— Vi meddela här framför i dagens blad slu-
tet af professor Thomanders långa och sakrika
anförande i representationsfrågan vid den sedna-
ste öfverläggningen derom i Presteståndet.
Troligen lärer ingen af Aftonbladets läsare hafva
underlåtit att taga kännedom af detta anförande.
Sällan, ja kanske aldrig har väl något skralt opus,
som framträdt med ett visst anspråk och med
understöd af ett helt parti, blifvit så i ordets egent-
liga bemärkelse pulveriseradt, som Konstitutions-
utskottets förslag. Knappt en enda förekommer,
som talaren icke nedslagit med logisk skärpa el-
ler lekande humor. Om det är sannt, som be-
rättas, och såsom man genom jemförelse kan
finna, att detta olyckliga förslag till en hufvud-
saklig del har att tacka hr presidenten von Hart-
mansdorff för faderskapet, så utgör detsamma ett
märkligt bidrag till de flere faktiska bevis man
förut äger på denne mans förmåga såsom Orga-
nisatör och lagstiftare; Och man kan verkligen
efter läsningen af hr Thomanders kritik säga, att
Ridderskapet och Adeln aldrig fattat något på
en gång mera välbetänkt och tillika mera bitande
beslut, än då det höglofl. ståndet häromdagen,
på grund af några anmärkningar af en ledamot,
rörande de mest framstående telen och osamman-
hangen i uppställningen, förklarade såsom sin ge-
mensamma tanka, atl redaktionen borde sättas i
öfverensslämmelse och närmare tillses.
Likväl är det icke den blott och bart analyti-
ska delen af professor Thomanders tal, eller der
han recenserar förslagets redaktion, som i vårt
tycke äger det mesta värdet. Den rikedom, ja
snart sagdt profusion på argumenter, hvarmed
han visar olämpligheten af ståndsprincipens - til-