bringa en natt hos sin familj, vid hvilket tillfälle
Robert och Andrew Jackson, samt en Crawford och
fem man till, utgjorde hans vakt. Alla nio hade
ej mer än sju gevär, och ej anande en attack be-
gåfyvo de sig till hvila, med undantag af en engelsk
desertör, som utgjorde en af partiet. Lands bus var
omgifvet af en inhägnad gård, och hade tvenne dör-
rar, bvaraf den ene var belägen i vester och den
andre i öster. Framför östra dörren stod ett gaffet-
formigt äppleträd och i sydvestra hörnet af gården
var en spanmålsbod och stall under samma tak, med
långsidorna mot öster och vester. I söder var en
skog, och derigenom gick vägen till gården. En
Torysfdelning, som fått underrättelse om Lands hem-
komst, beslöt öfverrumpla och döda honom. Sedan
den passerat skogen obemärkt, och hästarne blifvit
bundne bakom stallet, delade styrkan sig i två afdel-
ningar, hvarpå den ena marscherade kring stallets
östra hörn, för att komma till husets östra dörr, och
den andra kring dess vestra, till vestra dörren. Så
snart den vaksamme soldaten hörde bullret i stallets
grannskap, skyndade han ut för att rekognosera, och
säg då ströfpartiet komma in på gårdens östra sida.
Förskräckt skyndade han tillbaka och stötte först på
den sofyande Andrew Jackson, som han fattade i
håret, utropande: Tories ha öfyerrumplat oss. Efter
detta tillhännagifvande rusade vår unge hjelte genast
ur byggnaden och ropade sitt wer da? sedan han
först riktat sitt gevär mot de anryckande med stöd
af det gaffelformiga äppleträdet. Då han cj erhöll
något svar på ctt förnvadt wer da, gaf han eld,
då de anryckande endast voro på få famnars afstånd
från trädet. Skottet besvarades af en salfva, hvilken
dödade soldaten, som, sedan han väckt husets inne-
vånare följt Jackson och stod bredvid honom. Den
andra Toryafdelningen hade nu kommit fram bakom
stallets vestra hörn och, anseende sina anryckande
kamrater som fiender, började de underhålla en liflig
eld emot dem, hvilket föranledde båda partierne att
göra halt. Efter att ha lossat sitt gevär, återvände
Andrew Jackson till huset, och började jemte tvenne
af kamraterna att skjuta på fienden från husets Ve-
stra dörr; båda dessa blefvo sårade och den enes
blessyr var dödlig. Imedlertid fortforo: Tories att
underhålla en liflig eld, ej allenast mot hvarandra,
ttan äfven mot huset, till dess de hörde trumpetijud
på något afstånd, då de skyndsamt uppsökte sina
hästar och begåfvo sig på flykten. En major Isbel,
som bodde i grannskapet, och ej bade en enda man
med sig,- hade blåst till anfall, då han hörde Lands
vara attackerad och skrämde på så sätt de anfallande
till flykt. General Jackson var då knappt 44 år
gammal. Hvem igenkänner ej ynglingen af 4781,
mannen af 1844?,
Efter att ha utstått många besvärligheter och en
svår fångenskap i Camder, återvände Jackson till
Waxhow, der han inlogerade sig i major Thomas
Crawfords hus. Hans mor, som var ett mycket pa-
triotiskt fruntimmer, hade dött en kort tid förut,
under det hon var stadd på cn sjelfuppoffrande färd
till Charleston, för att lemna biständ åt några olyck-
liga som vore inneslutne i ett der liggande fäng-
skepp. Här stadnade Jackson likväl ej qvar länge,
sedan en kapten Galbraith, hvars vrede han ådragit
sig för en småsak skull, lofvat att tukta honom,
hvarpå den oförskräckte gossen lät honom förstå, att
han kunde bereda sig på evigheten, om han vågade
lyfta sin hand för detta ändamål,. Jackson bodde
sedermera hos en m:r White, hvars son var sadelma-
kare, och den unga hjelten biträdde honom i yrket.
Vid denna tid hade många af Charlestons rikare in-
vånare dragit sig undan till Waxhaw, och Jackson
fann de unga sysslolösa gentlemännens sällskap gan-
ska lockande. Han deltog ofta i deras nöjen, och
eggad af begäret att lysa, täflade han med dem i de-
ras öfverdrifna slöseri, Följderna häraf skildras så-
lunda i den ofvan åberopade lefvernesbeskrifningen:
Böckerna bortkastades, skolan glömdes och han eg-
nade sig helt och hållet åt stundens nöjen. Efter
Charlestons utrymmande följde han sina vänner hem
till sitt, och red då på ett vackert sto, som tillörde
honom. I värdshuset, der han bodde, fann han mnå-
gra af dessa kamrater sysselsatta med raffelspel, och
sedan han hållit sitt sto mot en summa penningar
och vunnit, stoppade han sin vinst i fickan och be-
gaf sig genast till Waxhaw. Han hade nu beslutat
att börja en annan lefnadsbana, och efter att ha
samlat ihop sin lilla egendom, tog han afsked afsina
vänner och begaf sig till Salisbury i Norra Carolina,
med den föresatts, att anförtro sig åt Spruce MCays
ledning, som på den tiden var en ryktbar advokat,
och följaktligen en god lärare i den praktiska lagfa-
renheten. Detta inträffade om vintern 1784, då han
var på adertonde året. Jackson fortsatte sina stu-
dier med största ibhärdighet och framgång, och år
4787 utnämndes han till advokat för Norra Carolinas
vestra distrikt, som utgjordes af den nuvarande sta-
ten Tennessee. År 4788 begaf han sig öfver bergen
och bosatte sig i Jonesborough, sysselsättande sig med
sina tjensteangelägenheter och sin praktik, samt un-
dersökningar i landet. Öfverrumplingar af Indianer-
na hörde då till ordningen för dagen, och följaktligen
måste hvar och en vara beredd att göra soldattjenst,
helst nybyggarne ej kunde påräkna något beskydd af
regeringen, utan måste förlita sig på sig sjelfva. O-
aktadt Jackson var så ung, fanns der likväl ingen
bland kolonisterna, som utmärkte sig mer än han i
koloniens försvar och de vildes förföljande. Han var
lika ihärdig i garnisonstjensten, som i den vilde fi-
endens tuktande, och anseende sig mindre skicklig
än andra kolonister att uppträda som befälhafvare il
dessa expeditioner, bemödade han sig aldrig om att
vinna något chefskap, utan tjenstgjorde villigt och
oförtrutet som simpel soldat. Genom sin tapperhet
i dessa träffningar förskaffade general Jackson sig så-l
dan respekt hos de vilde, att de kallade honom:
nden skarpe knifven och den spetsige pilen,. Då
Jackson började sin praktik i West Tennessee, ville
gäldenärerne, som utgjorde ett starkt parti af befolk-
ningen, ej betala sina kreditorer, hvilka nu i massa
haocälkte hanam för att förmå hanom att indrifva far-