anför han två nämndemäns intyg af den 530 Juli att brefvet den 7 Juli blifvit uppläst för dem och två andra personer. Från dessa två andra personer följer ett betyg af den 28 Juli att kronofogden Tollin den 7 Juli tillsport dem och de två, som utfärdat förstnämnda betyg, om de kunde lemna upplysning om Linnebergafesten, och att de svarat att de ej varit med, men att en f. d. gardist och lifgrenadier Ståhl varit, efter hvad en af dem kände, festens tillställare och kunde anmodas attinfinna sig hos kronofogden, då han, Ståhl, följande dagen skulle gå till Östgöthakorrespondenten. Derjemte hade en af de fyra, frågat, men bara på Iek), om Ståhl borde medtaga de vid festen begagnade porträtter, men af kronofogden fått det tillrättavisande svaret, att sådant vore öfverflödigt, helst herr kronofogden, såsom orden föllo, när som helst vore i tillfålle att skåda konungaporträtter af alla möjliga färger och dimensioner,. — Man ser häraf, att både kronofogden och de fyra icke voro i den lojalaste stämning, hvad festen och konungaporträtterna angick. Vidare försäkrar ins. att Ståbl varit fullkomligt belåten med polisförhöret hos tit. Tollin, och till och med fått betalt för sitt besvär att meddela de äskade upplysningarne, samt icke ens behöft öppna det knyte, hvari han medförde vasaättens porträtter. Dock förklaras tillika, att Ståhl ej är så qvalificerad att ett bevis af honom härom kunde gälla. — Han är bara så qvalificerad att han kunnat lemna kronofogden upplysningar för landshöfdingens räkning, mot betalning. Härefter frågar N. N. hvarmed kronofogden Tollin så försyndat sig, att han borde af O. C. på ett hånande sätt med en lögn prostitueras såsom, lindrigast sagdt, ett åtlöje för allmänheten. Detta lär nog vara betalning för Ö. C:s förmenande att! tit. Tollin skulle gjort sig så gemen att beskåda! de vid festen begagnade porträtter, han, som när. som helst är i tillfälle att skåda konungaporträtter af alla möjliga färger och dimensioner,. Till beslut af denna del af uppsatsen, förklarar N. N. Ö. C. renonce på all dygd och crediten! dertillb; men härom följer intet intyg hvarken af den ena nämndemannen eller den andra. Så kommer N. N. till hvad han kallar corpus delicti, nemligen folkfesten på Linnebsrga backe, — det är ändock slutligen der brottet ligger begrafvet. Om denna brottsliga handling säger N. N., att den haft ett vackert och ädelt syftemål, men omedelbart derpå förklarar han den vara en pbisak, den han vill stämpla med latin, så lydande: parturiunt montes et nasce tur rediculus mus,, hvaraf man kan se, att N. N:s latin är lika brokig, som tit. Tollins kungaporträtter. Denna latinstämpel har N. N. begagnat palldenstund, af 79 hemmansbrukare i en socken blott 9, af 87 inom en annan blott 4, och af 34 inom en tredje blott 2 i festen deltagit, hvilket gerna kan antagas utan bevis, som ej heller är vidfogadt. Efter denna p,bisak kommer N. N. slutligen till hufvudsaken, nemligen den uppgiften att festen varit besökt af herr löjtnanten C.F. Ridderstad, och att han blifvit biträdd i funktionen att utdela fluidum, af häradshöfdingen Göök. Då landshöfdingarne numera ej anse som en pålaga att närvara vid kungliga födelsedagsfester, kan väl ej heller herr löjtnant Ridderstad genom sitt besök på Linneberga backe sägas hafva gripit Konungens Befallningshafvande i embetet; och är väl fördenskull tillägget om utdelningen af fluidum af N. N. påfunnet, såsom ett tillmäle, hvilket väl är förklenande, men ändock kan, efter: bränvinsadvokaternas logika, saklöst göras, emedan ! utdelning af fluidum, icke är i lag med straff helagdt. Östgötha-Correspondenten förnekar äfven j helt och hållet detta tillmäle, hvilket i alla fall, 1 icke skulle blifvit hållet för sannt af någon, som känner herr löjtnant Ridderstad personligen. Aldrasist gör N. N. den frågan, om friherre Palmstjerna handlat oriktigt, då han låtit en nimbus falla öfver hela denna tillställning,. Atminstone har denna nimbus varit gynnande för N. N., ty irrskenen taga sig bäst ut i dimman. Som man ser, har afsigten med detta N. N:s försök varit att komma åt Linnebergafesten, genom att gifva den gardisten Ståbl till tillställare, och åt hr löjtnant Ridderstad, genom att insinuera ! det han skulle begagnat bemälde Ståhl för att! tillställa fes en. Att det der ej hänger ihop, syI nes genast; ty om Ståhl varit tillställare, behöfli des ju ingen annan person, och om hr R. var, tillställare, så gjorde det ju intet till saken, om l; han begagnade Ståbl eller någon annan. Att imedlertid hvarken herr löjtnant Ridderstad, tilll hvars tryckeri Ståhl blifvit skickad, för att få de! vid festen reciterade verser tryckta, ej heller någon annan herreman varit festens tillställare, kan synas af nedanintagna, genom ÖO. C. offentliggjorda betyg: I anledning af de uti ätskilliga tidningar gjordali framställningar, som skulle den å Konungens födelselt dag d. 4 sistl. Juli vid Linneberga firade fest varitlj ursprungligen föranstaltad af någon på annan ortle boende Herreman, samt icke blifvit af ortens allmoge li omfattad med något intresse, få undertecknade del-le tagare i festen härmed på ära och samvete förklara, ! att ingen Herreman, hvarken när celler fjerran bo-lt ende, haft någon del uti festens uppkomst celler der-11 till gifvit anledning, hvilken var att uteslutande sökal4 uti vår och öfrige deltagares lifliga önskan, att, me-j: delst firande af en älskad Konungs födelsedag, uttalaj! den vördnad och tillgifyenhet, som han af sitt Folk f förtjenar. Att denna vår handling skulle kunna gifvajs