Itappande 0. s. v., skall öfvertyga enhvar om orim Iligheten af att fortgå på ett sådant den enskilt omtankan och fliten nedtryckande sätt; och d man dertill betänker, att, om ock rikets odlad jord, i trotts af dylika hinder skulle kunna för ökas med tusendetals nyhemman, roteringsåtgär den likväl lika litet skulle medföra någon såda ökning i ständiga krigshären, att ju icke ändoc national-försvaret måste grundas på en national beväpning, som skattläggnings-åtgärdenkunde för skaffa staten medel nog, att ej tarfva bidragen a allmänna bevillningen, — så finnes lätt att hela sy stemet är falskt beräknadt. Man bör derföre hop pas, att det icke skall komma att vidare utveck las. Redan vid 4829—530 årens riksdag begärd Rikets Ständer inställandet af den ny ordinari roteringen; och om än vid de sista riksdagarn Rikets Ständer, under en oförklarlig likgiltighe för de deraf drabbade medborgare, låtit förled: sig att pålägga de oroterade krono-, skatteoch frälsehemmanen ganska betydliga och på sält vi visat, olagliga, rotefrihets-afgifter, torde väl rät telse häri kunna vinnas och den enda, numera rättsenliga principen erkännas, att de endast ärc extra rolering underkastade. Frågan har tillika ännu en sida, som ehuru mindre vigtig än landets uppodling, bör tagas i betraktande. Vilkoret för beväringsmanskapets uppbådande är, att extra roteringen först skall hafva utgått. I samma mån som landet uppsdlas, nya hemman anläggas, och den der indelade extra roteringen kan, till följd af den nya jordens högre värde betydligare förökas, i samma min skall ock för de flesta fall, försvaret kunna tillvägabringas, utan allmänt uppbud af beväringsmanskapet; och fördelen häraf för landet i allmänhet måtte kunna lätt inses. Den är tillika en rättvisa emot hela nationen, som åtagit sig beväringspligten, under tillförsigt, att den ständiga armeen och extra roteringen i vanliga fall skola vara tillräckliga att bestrida gränsförsvaret. Det är äfven besynnerligt att se huru olika sakerna skådas inom vår administration och vår lagstiftning, då det rörer den jordbrukande klassens rättigheter och fördelar, eller andra klassers. Om man väcker fråga, att minska en embetsmans lönevilkor, eller att indraga tjenster då staten ej mera behöfver dem, eller att borttaga gamla privilegier, eller att utvidga näringsfriheter o. s. v., då ropas på obillighet, orättvisa och våld; men då man genom nya skattläggningar, ny rotering, eller andra nya onera, nedsätter en hemmansdels värde med en fierdedel eller hälften af hvad den kostat, då betyder sådant ingenting: det anses tvärtom, såsom en de andra klassernas rätt, att härmed förfara efter behag; och sådant sker, besynnerligt nog, just i det land, det enda i verlden, der landets grundlag formligen ultalat en rättvisare och mera statsklok princip, den att trygga all enskild rätt, allt egendomsvärde, all arbetskraft och allt slags förmögenhet ör partielt eller individuelt förtryck och lidande senom föreskriften, att hvad som för statens beiof tarfvas utöfver de gamla skatter och onera, bör fyllas genom bevillningar, hvilka utgå efter ulmänna grunder, efter behållen förmögenhet, inkomst, näring, tillverkning, förbrukning 0. s. V., nen ej såsom de fordna beskattningsbruken, drabba ndast viss slags egendom eller vissa folkklasser. Man ser älven häraf, huru långt det är i våra amla samhällen, emellan erkännandet på pappeet af tidens fordringar och erfarenhetens läror,