ende innevånaren
i palatset, och denna afskiljdhet ifrån mennisko-
slägtet, som den lefvyande så länge sökt, hade hon
nu funnit. Annu samma morgon vakade trettio-
sju tjenare öfver hvarje hennes vink; nu, då den
magiska makten af hennes blick var löst genom
dödens hand, flydde hvar och en med så mycket
byte han kunde åtkomma. En liten flicka, som
lady Esther adopterat och flere år underhållit, till-
grep hennes ur och några papper, på hvilka hor
satt högt värde. Sedermera har man hvarken hör
talas om barnet eller det tillgripna. Icke det rin-
gaste hade man lemnat qvar i rummet. Endas
de prydnader hon bar på sig vågade ingen för.
gripa sig på, och hon syntes till och med i döder
i stånd att sjelf skydda sig. Under midnatter
bragte hennes landsman och missionären liket til
det ställe i trädgården, som varit hennes favorit
plats, och här begrofvo de henne vid fackelsken
PESCESSE-L SN