tens vinst härvid visat sig i erhällandet af en god ocIl
i pris jemt nedgående vara. Om bland denna näring
idkare de sednare ären visat sig någon förkofran, ha
den till en del visserligen haft sin grund i numer:
upphörda handelsförhållanden, men hvarifrån den och
i öfrigt må hafva kommit, bör den, hoppas man, så.
som gagnelig derjemte för landets sjöfart och mångt
binäringar, icke ha varit sedd med afund. Utan at
vara siare, förutser man för denna industri svåra ti
der, såsom följd af den öfverproduktion alla mera full-
ändade fabriksinrättningar hafva svårt att förhindra
och som numera icke har någon aflopps-källa å
Finland. d
FE
— Herr brukspatron Petre har anmodat Red
upplysa, att en i Svenska Minerva gjord uppgift,
det han yrkat på bankovinstens öfverlemnande
Ull Regeringens disposition är ogrundad, hvilket
skall närmare kunna upplysas af protokollet. Han
bade deremot talat om de hinder, hvilka möta
för ett sådant öfverlemnande.
BOKHANDELS-BULLETIN.
Allmänheten skall säkert med fägnad emottaga
den underrättelsen, att ett nytt belletristiskt ar-
bete snart är att förvänta från Kusinernas för-
fattarinna, af hvars hand ingenting, med undan-
tag af några mindre följetongsartiklar, varit syn-
ligt sedan Torparen. Det är en samling Skizzer,
som tryckas och utgilvas från en officin i Gö-
-Aheborg.
— Af hrr Edelsvärds och Arrhenii tidskrift
för landtmranna- och. kommunalekonomien hafve
vi nyligen erhållit JV 4 för år 1843, hvilket för-
vtjenar uppmärksamhet för flera ganska intressanta
artiklar. Deribland må nämnas ett högst intres-
sant och, såsom vi tro, hittills föga kändt rön
att uppdraga äkta fruktträd af sticklingar, som
nedsättas i ett äpple, päron, en potates eller en
kålrot och derefter planteras. Öm bästa sättet
att tillreda surmjölksost, efter Pabst; om vä-
derlekens inflytande på vegetationen år 41844 af
E. Friesn, efter ett i trädgårdsföreningen hållet
föredrag, en liten afbandling full af färg, klarhet
och poesi, såsom denne i sin vetenskap utmärkt
lärdes framställningar vanligen äro; ett sätt att
förbättra utfodringen åt kreatur, medelst inbland-
ning af alkok eller soppa på animaliska ämnen,
som skall ätas med stor begärlighet. (Detta är
här förut föga kändt, men att kreaturen kunna
lätt vänjas vid animalisk föda, kan ref. intyga,
emedan han i Frankrike på ett utfodringsstall
såg hästarne med stor begärlighet förtära köttbi-
tar, som egaren gaf dem, då han ville traktera
dem serdeles.) Vidare en mängd småsaker un-
der artikeln plockgods.
Bland ofvanstående artiklar låna vi för Afton-
bladet den om beredningen af surmjölksost, så-
som användbar för hvarje hushåll på lande::
Om sättet att bereda surmjölksost.
(Efter Pabst.)
För beredandet af surmjölksost erfordras ej något
Jöppningsmedel, och öfverhufvud är förfaringssättet
härvid mycket enklare än vid beredningen af söt-
mjölksost.
Hufvudsakligen förfar man på följande sätt:
Den afskummade, tjocka mjölken slås i en stor
kruka elier tina, och uppvärmes måttligt vid ugnen
eiler i spiseln, till dess ostmassan väl skiljt sig från
vasslan. Vid stora qvantiteter betjenar man sig äf-
ven af en kittel eller balja, i hvilken man häller
mjölken, och tillslår så mycket varmt vatten, som
erfordras. Men man bör noga tillse, att mjölken icke
blir för varm, emedan ostämnet då sammandrager
sig för mycket, hvaraf osten blir för hård och ma-
ger. Mjölken behöfver aldrig göras varmare, än att
man kan hålla handen i densamma.
Så mycket af vasslan, som är görligt, afhälles nu,
och ostmassan lägges i en nedåt spetsig påse, som
man upphänger, och hvarunder man ställer ett kärl,
i hvilket upphemtas den ytterligare afrinnande vVass-
lan. När intet mera vassla afrinner, uttages ostmas-
san och pressas under ett med stenar förtyngdt bräde.
Derefter bearbetas massan väl med händerna uti ett
tråg, hvarunder tillblandas salt efter behof, och van-
ligtvis äfven litet kummin. Vill man göra serdeles
god ost, så tillblandar man under bearbetningen äf-
ven något grädda.
Denna massa blifver nu stående ett par dagar på
måttligt varmt ställe — har grädda blifvit tillblan-
dad, så behöfver ostmassan endast stå i 42 timmar
— hvarunder den blir något mjuk, och hvaref-
ter man tiliformar densamma med händerna. Den
kallas derföre äfven vanligen handost.
På några orter i norra Tyskland har man äfven
trädformar af olika storlek, och tätt genomborrade,
hvari man lägger ostmassan ur de kärl, hvaruti den
blifvit fullkomligen skedad; och sedan vasslan i nämn-
de trädformar afrunnit, beströs ostmassan med salt,
pressas och torkas.
Torkningen sker antingen blott och bart på ett
luftigt skuggrikt ställe, eller ock vid lindrig värme.
— Aldrig deremot i solen, eller vid stark ungsvärme.
Vanligen betjenar man sig för lufttorkningen af stora
lådor eller, så kallade, ostkorgar, som i stället för
täta väggar äro på tre sidor flätade af spröt och öf-
verspända med :.groft linne. Detta är hufvudsakligen
nödvändigt för att afhålla flugor, som annars i osten
lägga sina ägg, hvaraf åter ofelbart alstras de äckliga
ostmaskarne, hvilka äro ingenting annat än fluglar-
ver. — Hvarest mycket ost göres, har. man ett eget,
på enahanda sätt inrättadt litet osthus.
Har osten blifvit lagom torr — hvilket noga bör
observeras, emedan så väl för mycket, som för litet
äfven härutinnan är skadligt — så inlägges den, för
att blifva fullkomligt god, uti krukor eller kärl,som
betäckas och förvaras på ett kyligt ställe. Tid efter
annan öppnas dessa kärl och osten renskrapas, om
han befinnes vara möglig. I nägra trakter af Tysk-
land brukar allmogen att emellan hafrekärfvar in-
bädda kärlen eller krukorna med osten. som härige-