MU EVE Te FEELS BA EBESREEBETEURULV VETVE RI Brivr, MA Te
kan af stigande bildning -och mildrade seder; men!v
då tvifveismål uppstått, huruvida danna bildnings-!s
grad vore i Sverige nog allmänt uppnådd, och döds-1e
straffets afskaffande för alla brott således kunde fin-b
nas äfventyrligt, framställdes af kommitterade två
förslag. det ena med bibehållande af nämnda straff.;d
och det andra med antagande af lifstids fästning i;2
dess ställe. iu
Lagberedningen har åter antogit d t
mätighet; och enär ett lika afskräc r
dödsstraffet, icke funnes, och den r
att ett så svårt straff i Sverige Vore öfvc
derlades af våra brottmälsannaler, samt lag
dessutom borde fästa afseende på folkets allmännal
föreställningssätt, enligt hvilket vissa brott ansågosi
så afskyvärda, att de icke kunde försonas med mi
dre, än den brottsiiges död; så och då denna
stälining bidrog att göra sådana brott mera s
ta, samt det vore betänkligt att, genom
af ett ringare straff derå, förminska lifiighetoer
sådan föreställning och dermed äfven dess
syntes det Lagberedhingen, som borde dödss
lagen bibehållas för vissa gröfre brott. n
Enligt det i statsrådet i ämnet hållna, Utskottetif
tillhandakomna protokoll, har Kongl. Maji i nåder)r
behagat yttra, att Han visseri hyste stora be-ir
tänkligheter emot dödsstraffet, både i afseende påb
rättmätigheten af dess användande och angående c
egenskaper, såsom straff betraktadt; men då Kongl!
Maj:t funnit den tanka vara allmänt rådand
dödsstraffets afskaffande vore vädligt för all
säkerheten, ansåg Kongl. Majt sig icke böra vägraj!
bibehållandet af ett straff, som för samhällets skyddi!
ännu anses vara nödvändigt. Och med godkännandell
af de skäl, som sålunda, dels af Kongl. Maj:t och:s
dels af Lagberedningen blifvit framställda, instämmer å!
äfven Utskottet i den åsigt, att dödsstraffet bör ila-js
gen bibehållas.
2:0 Fiihetsstraff. Denna straffart upptages i 2 Kap.is
4 Strafflagen, under benämning fängelse, i sju gra-l
der, hvaraf, enligt 5 8, den första, på lifstid; dens
Å
t
l
;
andra, från åtta till och med tio år; den tredje,
från sex till och med ätta år; den fjerde, från fyra
till och med sex år; den femte, från två till och med
fyra år; den sjette, från sex månader till och medj:
två år, och den sjunde, från och med trettio till och!
med etthundra åttatio dagar; och innehåller 7 , att!
den, som till fängelse i någondera af dessa grader)
dömd är, skall insättas i allmän strafinrättning, derj!
med honom förfares, säsom i serskilda lagen om il!
verkställighet af fängelsestraff stadgas. s
Denna serskilda lag, sådan den af Kongl. Maj:tlt
blifvit föreslagen, bestämmer (4 kap. 4 8), att allmän !
straffinrättning är antingen ensamhets- eler gemen-!
samhets-fängelse, samt stadgar:
a) Om ensamhetsfänge!se:
att hvarje fånge skall inneslutas i enrum eller så-)
kallad cell och under hela strafftiden afhållas från.
all gemenskap med andra fångar (2 8); di
att, då fånge till straffinrättningen ankommit, han !
må högst fjorton dagar lemnas utan sysselsättning, :
hvarefter han skall hållas till det arbete, som för ho-
nom lämpligt finnes (6 );
att till en början ensamhetsfängelse skall begagnas
för dem, som dömes till fängelse i sjunde eller sjette
grad; och pröfve Konungen, i hvad mån sådant straff-
sätt i hvar af dessa, och sedermera äfven i andra
fängelsegrader, under den första, införas må (9 S), och
att, då fängelsestraff, som till viss tid, efter straff-
lagen, satt är, verkställes i ensamhetsfängelse, skall
på strafitiden afdragas en sjettedel, så att tio måna-
der svara emot ett år, 0. s. Vv. (10 8).
ob) Om gemensamhetsfängelse:
att fängarne skola gemensamt till arbete hållas,
men böra, så vidt ske kan, hafva hvar sitt sofrum
as Lv sar 7
att de böra, så vidt möjligt är, från allt samtal
och annat meddelande sinsemellan, vid arbete eller
eljest, afhållas (14 S), och
att de, som till fängelse i första grad dömde äro,
skola hållas afskiljde från dem, som undergå fängelse
i annan grad; och ankomme på serskild föreskrift,
huruvida å de förstnämnde må tillämpas hvad i näst-
föregående S, rörande gemensamhetsfängelse stad-
gadt är (16 S).
Härförutan meddelas, i afseende på begge förut-
nämnde arter af fängelsestraff, följande
Allmänna bestämmelser:
att fångar af olika kön skola i serskilda straffin-
rättningar förvaras, eller, der det ej kan ske, hällas
från hvarandra åtskiljde (47 8);
att fånge under femton år ej må sättas i enrum,
der det ej sker till bestraffning för uppstudsighet
m. m. under fängelsetiden, eller eljest är af nöden
för hans upptuktelse, derom serskild vård skall haf-
vas (18
att fånge skall erhålla sund och nödtorftig föda,
så ock annan förnödenhet (49 );
att fånge ej må förskaffa sig eller emottaga under-
håll, beklädnad eller annat, utöfver hvad honom afl
straffinrättningen bestås (20 S);
att fånge ej må emottaga eller afsända bref eller
bud, om han ej dertill erhållit lof af fängelsets sty-
resman, hvilken eger om sådant brefs innehåll taga
kännedom, och ej eller utan styresmannens tillstånd
besökas af andra, än prest och läkare och dem, som
med inrättningens vård bestyr hafva (21 S);
att betalning för arbetet ej tillkommer fånge i
straffinrättning; hvaremot då han utgår, skäligt un-
derstöd må honom tilldelas, efter thy derom serskildt
förordnas (22 9); .
att, om fånge gör oljud eller ofrid, eller visar
uppstudsighet, eller beträdes med lättja eller vårds-
löshet i arbete, eller rymmer, eller gör försök der-
till, eller felar eljest emot den för straffinrättningen
stadgade ordning, han då må efter omständigheterna
straffas: ;
4:0 dermed att han på viss tid lemnas utan syssel-
sättning, under hvilken tid fånge i gemensamhets-
fängelse tillika inneslutes i enrum; eller -
9:0 genom förknappning af vanliga fångkosten på
viss tid, dock så att äfventyr för helsan deraf ej
kommer; eller
3:0 genom mistning af sängkläder på viss tid; eller
4:0 genom inneslutande i mörkt enrum, på högst
fjorton dagar; hvilka bestraffningar kunna, antingen
hyar för sig, eller flera på en gång åläggas (24 );
att, om fånge, som i gemensamhetsfängelse hålles,
är så halsstor:ig, att han ej låter sig rättas af de
bestraffningar, som i sistnämnde sagda äro, kropps-
aca må 4 honom användas (25 Q):