till att bedöma hvad de tycka sig kunna används för summor hvar i sitt fack, men icke behöfva bry sig om, ej heller kunna göra sig någon föreställning om huru statens tillgångar skola förslå dertill; ty statens tillgångar läggas då i elt skåp, der hvar nyttjar sin nyckel och tager efter behag. Det blefve på sitt sätt, så långt det räckte, det trefligaste bolag i verlden, der ingen vore kassör, utan alla kassörer. Man kan just frossa af glädje vid den föreställningen, huru t. ex. i det föreslagna landtoch sjöförsvarsutskottet militärer af de särskilda vapnen skola sörja hvar och en för sin ungdomskärlek. Ingen kan undra på, att den som tjenar sitt land på en viss bana, önskar der få allting så bra stäldt som möjligt. Men så får man väl också sörja för någon återhållande kraft äfven i bevillningsfrågorna. Det är utan tvifvel bäst när representationen är, såsom en skånsk bonde berömande yttrade sig om sin prest: pbåde pro och contra,, när den kan säga både ja och nej, allt efter tillgångarne och den större eller mindre oundgängligheten. Det är vida mindre vådligt för landet, om ett eller annat vigtigt behof genom ett orimligt nej någon tid lemnas ouppfyldt, helst om det icke gäller det som oundgängligen erfordras för landets försvar, än att skatter och skuldsättning skulle kunna ökas utan hejd och återhåll. Och huru vill man föreställa sig att de som skola betala fiolerna, skulle afstå sin afgörande röst i beskattningsmålen? Huruvida den representation, det höglofl. Utskottet bär har erbjudit oss, skulle i principfrågor få en så konseryvaliv karakter som man förmodligen önskat gifva den, kan vara ganska osäkert. Jag tviflar derpå, och finner ej heller deruti något i och för sig klandervärdt; men ostridigt är, att när man på det sättet finge sätta sig till bords på statens gästabud, skulle nog hvar och cen taga för sig hvad han orkade. Skulle nu det egentliga folket, enligt den riksdagsordning här föreslås, icke få mycket alt säga, så blir det ju för regeringen omöjligt att styra så pass folket till lags, som kan ske utan skada för sakerna. Det kan väl aldrig vara meningen, att det skulle vara likgiltigt, em man i oträngdt mål stötte folket för hufvudet. Det lär ändå vara folket man behöfver när det gäller, och äfven under vank förhållanden är den öfisen angelägen hos de skattdragande, att de s utölver yttersta nödvändigheten, att igt vill hjelpa dem till rätta, lineras förkofran mer 1 händt till och med, att regeri 3t höra sina folk öfver de allmänna an; aheterna, och då har väl afsi ten varit alt deis inbemta, dels verka på de öfvertygelse. Hvad folket egentligen vill, det kan man endast ganska ofullkomligt utröna genom närvarande representation; men ännu mindre ski en representation, sådan som den af Utskottet I föreslagna, derom kunna gifva någon visshet jus i anseende till den folket afskurna beskaltningsrätten. Folket har visst icke alltid rätt, mången gång kan det vara af vigt att kunna utdraga på tiden måed besluten; men alldeles förvändt är det att ha en riksförsamling, af hvilken man icke kan få tillförligen utröna folkets tänkesätt. Ehuru ofullkomlig den närvarande representationen är, torde dock utan tvekan kunna antagas, alt nationen icke önskar en representation med 3 stånd i stället för 4. Att likväl en sådan med så långt utdragna linier, som här ligga för våra ögon, kunnat af höglofl. KonstitutionsUtskottet ifrågasättas och af andra understödjas, är något ganska märkvärdigt. För min del har jag allrig trot hvarken att en femståndskammare, ej heller att en genom allmänna val tillkommen, skulle nu ha utsigt att bli af Regering och Ständer antagen. l: Jag fruktar för att allt bråk man å båda sidor l! gör sig, om man icke vill gå in på en förmedling, endast skall, efter en värd reservants ord, ! likna elt sken till bemödande. Efter denna ll grundsats har jag, för min del, förfarit vid deltagandet i den kommitltes arbete, som grundlagt den utförligaste bland de. Utskottets memorial vidfogade reservationerna. Jag anser vår representationsförändring kunna och böra till fäderneslandets båtnad utföras på den väg, denna reservation utstakar. Den har sin ena kammare bildad genom samfälta val i den form, som vid denna riksdags början af tre Stånd blifvit önskad. Alla hittills valberättigade äro vid sin valrätt bibebåll-! na, .bvilket icke var förhållandet med 4840 ås : konstitutionsförslag. För de förut orepresenterade ir en icke ringa census föreslagen, ett villkor, till hvars föreskrifvande staten är fullt berättigad och pligtig. Riksdagsman utses af få valmän ifrån hvar , kommun. Desse valmän väljas öppet, valman e-4 ser rösta på sig sjelf, minoriteten har rätt alt utse i särskildt ombud för sin andel då den motsvarar, rösträtt till en valman. I rösträtten har den fa5 ta egendomen ända till 9000 Rdr värde fått en sfvervigt öfver de allra lägsta jordbrukarne. Den : större förmögenheten hinner till 40 röster i stälet för 6. Man får rösta inom alla de valkretsar, ; ler man bar någon rösträtt. Embetsmannarösten r värderad något högre än i det fallna förslaget. a Den andra kammaren är ämnad att innehålla gal antier för en högre bildning och erfarenhet. Ynge kammaren har beskattningsrätten och penninerealisationsrätten, utan ätt den äldre är ifrån d jelaktighet deri alldeles utesluten, Äldre kam-Y maren har initiativet i lagstiftningsoch organisas! ionsfrågar. En instans mer är inrättad för riksJe ittsfrågor, en pröfningsnämnd, hvars godkännande j35! f oranskninssutskottets anmärkning erfordras. in-!eq man i allt dra deras b och mer Ir . Det har TR a -— föga a th vr