Itappande 0. s. v., skall öfvertyga enhvar om orim
Iligheten af att fortgå på ett sådant den enskilt
omtankan och fliten nedtryckande sätt; och d
man dertill betänker, att, om ock rikets odlad
jord, i trotts af dylika hinder skulle kunna för
ökas med tusendetals nyhemman, roteringsåtgär
den likväl lika litet skulle medföra någon såda
ökning i ständiga krigshären, att ju icke ändoc
national-försvaret måste grundas på en national
beväpning, som skattläggnings-åtgärden- kunde för
skaffa staten medel nog, att ej tarfva bidragen a
allmänna bevillningen, — så finnes lätt att hela sy
stemet är falskt beräknadt. Man bör derföre hop
pas, att det icke skall komma att vidare utveck
las. Redan vid 4829—530 årens riksdag begärd
Rikets Ständer inställandet af den ny ordinari
roteringen; och om än vid de sista riksdagarn
Rikets Ständer, under en oförklarlig likgiltighe
för de deraf drabbade medborgare, låtit förled:
sig att pålägga de oroterade krono-, skatte- och
frälsehemmanen ganska betydliga och på sält vi
visat, olagliga, rotefrihets-afgifter, torde väl rät
telse häri kunna vinnas och den enda, numera
rättsenliga principen erkännas, att de endast ärc
extra rolering underkastade.
Frågan har tillika ännu en sida, som ehuru
mindre vigtig än landets uppodling, bör tagas i
betraktande. Vilkoret för beväringsmanskapets
uppbådande är, att extra roteringen först skall
hafva utgått. I samma mån som landet uppsd-
las, nya hemman anläggas, och den der indelade
extra roteringen kan, till följd af den nya jordens
högre värde betydligare förökas, i samma min
skall ock för de flesta fall, försvaret kunna till-
vägabringas, utan allmänt uppbud af bevärings-
manskapet; och fördelen häraf för landet i all-
mänhet måtte kunna lätt inses. Den är tillika
en rättvisa emot hela nationen, som åtagit sig be-
väringspligten, under tillförsigt, att den ständiga
armeen och extra roteringen i vanliga fall skola
vara tillräckliga att bestrida gränsförsvaret.
Det är äfven besynnerligt att se huru olika
sakerna skådas inom vår administration och vår
lagstiftning, då det rörer den jordbrukande klas-
sens rättigheter och fördelar, eller andra klassers.
Om man väcker fråga, att minska en embets-
mans lönevilkor, eller att indraga tjenster då sta-
ten ej mera behöfver dem, eller att borttaga
gamla privilegier, eller att utvidga näringsfrihe-
ter o. s. v., då ropas på obillighet, orättvisa och
våld; men då man genom nya skattläggningar,
ny rotering, eller andra nya onera, nedsätter en
hemmansdels värde med en fierdedel eller hälf-
ten af hvad den kostat, då betyder sådant ingen-
ting: det anses tvärtom, såsom en de andra klas-
sernas rätt, att härmed förfara efter behag; och
sådant sker, besynnerligt nog, just i det land, det
enda i verlden, der landets grundlag formligen
ultalat en rättvisare och mera statsklok princip,
den att trygga all enskild rätt, allt egendoms-
värde, all arbetskraft och allt slags förmögenhet
ör partielt eller individuelt förtryck och lidande
senom föreskriften, att hvad som för statens be-
iof tarfvas utöfver de gamla skatter och onera,
bör fyllas genom bevillningar, hvilka utgå efter
ulmänna grunder, efter behållen förmögenhet, in-
komst, näring, tillverkning, förbrukning 0. s. V.,
nen ej såsom de fordna beskattningsbruken, drabba
ndast viss slags egendom eller vissa folkklasser.
Man ser älven häraf, huru långt det är i våra
amla samhällen, emellan erkännandet på pappe-
et af tidens fordringar och erfarenhetens läror,