och för sina yttranden. Att döma af det an
svar, som general-fiskalen yrkat, synes åtalet emot
Hyoieste Rets Advokaten Lehmann blifva det
märkvärdigaste; och då hans försvarsskrift vidrö-
rer en del af de vigtigaste principer, på hvilka
icke endast den yttrande rätten i allmänhet, utan
äfven de nordiska folkens inbördes sträfvanden
till samdrägtig utveckling och gemensam sjell-
ständighet måste hvila, så synes denna skrift vara
och blifva af det stora intresse, alt vi, som föl
dess vidlyftighet icke kunnat ordagrannt intaga
den, likväl trott oss böra meddela det hufvudsak-
ligaste deraf, och detta helst på originalspråket
för alt ej i något fall riskera att minska intryc-
ket af de mogna tankarne och valda uttrycken
Hr Lehmann börjar sin försvarsskrift med at
beklaga sig öfver det sätt, hvarpå general-fiskaler
(Etats-Rådet Treschow) angripit hans personliga
karakter, men anser sig ej böra svara i samme
ton, väl vetande patt hans ära icke kan lida aj
injurier, som bakom maktens skyddande sköld
slungas emot den i sådant fall försvarslöse. Har
antager, att dessa medel blifvit försmådde, om
man haft bättre skäl för sitt åtal. Han erkänner
alt han hållit det tal, för hvilket han blifvit åta-
lad; att han ansvarar för detsamma, ordagrannt
sådant det står att läsa i tidningen Fäderneslan-
dety; och att han, för att förkorta processen och
icke föranleda vittnesförhör, äfven vill påtaga sig,
att på begäran af icke instämd person, lemnat
nämnde tidnings redaktion de anteckningar han
gjort till talets första hälft, samt sedan sjelf dik-
terat det öfriga, så troget han ur minnet kun-
nat; och han fäster Rättens uppmärksamhet på,
att redan i ett förut emot honom väckt likartadt
åtal, domstolarne erkänt den principen, att en så-
dan enskild villighet icke innefattar hvad lagen
menar med alt genom trycket bekantgöra mnå-
gonting. :
Derefter upptager Hr Lehmann general-fiska-
lens, efter en del kränkande beskyllningar: t. ex.
att talet innehållit en massa osanningar och ord-
skryt,, frambycklad inspiration,, affekterad reli-
giositet, 0. s. v., osannfärdiga uppgift, att talets
innehåll åsyftat att visa nödvändigheten af att
fullborda Nordens enhet genom de tre Eronornas
förening på samma hufvud, och hvilken osan-
ning general-fiskalen icke allenast ställt i spetsen
för anklagelsen, utan äfven låter ingå i alla sina
påföljande tankegångar, såsom den egentliga grun-
den för det skedda åtalet. Vi vilje här anföra
Hr Lehmanns egna ord:
Denne Sag staaer eller falder altsaa med det
Spörgsmaal, om den Nordens Enhed, jeg anbefaler,
bestaaer i, eller forudsetter, eller gaaer ud paa de
tre Rigers Forening under eet Dynasti, og det vil
da ikke vare vanskeligt at finde dette Spgrgsmaals
fuldstendige og utvetydige Besvarelse i selve Talen.
Dennes förste Deel har til Hensigt at bestride
den meget udbredte Forestilling, som ogsaa under
denne Fest flere Gange er kommen til Orde, som
om den skandinaviske Idee var en ganske ny Op-
findelse. Nogle datere den saaledes fra det saakaldte
Upsalatog, Andre mene at indrgmme den stor An-
ciennetet ved at sgge Kilden til samme i Ohlenschlä-
gers og Grundtvigs Digte. Hvis den nu virkeligen
saaledes kun var fra igaar eller iforgaars, da vilde
dette efter min Overbevisning vere et Argument
imod den; thi vel hörer jeg ikke til dem, der mene,
at noget for at Yxre godt maa vere gammelt, men
jeg vedgaaer dog gjerne, at det ogsaa i mine Mine
maa vere et stort Bevis paa Sagens naturlige og
historiske Berettigelse, og en kraftig Borgen for dens
endelige Scir, at den er saa gammel som Norden
selv, at den har Aarhundreders Hevd og Verdens-
historiens hellige Daab,. Denne Anskuelse har jeg
oftere havt Anledning til at gjöre gjeldende, og da
jeg nu af Festens Bestyrelse — forgrigt uden mind-
ste Foranledning fra min Side — blev anmodet om
at udbringe en Skaal for Nordens Enhed, da maatte
denne Tanke frembyde sig som det naturligste Ud-
gangspunct for hvad jeg havde at sige. Til en ud-
förlig historisk Motivering vilde en Festtale natur-
ligvis have veret et nesten lige saa upassende Sted,
som den nerverende Procedure, der angaaer ikke
mine historiske Meningers Rigtighed, men mine
fremferte Yttringers Lovlighed. Tmidlertid har jeg
dog sagt nok, for att vere angerlgs med Hensyn til
de paafaldende Misforstaaelser, hvortil man har ladet
sig forlede af forudfattede Meninger og lgse Pre-
sumtioner.
Jeg har da som historisk Hjemmel for Ideen
om Nordens Eenhed först henvist til vore Olds-
tidssange og Oldstidssagn, og skal, da Generalfiska-
Jen ikke har gjort nogen juridisk Indvending mod det
herom Sagte — og kun paa saadanne skylder jeg
ham Svar — her kun gjöre opmerksom paa, at det
ikke kan vere en dynastisk Enhed, der menes med
den Nordens Enhed, for hvilken der seges Beviser
i Eddaleren og de gamle Sagaer, der tilhore en Tid,
som gaaer forud, for Staternes Dannelse i Norden,
og i ald Fald frembgd: et langt större Antal Her-
skerslegter, end nu. Men selv efter at Norden hav-
de constitueret sig i 3 Riger, der vel maae antages
at svare til oprindelige Stammenuancer, og som i
alt Fald i Aarhundreders Lob have udviklet Eien-
dommeligheder, som det hverken er muligt eller g