till att bedöma hvad de tycka sig kunna används
för summor hvar i sitt fack, men icke behöfva
bry sig om, ej heller kunna göra sig någon före-
ställning om huru statens tillgångar skola förslå
dertill; ty statens tillgångar läggas då i elt skåp,
der hvar nyttjar sin nyckel och tager efter be-
hag. Det blefve på sitt sätt, så långt det räckte,
det trefligaste bolag i verlden, der ingen vore
kassör, utan alla kassörer. Man kan just frossa af
glädje vid den föreställningen, huru t. ex. i det
föreslagna landt- och sjöförsvarsutskottet militärer
af de särskilda vapnen skola sörja hvar och en
för sin ungdomskärlek. Ingen kan undra på, att
den som tjenar sitt land på en viss bana, önskar
der få allting så bra stäldt som möjligt. Men så
får man väl också sörja för någon återhållande
kraft äfven i bevillningsfrågorna. Det är utan
tvifvel bäst när representationen är, såsom en
skånsk bonde berömande yttrade sig om sin prest:
pbåde pro och contra,, när den kan säga både ja
och nej, allt efter tillgångarne och den större el-
ler mindre oundgängligheten. Det är vida mindre
vådligt för landet, om ett eller annat vigtigt be-
hof genom ett orimligt nej någon tid lemnas o-
uppfyldt, helst om det icke gäller det som ound-
gängligen erfordras för landets försvar, än att skat-
ter och skuldsättning skulle kunna ökas utan hejd
och återhåll. Och huru vill man föreställa sig
att de som skola betala fiolerna, skulle afstå sin
afgörande röst i beskattningsmålen? Huruvida
den representation, det höglofl. Utskottet bär har
erbjudit oss, skulle i principfrågor få en så kon-
seryvaliv karakter som man förmodligen önskat gif-
va den, kan vara ganska osäkert. Jag tviflar
derpå, och finner ej heller deruti något i och för
sig klandervärdt; men ostridigt är, att när man
på det sättet finge sätta sig till bords på statens
gästabud, skulle nog hvar och cen taga för sig hvad
han orkade. Skulle nu det egentliga folket, en-
ligt den riksdagsordning här föreslås, icke få myc-
ket alt säga, så blir det ju för regeringen omöj-
ligt att styra så pass folket till lags, som kan ske
utan skada för sakerna. Det kan väl aldrig vara
meningen, att det skulle vara likgiltigt, em man
i oträngdt mål stötte folket för hufvudet. Det
lär ändå vara folket man behöfver när det gäller,
och äfven under vank förhållanden är den öf-
isen angelägen hos de skattdragande, att de
s utölver yttersta nödvändigheten, att
igt vill hjelpa dem till rätta, lin-
eras förkofran mer
1 händt till och med,
att regeri 3t höra sina folk öfver de
allmänna an; aheterna, och då har väl afsi
ten varit alt deis inbemta, dels verka på de
öfvertygelse. Hvad folket egentligen vill, det kan
man endast ganska ofullkomligt utröna genom när-
varande representation; men ännu mindre ski
en representation, sådan som den af Utskottet I
föreslagna, derom kunna gifva någon visshet jus
i anseende till den folket afskurna beskaltnings-
rätten. Folket har visst icke alltid rätt, mången
gång kan det vara af vigt att kunna utdraga på
tiden måed besluten; men alldeles förvändt är det
att ha en riksförsamling, af hvilken man icke kan
få tillförligen utröna folkets tänkesätt.
Ehuru ofullkomlig den närvarande representa-
tionen är, torde dock utan tvekan kunna antagas,
alt nationen icke önskar en representation med 3
stånd i stället för 4. Att likväl en sådan med så
långt utdragna linier, som här ligga för våra ögon,
kunnat af höglofl. KonstitutionsUtskottet ifråga-
sättas och af andra understödjas, är något ganska
märkvärdigt. För min del har jag allrig trot
hvarken att en femståndskammare, ej heller att
en genom allmänna val tillkommen, skulle nu ha
utsigt att bli af Regering och Ständer antagen. l:
Jag fruktar för att allt bråk man å båda sidor l!
gör sig, om man icke vill gå in på en förmed-
ling, endast skall, efter en värd reservants ord, !
likna elt sken till bemödande. Efter denna ll
grundsats har jag, för min del, förfarit vid del-
tagandet i den kommitltes arbete, som grundlagt
den utförligaste bland de. Utskottets memorial vid-
fogade reservationerna. Jag anser vår represen-
tationsförändring kunna och böra till fäderneslan-
dets båtnad utföras på den väg, denna reserva-
tion utstakar. Den har sin ena kammare bildad
genom samfälta val i den form, som vid denna
riksdags början af tre Stånd blifvit önskad. Alla
hittills valberättigade äro vid sin valrätt bibebåll-!
na, .bvilket icke var förhållandet med 4840 ås :
konstitutionsförslag. För de förut orepresenterade
ir en icke ringa census föreslagen, ett villkor, till
hvars föreskrifvande staten är fullt berättigad och
pligtig. Riksdagsman utses af få valmän ifrån hvar ,
kommun. Desse valmän väljas öppet, valman e-4
ser rösta på sig sjelf, minoriteten har rätt alt utse i
särskildt ombud för sin andel då den motsvarar,
rösträtt till en valman. I rösträtten har den fa- 5
ta egendomen ända till 9000 Rdr värde fått en
sfvervigt öfver de allra lägsta jordbrukarne. Den :
större förmögenheten hinner till 40 röster i stäl-
et för 6. Man får rösta inom alla de valkretsar, ;
ler man bar någon rösträtt. Embetsmannarösten
r värderad något högre än i det fallna förslaget. a
Den andra kammaren är ämnad att innehålla ga- l
antier för en högre bildning och erfarenhet. Yng-
e kammaren har beskattningsrätten och pennin-
erealisationsrätten, utan ätt den äldre är ifrån d
jelaktighet deri alldeles utesluten, Äldre kam-Y
maren har initiativet i lagstiftnings- och organisa- s!
ionsfrågar. En instans mer är inrättad för riks- Je
ittsfrågor, en pröfningsnämnd, hvars godkännande j35!
f oranskninssutskottets anmärkning erfordras. in-!eq
man i allt
dra deras b
och mer Ir . Det har
TR a
-— föga a th vr