Saval regeringen5, Som Dlulvanac Standers och ar
ven allmänhetens uppmärksamhet. Se här di
grunder hvarpå vi stödja vårt omdöme.
Man måste alltid, vid bedömandet af grundla
gens stadganden, betrakta de principer hvarpå de
hvila. Dessa återfinnas icke isjelfva lagens nakn:
bud; man måste söka dem i de handlingar, som
viltna om skälen till de nya grundsatsernas an
tagande eller hyllande: i utskottens motiverade
förslag, och i de diskussioner som föregått beslu
ten. Forskar man i 4809 års riksdagsförhandlin-
gar, så skall man finna, att tidshändelserna och
erfarenheten redan då utbildat en temligen all-
män öfvertygelse inom ståndsrepresentationen, att
de gamla beskattningsbruken voro olämplige; att
en mängd onera och besvär orättvist och tryc-
kande hvilade på visst slags egendom, på vissa
klasser; 0. s. v., under det alt andra undgingo
dylika bördor; och att man allmänt insåg be-
hofvet af att söka afhjelpa en sådan orättvisa
och de oormligheter, den framkallat. Man fin-
ner att bemödandet härför icke endast sträckt
sig till de så kallade ståndskoncessionerna och
dermed sammanhang egande förhållanden, utan
att det äfven finnes nedlagdt i en del andra be-
slut, ifrån och med sjelfva grundlagen, hvari man
sökt inlägga garantier för ett bättre i framtiden,
ända till de så kallade önskningsmålen. Man ser
huru de grundlagsstiftande Ständerna, hvilka nog-
samt insågo att de icke förmådde eller borde
försöka, att utan i samråd och öfverensstämmelse
med regeringen reglementera i detaljerna af stats-
förvaltningens alla grenar, likväl åsyftade icke
endast alt fästa denna vid de principer, som en
stigande upplysning utbildat, utan äfven att bin-
da sjelfva nationalrepresentationen vid dessa prin-
ciper, så vidt ske kunde. Så t. ex. uttrycker 359
S Regeringsformen en princip för den framtida
lagstiftningen i beskattningsväg. Hvad staten
kunde i framtiden tarfva, utöfver de ordinarie
inkomster,, bör genom bevillningar fyllas,. Den-
na bestämmelse visar sig föranledd af lagstifta-
rens öfvertygelse om de gamla grundskatternas
otjenlighet, om den orättvisa fördelningen deraf,
om de hinder för jordbrukets tillvext som upp-
komma genom de orimliga skattläggningsbruken
af nyodlingar, till likhet med gamla odaljorden,
och om fördelen af de beskattningssätt, som i
enlighet med denna i 59 uttalade afsigt när-
mare bestämmas i den påföljande 60. Ailde-
les i samma anda, som Konstitutionsutskottet ut-
talat i fråga om skatterna, ultalade Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet sin öfvertygelse
om det lämpligaste och rättvisaste sättet, att
organisera hvad som fordrades för rikets försvar,
utöfver det då organiserade ständiga ryttare-
och knektehållet. Man finner i dess utlåtande
af d. 34 Mars 4840, sedan Rikets Ständer upp-
häft vargerningen (hvilket beslut äfven ådagaläg-
ger Ständernas öfvertygelse att en sådan, på blott
en viss del af svenska jorden lagd börda var o-
billig), att utskottet ansåg sig böra utgå från
den enkla och naturliga grundsatts, att hvarje
medborgare i staten, som dertill egde krafter och
förmåga, ovillkorligen är pligtig att, utan allt af-
seende på stånd, börd eller villkor, gemensamt
bidraga till ett älskadt fäderneslands värjande,
enär det af rikets fiender hotas och anfalles;
och det var denna öfvertygelse, som det säges,
hafva ledt sin öfverläggning till de ider, hvilka
utskottet till Rikets Ständers granskning öfver-
lemnade, och hvilka Rikets Ständer sedan tilll
regeringen öfverlemnade, såsom utgörande Ri-
kets Ständers svar på Konungens fråga, huru l
riket borde försvaras och huruvida den dåvaran-
de krigsmakten dertill kunde anses tillräcklig.!
Genom detta beslut förklarade Rikets Ständer:
1:o Att såsom det första medlet till rikets
ökade försvar hör all nu inom dess gränser va-
rande oroterad jord, af hvad namn och beskaf-
fenhet den vara må (man märke härvid noga,
att således ej undantogs, hvarken kronoskatte- el-
ler frälsehemman, eller på något sätt antyddes
någon ny rotering af den, såsom det förut och
äfven nu åter i embetsstilen heter, oroterade,
men ständig rotering underkastade jorden); de bo-
ställen endast undantagna, som af i tjenst varan-
de militära personer innehafvas, så snart riket
hotas eller oroas, genast uppsätta och med be-
klädnad förse det emot samma jord svarande för-
svarsmanskap, hvilket Kongl. Maj:t äger att på
en gång med ordinära armöen låta uppbåda och
utkommendera, dock bör denna extra rotering
vid krigets slut alldeles upphöra och aldrig of-
tare, än då riket hotas med anfall, kunna upp-
sättas.
l
J
j
)
;
(
1
f
C
1
t
f
1
i
(
1
(
Till detta ändamåls vinnande anhöllo Rikets!
r
f
t
S
d
n
f
nh
fi
Ständer, att Konungens Befallningshafvande innan
sex månader målte med biträde af tillkallade, i
orten boende, kunnige personer af alla fyra stån-
den verkställa en provisionel extrå rotering å all
inom länet oroterad jord, efter den method och
de grunder, som med den förut i hvar provins
redan verkställda ordinarie regleringen och den
oroterade jordens kända förhållande emot den ro-
terade, närmast står att förenar. De förbehöllo
sig, att, enligt 80 N Regeringsformen, vid nästa;
riksdag få öfver denna provisionella rotering öf- f:
verlägga och besluta,, men de lemnade Konun- f.
sen rättighet, om, under det denna reglering på- å
stod, riket skulle med fiendtlig härsmakt hotas,
eller anfallas, så att ett större försvar än af denp
ordinära armeen erfordras, alt uppbåda och ut- te
jaga hvad rikets försvar kräfde, af det då utaflp
Rikets Ständer äfven beviljade förstärknings-1,;
manskapet, hvilket åter endast fick uppsättas, R