Nu är det med naturens ordning enligt, och af den kemiska forskningen bevisadt, att växtämnena i träd, gräs och säd ega lika kemiska sammansättningar och egenskaper; vi veta alla, att då nyslaget gräs, eller nyskuren säd, sammanpackas utan att först få torka, tager det hetta och undergår ett slags förbränning; äfven veta vi, att större sågspånssamlingar fatta eld genom sjellantändning. Från denna naturordning kunna de med friska växtsafter försedde och af saltvattnet genomdränkte trädmassorna ej göra något undantag; jag vågar derföre påstå, att stenkolen äro saltglaserade träkol, som i förening med flera eller färre djurkroppar undergått täppt sjelfförbränning. Detta öfverensstämmer äfven med hvad den lärde och allmänt aktade vetenskapsmannen Berzelius i sin kemiska lärobok (3 del., pag. 1167) om stenkolen sagt, ehuru han, utan goda och fullständiga skäl, söker deras tillkomst, från den i jordens första ålder henne pådiktade höga värme; men om det besinnas, att de flyktiga och brännbara olje-, hartsoch gasämnen, som åtfölja stenkolsbildningen, ovilkorligen skolat förflyktigats, om stenkolen tillkommit genom växters förbränning i fri luft, så hoppas jag, att såväl han som hvarje annan tänkande vetenskapsman :kall inse, att de tillkommit genom täppt sjelfförbränning af, genom naturrevolutioner, sammanvräkte trädmassor, och att de framställningar jag gjort äro med naturens lagar enlige. Att stenkolen finnas i flera lager på hvarandra med en jordbädd mellan hvarje lager, är äfven naturligt; ty icke inbäddas alla träden i ett och samma ögonblick, ej eller hafva de alla samma dag och timma blifvit lösryckta från sitt fotfäste, men alla som flutit, eller af floden fört; samma väg, hafva blifvit inbäddade mot samma stöd, och skola således hvar för sig äga en mellanbolten af den jord, hvarje afdelning medfört. Att stenkolen för det mesta måste ligga i skålformiga fördjupningar, är äfven en tydlig följd af hvad nu framstäldt blifvit. Denna vetenskapsmans åsigter, att b:unkolen är en yngre formatior, kan jag ej dela; ty brunkolen kunna allt för väl tillkommit samtidigt med stenkolen; man måste, vid forskningen häröfver, aldrig lemna ur sigte, att hvarje särskildt träslag måste lemna en särskild produkt; ty icke kan det lösa pileller aspträdet lemna lika kol som de fasta pockenholtz-, ebenholtz-, bokoch ekträden; vi se, att furuträdet äger olika fasthet i det no:ra och södra Sverige, m. m. Men en annan omständighet, som ännu mera bör tagas i betraktande är, att alla träd lemna genom förruttnelse elt brunt jordämne: nu kunna brunkolen vara uppkomna genom en förvandlingsprocess, som är mellan förruttnelse och sjelfförbränning, och denna förvandlingsprocess kan helt enkelt härröra deraf, att den fria luften haft mera tillträde vid brunkolsbildningen än stenkolsbildningen, så att de elektriska dunsterna blifvit från brunkolen afledde. Det är således möjligt, att ett och samma träslag kan lemna både brunkol och stenkol, allt efter som förvandlingen försiggår med mer eller mindre tillgång på atmospherisk luft. Sedan vi nu, med tämlig tillförlitlighet, fått reda på produkterna efter de djuroch trädkroppar, som syndafloden skördat, synes det ej lält att förneka hennes framfart och verkningar; Vår pligt, så väl mot oss sjelfva, som våra efterkommande, tyckes deremot uppmana oss, att med samvetsgrann noggrannhet efterforska om denna flod var den enda, som öfvergått eller kommer att öfvergå jordklotet; eller om dessa floder, på sått de äldste hittills i dagen komne skrifter omförmäla, äro periodiska. Intill dess det blifver tydligen ådagalagdt, att jag har orätt, torde det tillåtas mig att antaga det sistnämnda, och använda denna stund, för att på dessa grunder söka än närmare intränga i skapelsens hemligheter och tillse, huru och hvartill dessa saltoch stenkolsmassor användas. Kemien har tillfullo ådagalagt, att jordens berg bestå af sådana jordarter som finnas i lös form på jordklotet; bergen äro således jord i hård och fast form. Det synes som elden ensamt icke skulle kunna åstadkomma denna förvandling, väl känner kemien att ren lerjord kan förglasas, men de omvägar som begagnas för att få ren lerjord, tyckes vara så komplikerade, att naturen troligen ej befattar sig dermed; denna förglasning får ej eller det sammangyttrade utseendet som bergen ega. Tegel, porslin och kakelugnsmakeri-tillyerkningarne, frambringa ej eller något som liknar våra berg. Det som deremot kommer bergen närmast, är de saltglaserade stenkärilen. Om skapelsen fortgår efter de grunder jag i mina skrifter angifvit, så följer deraf, att saltmassorna skola ökas i mon af planeternes framskridande i ålder, och om de hastigt uppflammande och sedan försvinnande verldskroppar, som Tycho Brahe och andra personer vid serskilda tider ob crverat, jemlikt mitt påstående, varit planeter, utom vårt planetsystem, som afgått från planeternes antal, så blifver det ganska enkelt och naturligt, att caltmaccarne. iemlikt ckanelselacoen användas för