Nu är det med naturens ordning enligt, och
af den kemiska forskningen bevisadt, att växt-
ämnena i träd, gräs och säd ega lika kemiska
sammansättningar och egenskaper; vi veta alla,
att då nyslaget gräs, eller nyskuren säd, sam-
manpackas utan att först få torka, tager det hetta
och undergår ett slags förbränning; äfven veta
vi, att större sågspånssamlingar fatta eld genom
sjellantändning.
Från denna naturordning kunna de med fri-
ska växtsafter försedde och af saltvattnet genom-
dränkte trädmassorna ej göra något undantag;
jag vågar derföre påstå, att stenkolen äro salt-
glaserade träkol, som i förening med flera eller
färre djurkroppar undergått täppt sjelfförbrän-
ning.
Detta öfverensstämmer äfven med hvad den
lärde och allmänt aktade vetenskapsmannen Ber-
zelius i sin kemiska lärobok (3 del., pag. 1167)
om stenkolen sagt, ehuru han, utan goda och
fullständiga skäl, söker deras tillkomst, från den
i jordens första ålder henne pådiktade höga vär-
me; men om det besinnas, att de flyktiga och
brännbara olje-, harts- och gasämnen, som åtfölja
stenkolsbildningen, ovilkorligen skolat förflykti-
gats, om stenkolen tillkommit genom växters för-
bränning i fri luft, så hoppas jag, att såväl han
som hvarje annan tänkande vetenskapsman :kall
inse, att de tillkommit genom täppt sjelfförbrän-
ning af, genom naturrevolutioner, sammanvräkte
trädmassor, och att de framställningar jag gjort
äro med naturens lagar enlige. Att stenkolen
finnas i flera lager på hvarandra med en jordbädd
mellan hvarje lager, är äfven naturligt; ty icke
inbäddas alla träden i ett och samma ögonblick,
ej eller hafva de alla samma dag och timma blif-
vit lösryckta från sitt fotfäste, men alla som flu-
tit, eller af floden fört; samma väg, hafva blifvit
inbäddade mot samma stöd, och skola således
hvar för sig äga en mellanbolten af den jord,
hvarje afdelning medfört. Att stenkolen för det
mesta måste ligga i skålformiga fördjupningar,
är äfven en tydlig följd af hvad nu framstäldt
blifvit.
Denna vetenskapsmans åsigter, att b:unkolen
är en yngre formatior, kan jag ej dela; ty brun-
kolen kunna allt för väl tillkommit samtidigt
med stenkolen; man måste, vid forskningen här-
öfver, aldrig lemna ur sigte, att hvarje särskildt
träslag måste lemna en särskild produkt; ty icke
kan det lösa pil- eller aspträdet lemna lika kol
som de fasta pockenholtz-, ebenholtz-, bok- och
ekträden; vi se, att furuträdet äger olika fasthet
i det no:ra och södra Sverige, m. m. Men en
annan omständighet, som ännu mera bör tagas i
betraktande är, att alla träd lemna genom för-
ruttnelse elt brunt jordämne: nu kunna brunko-
len vara uppkomna genom en förvandlingspro-
cess, som är mellan förruttnelse och sjelfförbrän-
ning, och denna förvandlingsprocess kan helt en-
kelt härröra deraf, att den fria luften haft mera
tillträde vid brunkolsbildningen än stenkolsbild-
ningen, så att de elektriska dunsterna blifvit från
brunkolen afledde. Det är således möjligt, att
ett och samma träslag kan lemna både brunkol
och stenkol, allt efter som förvandlingen försig-
går med mer eller mindre tillgång på atmospherisk
luft.
Sedan vi nu, med tämlig tillförlitlighet, fått
reda på produkterna efter de djur- och träd-
kroppar, som syndafloden skördat, synes det ej
lält att förneka hennes framfart och verkningar;
Vår pligt, så väl mot oss sjelfva, som våra ef-
terkommande, tyckes deremot uppmana oss, att
med samvetsgrann noggrannhet efterforska om
denna flod var den enda, som öfvergått eller
kommer att öfvergå jordklotet; eller om dessa
floder, på sått de äldste hittills i dagen komne
skrifter omförmäla, äro periodiska. Intill dess
det blifver tydligen ådagalagdt, att jag har orätt,
torde det tillåtas mig att antaga det sistnämnda,
och använda denna stund, för att på dessa grun-
der söka än närmare intränga i skapelsens hem-
ligheter och tillse, huru och hvartill dessa salt-
och stenkolsmassor användas.
Kemien har tillfullo ådagalagt, att jordens berg
bestå af sådana jordarter som finnas i lös form
på jordklotet; bergen äro således jord i hård och
fast form. Det synes som elden ensamt icke
skulle kunna åstadkomma denna förvandling, väl
känner kemien att ren lerjord kan förglasas, men
de omvägar som begagnas för att få ren lerjord,
tyckes vara så komplikerade, att naturen troligen
ej befattar sig dermed; denna förglasning får ej
eller det sammangyttrade utseendet som bergen
ega. Tegel, porslin och kakelugnsmakeri-tillyerk-
ningarne, frambringa ej eller något som liknar
våra berg. Det som deremot kommer bergen
närmast, är de saltglaserade stenkärilen. Om
skapelsen fortgår efter de grunder jag i mina
skrifter angifvit, så följer deraf, att saltmassorna
skola ökas i mon af planeternes framskridande i
ålder, och om de hastigt uppflammande och se-
dan försvinnande verldskroppar, som Tycho Brahe
och andra personer vid serskilda tider ob crverat,
jemlikt mitt påstående, varit planeter, utom vårt
planetsystem, som afgått från planeternes antal,
så blifver det ganska enkelt och naturligt, att
caltmaccarne. iemlikt ckanelselacoen användas för