— Vi meddela här framför i dagens blad slutet af professor Thomanders långa och sakrika anförande i representationsfrågan vid den sednaste öfverläggningen derom i Presteståndet. Troligen lärer ingen af Aftonbladets läsare hafva underlåtit att taga kännedom af detta anförande. Sällan, ja kanske aldrig har väl något skralt opus, som framträdt med ett visst anspråk och med understöd af ett helt parti, blifvit så i ordets egentliga bemärkelse pulveriseradt, som Konstitutionsutskottets förslag. Knappt en enda förekommer, som talaren icke nedslagit med logisk skärpa eller lekande humor. Om det är sannt, som berättas, och såsom man genom jemförelse kan finna, att detta olyckliga förslag till en hufvudsaklig del har att tacka hr presidenten von Hartmansdorff för faderskapet, så utgör detsamma ett märkligt bidrag till de flere faktiska bevis man förut äger på denne mans förmåga såsom Organisatör och lagstiftare; Och man kan verkligen efter läsningen af hr Thomanders kritik säga, att Ridderskapet och Adeln aldrig fattat något på en gång mera välbetänkt och tillika mera bitande beslut, än då det höglofl. ståndet häromdagen, på grund af några anmärkningar af en ledamot, rörande de mest framstående telen och osammanhangen i uppställningen, förklarade såsom sin gemensamma tanka, atl redaktionen borde sättas i öfverensslämmelse och närmare tillses. Likväl är det icke den blott och bart analytiska delen af professor Thomanders tal, eller der han recenserar förslagets redaktion, som i vårt tycke äger det mesta värdet. Den rikedom, ja snart sagdt profusion på argumenter, hvarmed han visar olämpligheten af ståndsprincipens til