lågo omkrirg 150 steg från torget, och vort från detsamma skilda genom barrierer, såg mar ännu folk samladt. Detta oaktadt lät prins Jo han kommendera alt skjuta på folket. Då kom munalgardet icke ville göra det, kastade prinsel al sig det skärp, han bar såsom dess öfverbefäl hafvare, och befallte nu i egenskap af general löjtnant, befälhafvaren för infanteriregementet at låta gifva eld. Detta skedde; verkan är bekannt Studenterne uppbröto fäktsalen, för att komm: åt vapen, och ett förfärligt skri hördes på ga torna, blandadt med trumpeternes skall, som väckt: de hemmavarande ur sin sömn. Alla uppgifter sasmmanstämma deri, att skjut ningen på folket var alldeles öfverflödig och opå kallad, emedan då den skedde intet våld mer: föröfvades emot prinsens logis, utan platsen vid och bredt omkring detsamma var menniskotom Större delen af dem, som befunno sig på pro menaderne, bestod af nyfikna, såsom vid dylik: tillfällen plägar vara händelsen, och det var nv dessa, som med lif och lemmar: fingo pligta fö hvad andra brutit. Afskyn för prins Johans blod: törstighet och förbittringen emot honom är gräns: lös. Han är presumtif thronföljare i Sachsen; man får nu se om han, cfter denna katastrof, kommer alt bära dess krona. En deputation har blifvit från Leipzig skickad till Konungen med cen adress, i hvilken begäres sträng undersökning emot alla, som varit verksamma vid dessa händelser, på båda sidor. En skrifvelse från Leipzig säger, att deputationen har i uppdrag att yrka landsflykt för prins Johan. Lugnets upprätthållande i staden har imedlertid blifvit uteslutande anförtrodt åt kommunalgardet och studenterne. Med telegraf hade från Rhen Konungers i Preussen befallning ankommit till Berlin, att förbjuda en sammankomst, som sällskapet de protestanliske vännerne utsatt derstädes den 11 dennes. Förbudet gäller äfven dylika sammankomster inom hela Preussiska monarkien. En pastor Ublich, som skolat hålla tal vid detta tillfälle, hade blifvit förbjuden att lemna sitt hemvist (nära Magdeburg) utan regeringens tillåtelse. Missnöjet i Berlin öfver detta förbud synes vara ganska starkt, och lärer uttala sig temligen allmänt. Om upjträdet i Halberstadt då Ronge predikade der, och hvarom berättades i måndagsbladet, innehålla tidningarne med gårdagsposten följande detaljer. Gudstjensten hölls under bar himmel, i närvaro af tusentals menniskor. Då Ronge slöt sin predikan med de orden: Rom måste och skall falla, ropade en romersk-katholik, tapetseraren Kolwitz: Ock äfven du, din kättare! hvarvid Kolwitz, med en sten i handen, trängde fram mot Ronge, men motades af de kringstående. En annan katholik, som stod bredvid Ronge yltade nu sin jgfölpåk emot denne, och gaf honom med tt slag, så att han föll till marken. Ronge reste sig dock upp, och begaf sig på vägen till silt logis, men förföljdes af de fanatiske, och blef ytterligare misshandlad. Nu uppstod ett förfärligt tumult, hvilket polisen ej var i stånd att qväfva, och kuirassierer måste rycka ut, för att med vapen återställa lugnet, hvarvid många personer skola hafva blifvit sårade. Men fullkomligt stilla blef det ej förrän tumultuarterne i grund nedrifvit och förstört tapetserarens hus. Såsom en af de bidragande orsakerne till de bedröfliga uppträdena i Leipzig var utan tvifvel en på regeringens befallning vidtagen åtgärd, att ställa dervarande föreståndare för tyskt-katholska församlingen till ansvar för det att personer, som icke tillhörde den nya församlingen, erhöllo tiillträde till gudstjensten då Ronge nyligen perdikade i Leipzig. Något förbud deremot fanns dock icke, hvarken i lag eller särskildt stadgadt. Förbudet af sachsiska statsministerium emot alla sammankomster, i hvilka man ville diskutera öfver Augsburgiska trosbekännelsen, har väckt starkt missnöje och sensation i Sachsen. I Dresden hafva de tvenne ledamöter af polisdirektionen, som tillsättas af municipalitetet, protesterat emot utförandet af denna befallning, och i en lång skrift visat, att den strider både emot grundlagen och den garanterade samvetsfriheten. (Enligt hvad som skrifves från Leipzig, skall det i synnerhet hafva varit detta förbud, som så djupt retat sinnena derstädes, och föranledt de bedröfliga uppträdena den 12.) POLEN. Bemödandena att omvända polackarne till grekist4 LL athalctka tvrkan hlifva alltmer nåtagliga.