RIESDAGEN. BONDESTÅNDETS DISKUSSION ANGÅENDE ERSÄTTNING AF HÄSTAR OCH PERSEDLAR, SOM VID RUSTHÅLLSREGEMENTERNA UNDER KRIG GÅ FÖRLORADE. Angående detta ämne hade Kongl. Maj:t framställt en proposition, öfver hvilken Statsutskottet, gemensamt med Allm. Besvärsoch Ekonomiutskottet, afzifvit det utlåtande, som gaf anledning till diskussionen. Per Pålsson från Chri stianstads län ingaf skriftligt anförande: Tal. begärde deri äterremiss af betänkandet, och inledde sig till hufvudsaken med besvarandet af det inkest emot all lindring i grundskatten och i de jorden af ålder älagde naturalprestationer Och tjensteskyldigheter att hvarje sådan är en orättvisa emot öfrige samhälisklasser2 eller sarshällsmedleremar, att skatter och onera ingått i egendomsvärdet och att således lindringen vore enskänk, m. m. Dessa svepskälv, yttrade tal., alltför ofta understödde af likgiltigheten, afundsambeten och oförmågan att höja sg till en ädlare uppfattning af samhällets ändamål, måste befinnas lika svaga som falska, då men besinnar, att statens styrka och säkerhet ytterst hvilar på medborgarnes allmänna trefnad och moraliska krafter. Det är från den allmänna belåtenheten, som staten, icke endast under lugnets dagar och i sakernas vanliga skick, utan äfven i ns ögonblick och för utomordentliga ändamäl, säkrast söker hjelpen och understödet. Att hemta det medelst nägra individers undertryckande och utarmande blir alltid ofulikomligt och osäkert. Att för alltid bibehålla de gamla skattebruken på oda!jorden, att låta samma päålagor och levercringar till försvaret utgöras af jordbruteren, under det att samhället till folkmängd, näringar, uppodling och kapitalförmögenhet ständigt utvidgar och föröker sig och penningen erbjuder ett medel att vida bättre gagna håde staten och den enskilde, än natura-prestationerna, det skall ovilkorligen leda till joridbrukarnes nedtryckande, till försvagande af jordbrukets krafter och till ett växande missförhållande emellan jordbruksklassen och andra näringar, hvilka äter i IH sitt enskilda skola röna de menliga följderna deraf. Men om detta är en sanning redan i fråga om de mera beständ: förbällanderna, såsom grundskatt, fredsunderhåtet af indel sferket Oo. s. v.. huru mycket mera påfallande bliiver den ej i fråga om de o uppoffringar man fordrar af den enskilde ren för såden: omords entliga tillfällen, kr iget? ? ist fromstär det ej att en försvar, skal! lemi 1 bidraga med alit der äct att an fringer af sitt tt det beror ar vins, hvars regepytt, som, åter menie st uppsatt, r ons svärd, 0. 8. V.. under c t en annan prov an se sina soldater och ryttare älerk ed h och fullru 2 eller alt det on kan få uppsätfa många; gånger under behör, uuder det att an det. ke man ringa : sjelfva k kandet utv erkänn hästen samt alla till rytta uiredning hörande persed!a rår banko; och hariens anskeffi nde under bris blir i samma mån dirt, som detta visar sig blod:gt och uthållande, så inses litt att frågan för ett rusthåll vid hvarje olyckefail kan gälla, Med alla biomständgketer ; Och alt, då dessa fall kunna blifva flera s familjs hela välfärd står på spel, då imer. Och huru oormligt, huru oke detta, då man vidare b er, ak mähända det stupade regementet, som ådrager pro vinsens rusthållare en materiel förlust af en half . ja, kanske en hel million Rdr, med sitt blod köpt. eron Åtal a säll den enskildes hela välfärd: iksom Utskotten, kallt äberopande de ursprung n karl och häst smed tilli a russhäll icke alls behöfva e, alt det ej handlar om Hegium, på sätt betänit skillnaden för ryttareSS perso Har och hästsw? gitga vilkoren för indelningsverkets grunder,! Indelniogsverket, i all sin helighet, är dock blott en inättning, hvilken väl kunde vara en förbättring af ot föregår ade gamla utskrifningssättet, då pro vid hvarje krig ålades uppsättandet af visst antolutrustade trupper, men hvilken, liksom detta, tillhör! tider, då penningen icke ännu blifvit det minst kost4 ma och beqvämasle sättet, alt sätta regerings-. n i stånd att låta anskaffa behofven, och då ua för beskattningen icke ännu kunde sökas 6 S rörliga nationalförmögenheten, utan , blott uppsöktes i den synbara fasta förmögenheten. ( Att nu förklara ett sådant tillstånds bohöri ighet, ls atur det gamla kontraktsförhållandet, är vä! temliI en nära politiskt vanvett. Men om rustninzsbesvä-l. et ock skulle anses såsom kontrakt — skulle ca det ilr Vilhet med alla andra sådana icke kunna upp skulle ej den r :llare, som hotas med förstöri Zn (unna, sedan a förhållanden inträdt, som tille otetgjort de fi rusthål!et kunnat fordom er-s j ä ett nytt kontrakt,F i sina öfverdrifna skyl-lo gheter? Skulle man ej till och med hafva skäl att!d råga: huruw kan samhilet, dess Regering, krigshä-ens anförare, befälet och sjeifva ryttaren vara be-(q tnamed ett sätt att skata trupp, hästar, utredning si 8. V., som i behofvets stund, ja, under sjelfva Fridens ögonblick, då allt måste utan betänkande sl fras för fos let och äran, försvagar all ha: ng genom tankan, iet, utom en i 1 oundvikliga man , medför olyckor och f ter ät hela provins na ti aret. Ser