en öde plats. Här uppfordrade han mig att börja min lefvernesbeskrifning, och hotade att begagna sitt vapen vid ringaste försök till flykt. På så sätttvangs jag att hela natten berätta allt hvad jag upplefvat under min lefnad, och då jag skildrade den de min ungdomstid, som varit något vild och st de, tycktes den obekante bli alldeles förtj här, hr doktor, hur den menniskan har miss mitt förtroende, läs bara! Med dessa ord visade R. läkaren feuilletonen, vid hvars siut stod att läsa följande tillkännagifvande: Hr R:s äfventyr, 2 delar i 8:0, pris 45 francs, utkommer ofördröjligen och blir att tillgå hos utgifvaren Ilipp. Souverain. — En fransk tidning berättar följande bedröfliga händelse: På eftermiddagen en dag i sistl. Febr. månad begåffo sig fyra personer, två män och två qvinnor, af hvilka den ena bar ett nyfödt barn från byn Genestouze till S:t Haons sockenkyrka (i Haute-Loire), för att der låta döpa barnet. Vägen var oigenkä lig för snö, den isiga nordanvinden dref snön i hyirflar. Efter döpelseceremonien ingingo de fyra vandrande till ett värdshus, för att värma sig och intaga någon förfriskning. Som skymningen tillstundade, begåfvo sig de begge qvinnorne först på hemvägen, medan männerna höllo på att törsma en butelj. Desednare lofvade alt komma åter inom nägra minuter och lernade äfven kort efter qvinnorna värdshuset. Då de gått en stund utan att träffa de förra, påskyndade de sina steg, intagna af oro. I en mörk dal, omgifven af en tät skog, varseblefvo de någonting mörkt, som stack af mot snön, och då de framkommo funno de till sin förfäran stora blodfläckar,sönderrifna hläder, blandade med menniskoben. Det var återstoden af de begge qvinnorne, hvilka jemte barnet blifvit uppätne af en hop utsvultna vargar. — TVEKAMP MELLAN TVÅ SÅRADE. Vid en skärmytsling mellan Fransmän och Araber i Algeriet, blef en fransk sergeant, Hälin, svårt sårad i benet, och kröp in bland några buskar att gömma sig, medan Fransmännen i detsamma gjorde en röre!s2, som för en stund lemnade fältet åt Araberne. En Arab hade likväl bemärkt Hälin och sprängde i galopp mot buskarne, för att taga Fransmannens hufvud. Men en Fransman bemärkte Araben och sände. honom ett lod, som kastade honom från hästen. Araben kände att han skulle dö, men ville hafva Hilin med sig, och kröp oförtöfvadt in i busken med dolken i hand. Hälin stred för lifvet. men Araben för sällskap i döden, och högg ögonblickligen dolken flera gånger i sin fiendes kropp. När han slutligen kände sin arm sjunka, sökte han gripa sitt rof med tänderna, och högg sig fast i Hölins arm. Böden satte sin klämma på hans käftar, och då Frans: männen kort derpå avancerade, hade de möda at förlossa sin landsman, som syntes liflös, men kom sig och fördes till lasarettet. — Erymoroa. Fyra norrmän påstodo för en tid sedan, att de räkat ut för röfvare på Almäs gästgrvaregård vid VWenersborg, och att röfvarcna haff med sig en jomfru Ejerulf från Uddevalla. . I Ud devalla åter nekade man att någön jomfru Kjerulf de någonsin funnits, men norrmännen påstodo lika if rigt att damen i vägen sagt sig vara dotter af er vagnmand (åkare), som hette Kjerulf. Lyckligtvi finnes i Uddevalla blott en åkare, känd under bi namnet Kärr-Olle, och ägande en dotter, som li allmänt kallas Kärr-Olles dotter. Hon var äfven nä varande på Almås och har der af norrmännen blif vit adlad till Kjeruwf och på köpet fått titel af jom fru, hvilken bon ej lär bära i hemorten.