anför han två nämndemäns intyg af den 530 Juli
att brefvet den 7 Juli blifvit uppläst för dem
och två andra personer.
Från dessa två andra personer följer ett betyg
af den 28 Juli att kronofogden Tollin den 7 Juli
tillsport dem och de två, som utfärdat först-
nämnda betyg, om de kunde lemna upplysning
om Linnebergafesten, och att de svarat att de
ej varit med, men att en f. d. gardist och lif-
grenadier Ståhl varit, efter hvad en af dem kän-
de, festens tillställare och kunde anmodas attin-
finna sig hos kronofogden, då han, Ståhl, följande
dagen skulle gå till Östgöthakorrespondenten.
Derjemte hade en af de fyra, frågat, men bara
på Iek), om Ståhl borde medtaga de vid festen
begagnade porträtter, men af kronofogden fått
det tillrättavisande svaret, att sådant vore öfver-
flödigt, helst herr kronofogden, såsom orden
föllo, när som helst vore i tillfålle att skåda
konungaporträtter af alla möjliga färger och di-
mensioner,. — Man ser häraf, att både krono-
fogden och de fyra icke voro i den lojalaste
stämning, hvad festen och konungaporträtterna
angick.
Vidare försäkrar ins. att Ståbl varit fullkomligt
belåten med polisförhöret hos tit. Tollin, och till
och med fått betalt för sitt besvär att meddela
de äskade upplysningarne, samt icke ens behöft
öppna det knyte, hvari han medförde vasaättens
porträtter. Dock förklaras tillika, att Ståhl ej är
så qvalificerad att ett bevis af honom härom kun-
de gälla. — Han är bara så qvalificerad att han
kunnat lemna kronofogden upplysningar för lands-
höfdingens räkning, mot betalning.
Härefter frågar N. N. hvarmed kronofogden
Tollin så försyndat sig, att han borde af O. C. på
ett hånande sätt med en lögn prostitueras såsom,
lindrigast sagdt, ett åtlöje för allmänheten. Detta
lär nog vara betalning för Ö. C:s förmenande att!
tit. Tollin skulle gjort sig så gemen att beskåda!
de vid festen begagnade porträtter, han, som när.
som helst är i tillfälle att skåda konungaporträt-
ter af alla möjliga färger och dimensioner,.
Till beslut af denna del af uppsatsen, förklarar
N. N. Ö. C. renonce på all dygd och crediten!
dertillb; men härom följer intet intyg hvarken af
den ena nämndemannen eller den andra.
Så kommer N. N. till hvad han kallar cor-
pus delicti, nemligen folkfesten på Linnebsrga
backe, — det är ändock slutligen der brottet
ligger begrafvet. Om denna brottsliga handling
säger N. N., att den haft ett vackert och ädelt
syftemål, men omedelbart derpå förklarar han
den vara en pbisak, den han vill stämpla med
latin, så lydande: parturiunt montes et nasce
tur rediculus mus,, hvaraf man kan se, att N.
N:s latin är lika brokig, som tit. Tollins kunga-
porträtter. Denna latinstämpel har N. N. begag-
nat palldenstund, af 79 hemmansbrukare i en
socken blott 9, af 87 inom en annan blott 4, och
af 34 inom en tredje blott 2 i festen deltagit,
hvilket gerna kan antagas utan bevis, som ej hel-
ler är vidfogadt.
Efter denna p,bisak kommer N. N. slutligen
till hufvudsaken, nemligen den uppgiften att fe-
sten varit besökt af herr löjtnanten C.F. Ridder-
stad, och att han blifvit biträdd i funktionen att
utdela fluidum, af häradshöfdingen Göök. Då
landshöfdingarne numera ej anse som en pålaga
att närvara vid kungliga födelsedagsfester, kan väl
ej heller herr löjtnant Ridderstad genom sitt be-
sök på Linneberga backe sägas hafva gripit Ko-
nungens Befallningshafvande i embetet; och är
väl fördenskull tillägget om utdelningen af flui-
dum af N. N. påfunnet, såsom ett tillmäle, hvil-
ket väl är förklenande, men ändock kan, efter:
bränvinsadvokaternas logika, saklöst göras, emedan !
utdelning af fluidum, icke är i lag med straff
helagdt. Östgötha-Correspondenten förnekar äfven j
helt och hållet detta tillmäle, hvilket i alla fall,
1
icke skulle blifvit hållet för sannt af någon, som
känner herr löjtnant Ridderstad personligen.
Aldrasist gör N. N. den frågan, om friherre
Palmstjerna handlat oriktigt, då han låtit en
nimbus falla öfver hela denna tillställning,. At-
minstone har denna nimbus varit gynnande för
N. N., ty irrskenen taga sig bäst ut i dimman.
Som man ser, har afsigten med detta N. N:s
försök varit att komma åt Linnebergafesten, ge-
nom att gifva den gardisten Ståbl till tillställare,
och åt hr löjtnant Ridderstad, genom att insinuera !
det han skulle begagnat bemälde Ståhl för att!
tillställa fes en. Att det der ej hänger ihop, sy- I
nes genast; ty om Ståhl varit tillställare, behöf- li
des ju ingen annan person, och om hr R. var,
tillställare, så gjorde det ju intet till saken, om l;
han begagnade Ståbl eller någon annan. Att
imedlertid hvarken herr löjtnant Ridderstad, tilll
hvars tryckeri Ståhl blifvit skickad, för att få de!
vid festen reciterade verser tryckta, ej heller nå-
gon annan herreman varit festens tillställare, kan
synas af nedanintagna, genom ÖO. C. offentliggjor-
da betyg: -
I anledning af de uti ätskilliga tidningar gjordali
framställningar, som skulle den å Konungens födelse- lt
dag d. 4 sistl. Juli vid Linneberga firade fest varitlj
ursprungligen föranstaltad af någon på annan ortle
boende Herreman, samt icke blifvit af ortens allmoge li
omfattad med något intresse, få undertecknade del-le
tagare i festen härmed på ära och samvete förklara, !
att ingen Herreman, hvarken när celler fjerran bo-lt
ende, haft någon del uti festens uppkomst celler der-11
till gifvit anledning, hvilken var att uteslutande sökal4
uti vår och öfrige deltagares lifliga önskan, att, me-j:
delst firande af en älskad Konungs födelsedag, uttalaj!
den vördnad och tillgifyenhet, som han af sitt Folk f
förtjenar. Att denna vår handling skulle kunna gifvajs