följe af slåndet; men enskilde af dem kunn: visserligen personligen, likt andra menniskor, be: sitta dessa goda förmåner, och blifva derigenomr då, likt andre, förtjente af det allmänna förtroendet att väljas till ombud i riksförsamlingen Man kan ej undvika att inse, det endast på sådant sätt möjligheten är gilven att förverkliga eller åtminstone nalkas till verkligheten af de mål, som genom ståndsinrättningen blott vinnes på ett chimeriskt, halstlöst och i grunden otillfredsställande sätt. (FE. e. a. g.) PÅMINNELSER AF STOCKHOLMS STADS KONSISTORIUM VID PASTOR STUDACHS FÖRKLARING. Ursprunget till denna skriftvexling har varit en af Stockholms stads konsistorium, d. 48 Juni sistlidet år, till öfverståthållareembetet aflåten skrifvelse, med begäran, att härvarande katolske apostoliske vikarien J. L. Studach måtte ställas till ansvar för åtskillige i skrifvelsen uppgifne förseelser, dem han skulle hafva begått vid utöfningen af katolska församlingens pastoralvård. Denna skrifvelse, som återfinnes i Aftonbladet JE 494 för den 20 Aug. 1844, besvarades af pastor Studach den 9 sistnämnde månad och svaret är intaget i Aftonbladet JE 493 för den 22 Augusti. På detta svar har konsistorium, som jemte detsamma mottagit förteckning öfver de barn, hvilka njuta undervisning uti katolska kyrkan härstädes, aflemnat till öfverståtbållarembetet följande påminnelser: Då detta tit. Studachs utlåtande mera innefattar en mängd tillvitelser mot konsistorium för aförföljelse och utrotningssystem utöfvadt emot katolska församlingen i Sverige, än någon egentlig förklaring öfver hvad konsistorium anselt komma katolska presterskapet och dess vicarius apostolicus till last, torde konsistorium, på samma gång det sina påminnelser afgilver, icke låta blifva öbemötta bemälte, icke alltid i de mest hofsamma ordalag framställda tillvitelser, så mycket heldre, som tit. Studach funnit för godt att framlägga dem inför svenska allmänheten, till och med innan de i embetsväg kunnat komma konsistorium tillhanda; och tillåter sig konsistorium, att i detta sitt svar följa samma ordning, som tit. Studach i sitt utlåtande iakttagit. .4:0 På konsistorii anmärkning, att vid besök i katolska skolan det befunnits, att flere fattiga barn, födda af luthersk fader och katolsk moder, der njutit undervisning och understöd, har tit. Studach svarat dels med en förteckning på 23 i besagde skola undervisning. njutande barn, äkta och väkta, hvilka han förmenar med all laglig rättighet densamma besöka, dels med en moträkning, hvarigenom han vill bevisa, att af barn, födde af katolsk fader och luthersk moder, sedan tjugo år tillbaka icke ett enda blifvit i katolska läran uppfostradt och undervisadt, oaktadt derom sjordt förord före äktenskapet. Uppräknande flere familjer, der detta skall hafva varit förhållandet, förmenar tit. Studach,att dessa familjers barn blifvit afhände katolska församlingen genom konsistorii oförlikneliga proselytmakeri, och tyckes benägen att med brinnande ord utkräfva deras själar af konsistorii händer. Hvad nu först denna sednare tillvitelse angår, så synes tit. Studach sväfva i en villfarelse, som på hans ståndpunkt kunde vara ursäktlig, derest han icke hade nog länge vistats i Sverige, för att kunna antagas vara bättre underrättad. Han synes nemligen tro på en viss intresserad benägenhet hos: Lutherska kyrkans presterskap att söka värfva anhängare för sin bekännelse, liknande len, som man i alla tider velat finna hos det katolska; men han tyckes dervid alldeles förgätit att detta ligger utom protestantismens princip: att den Lutherska kyrkan icke anser sig för nåson allena saliggörande kyrka, och att den såedes, om den ock välvilligt mottager frivilligt ill densamma öfvergående bekännare från andra syrkosamfund, icke kan hafva ett lika beskaffadt ntresse af att eftersöka och tillvinna sig främmande kyrkomedlemmar, som. den kyrka, enligt jelfva sin princip måste antagas hafva, hvilken, om sig sjelf såsom hufvudgrundsats bekänner: xtra ecclesiam nulla salus. Hade han besinnat letta, så skulle -han näppeligen hafva kunnat ramkomma med en så oväntad beskyllning, som len, att något proselytmakeri från konsistorii sida skulle kunna vara orsaken, att barn blifvit appfostrade i Lutherska bekännelsen, hvilka enigt öfverenskommelse föräldrarne emellan bort ippfödas i den katolska. Det kan icke vara tit. studach obekant, då han i Sverige icke är någon nykomling; att svenska presterskapet icke intränser i familjeangelägenheter såsom uppfostrare, rådsifvare, bigtfader, för att förvärfva anhängare åt in kyrka. Det har hvarken berott af konsistoium eller presterskapet alt bestämma, hvilka varnlärare eller pensionsinrättningar familjerne Hättling, Zanoni, Flory, Pontus eller andra kunnat finna för godt att åt sina barn utvälja, ej ller hvad slags religiös undervisning de för dem oehagat anördna. Konsistorium är ingen exsecus or testamenti efter katolska familjefäder härstäles, och det hade icke en gång stått i dess makt 14 hindra Aftanhamäldta farsan från att Tan