lågo omkrirg 150 steg från torget, och vort
från detsamma skilda genom barrierer, såg mar
ännu folk samladt. Detta oaktadt lät prins Jo
han kommendera alt skjuta på folket. Då kom
munalgardet icke ville göra det, kastade prinsel
al sig det skärp, han bar såsom dess öfverbefäl
hafvare, och befallte nu i egenskap af general
löjtnant, befälhafvaren för infanteriregementet at
låta gifva eld. Detta skedde; verkan är bekannt
Studenterne uppbröto fäktsalen, för att komm:
åt vapen, och ett förfärligt skri hördes på ga
torna, blandadt med trumpeternes skall, som väckt:
de hemmavarande ur sin sömn.
Alla uppgifter sasmmanstämma deri, att skjut
ningen på folket var alldeles öfverflödig och opå
kallad, emedan då den skedde intet våld mer:
föröfvades emot prinsens logis, utan platsen vid
och bredt omkring detsamma var menniskotom
Större delen af dem, som befunno sig på pro
menaderne, bestod af nyfikna, såsom vid dylik:
tillfällen plägar vara händelsen, och det var nv
dessa, som med lif och lemmar: fingo pligta fö
hvad andra brutit. Afskyn för prins Johans blod:
törstighet och förbittringen emot honom är gräns:
lös. Han är presumtif thronföljare i Sachsen;
man får nu se om han, cfter denna katastrof,
kommer alt bära dess krona.
En deputation har blifvit från Leipzig skickad
till Konungen med cen adress, i hvilken begäres
sträng undersökning emot alla, som varit verk-
samma vid dessa händelser, på båda sidor. En
skrifvelse från Leipzig säger, att deputationen
har i uppdrag att yrka landsflykt för prins Johan.
Lugnets upprätthållande i staden har imedler-
tid blifvit uteslutande anförtrodt åt kommunal-
gardet och studenterne.
Med telegraf hade från Rhen Konungers i
Preussen befallning ankommit till Berlin, att för-
bjuda en sammankomst, som sällskapet de pro-
testanliske vännerne utsatt derstädes den 11 den-
nes. Förbudet gäller äfven dylika sammankom-
ster inom hela Preussiska monarkien. En pa-
stor Ublich, som skolat hålla tal vid detta till-
fälle, hade blifvit förbjuden att lemna sitt hem-
vist (nära Magdeburg) utan regeringens tillåtelse.
Missnöjet i Berlin öfver detta förbud synes vara
ganska starkt, och lärer uttala sig temligen all-
mänt.
Om upjträdet i Halberstadt då Ronge predi-
kade der, och hvarom berättades i måndagsbla-
det, innehålla tidningarne med gårdagsposten föl-
jande detaljer. Gudstjensten hölls under bar him-
mel, i närvaro af tusentals menniskor. Då Ronge
slöt sin predikan med de orden: Rom måste och
skall falla, ropade en romersk-katholik, tapetse-
raren Kolwitz: Ock äfven du, din kättare!
hvarvid Kolwitz, med en sten i handen, trängde
fram mot Ronge, men motades af de kringstå-
ende. En annan katholik, som stod bredvid Ronge
yltade nu sin jgfölpåk emot denne, och gaf ho-
nom med tt slag, så att han föll till mar-
ken. Ronge reste sig dock upp, och begaf sig
på vägen till silt logis, men förföljdes af de fa-
natiske, och blef ytterligare misshandlad. Nu
uppstod ett förfärligt tumult, hvilket polisen ej
var i stånd att qväfva, och kuirassierer måste
rycka ut, för att med vapen återställa lugnet,
hvarvid många personer skola hafva blifvit så-
rade. Men fullkomligt stilla blef det ej förrän
tumultuarterne i grund nedrifvit och förstört ta-
petserarens hus.
Såsom en af de bidragande orsakerne till de
bedröfliga uppträdena i Leipzig var utan tvifvel
en på regeringens befallning vidtagen åtgärd, att
ställa dervarande föreståndare för tyskt-katholska
församlingen till ansvar för det att personer, som
icke tillhörde den nya församlingen, erhöllo tiill-
träde till gudstjensten då Ronge nyligen perdi-
kade i Leipzig. Något förbud deremot fanns dock
icke, hvarken i lag eller särskildt stadgadt.
Förbudet af sachsiska statsministerium emot
alla sammankomster, i hvilka man ville diskutera
öfver Augsburgiska trosbekännelsen, har väckt
starkt missnöje och sensation i Sachsen. I Dres-
den hafva de tvenne ledamöter af polisdirektio-
nen, som tillsättas af municipalitetet, protesterat
emot utförandet af denna befallning, och i en
lång skrift visat, att den strider både emot grund-
lagen och den garanterade samvetsfriheten. (En-
ligt hvad som skrifves från Leipzig, skall det i
synnerhet hafva varit detta förbud, som så djupt
retat sinnena derstädes, och föranledt de bedröf-
liga uppträdena den 12.)
POLEN.
Bemödandena att omvända polackarne till gre-
kist4 LL athalctka tvrkan hlifva alltmer nåtagliga.