följe af slåndet; men enskilde af dem kunn:
visserligen personligen, likt andra menniskor, be:
sitta dessa goda förmåner, och blifva derigenomr
då, likt andre, förtjente af det allmänna förtro-
endet att väljas till ombud i riksförsamlingen
Man kan ej undvika att inse, det endast på så-
dant sätt möjligheten är gilven att förverkliga
eller åtminstone nalkas till verkligheten af de
mål, som genom ståndsinrättningen blott vinnes
på ett chimeriskt, halstlöst och i grunden otillfreds-
ställande sätt. (FE. e. a. g.)
PÅMINNELSER AF STOCKHOLMS STADS
KONSISTORIUM VID PASTOR STUDACHS
FÖRKLARING.
Ursprunget till denna skriftvexling har varit en
af Stockholms stads konsistorium, d. 48 Juni sist-
lidet år, till öfverståthållareembetet aflåten skrif-
velse, med begäran, att härvarande katolske apo-
stoliske vikarien J. L. Studach måtte ställas till
ansvar för åtskillige i skrifvelsen uppgifne förseel-
ser, dem han skulle hafva begått vid utöfningen
af katolska församlingens pastoralvård. Denna
skrifvelse, som återfinnes i Aftonbladet JE 494
för den 20 Aug. 1844, besvarades af pastor Stu-
dach den 9 sistnämnde månad och svaret är inta-
get i Aftonbladet JE 493 för den 22 Augusti.
På detta svar har konsistorium, som jemte det-
samma mottagit förteckning öfver de barn, hvil-
ka njuta undervisning uti katolska kyrkan härstäd-
es, aflemnat till öfverståtbållarembetet följande
påminnelser: -
Då detta tit. Studachs utlåtande mera innefat-
tar en mängd tillvitelser mot konsistorium för
aförföljelse och utrotningssystem utöfvadt emot
katolska församlingen i Sverige, än någon egent-
lig förklaring öfver hvad konsistorium anselt kom-
ma katolska presterskapet och dess vicarius apo-
stolicus till last, torde konsistorium, på samma
gång det sina påminnelser afgilver, icke låta blif-
va öbemötta bemälte, icke alltid i de mest hof-
samma ordalag framställda tillvitelser, så mycket
heldre, som tit. Studach funnit för godt att fram-
lägga dem inför svenska allmänheten, till och med
innan de i embetsväg kunnat komma konsistori-
um tillhanda; och tillåter sig konsistorium, att i
detta sitt svar följa samma ordning, som tit. Stu-
dach i sitt utlåtande iakttagit.
.4:0 På konsistorii anmärkning, att vid besök
i katolska skolan det befunnits, att flere fattiga
barn, födda af luthersk fader och katolsk moder,
der njutit undervisning och understöd, har tit.
Studach svarat dels med en förteckning på 23 i
besagde skola undervisning. njutande barn, äkta
och väkta, hvilka han förmenar med all laglig
rättighet densamma besöka, dels med en mot-
räkning, hvarigenom han vill bevisa, att af barn,
födde af katolsk fader och luthersk moder, sedan
tjugo år tillbaka icke ett enda blifvit i katolska
läran uppfostradt och undervisadt, oaktadt derom
sjordt förord före äktenskapet. Uppräknande fle-
re familjer, der detta skall hafva varit förhållan-
det, förmenar tit. Studach,att dessa familjers barn
blifvit afhände katolska församlingen genom kon-
sistorii oförlikneliga proselytmakeri, och tyckes
benägen att med brinnande ord utkräfva deras
själar af konsistorii händer.
Hvad nu först denna sednare tillvitelse angår,
så synes tit. Studach sväfva i en villfarelse, som
på hans ståndpunkt kunde vara ursäktlig, derest
han icke hade nog länge vistats i Sverige, för att
kunna antagas vara bättre underrättad. Han sy-
nes nemligen tro på en viss intresserad benägen-
het hos: Lutherska kyrkans presterskap att söka
värfva anhängare för sin bekännelse, liknande
len, som man i alla tider velat finna hos det
katolska; men han tyckes dervid alldeles förgätit
att detta ligger utom protestantismens princip:
att den Lutherska kyrkan icke anser sig för nå-
son allena saliggörande kyrka, och att den så-
edes, om den ock välvilligt mottager frivilligt
ill densamma öfvergående bekännare från andra
syrkosamfund, icke kan hafva ett lika beskaffadt
ntresse af att eftersöka och tillvinna sig främ-
mande kyrkomedlemmar, som. den kyrka, enligt
jelfva sin princip måste antagas hafva, hvilken,
om sig sjelf såsom hufvudgrundsats bekänner:
xtra ecclesiam nulla salus. Hade han besinnat
letta, så skulle -han näppeligen hafva kunnat
ramkomma med en så oväntad beskyllning, som
len, att något proselytmakeri från konsistorii
sida skulle kunna vara orsaken, att barn blifvit
appfostrade i Lutherska bekännelsen, hvilka en-
igt öfverenskommelse föräldrarne emellan bort
ippfödas i den katolska. Det kan icke vara tit.
studach obekant, då han i Sverige icke är någon
nykomling; att svenska presterskapet icke inträn-
ser i familjeangelägenheter såsom uppfostrare, råd-
sifvare, bigtfader, för att förvärfva anhängare åt
in kyrka. Det har hvarken berott af konsisto-
ium eller presterskapet alt bestämma, hvilka
varnlärare eller pensionsinrättningar familjerne
Hättling, Zanoni, Flory, Pontus eller andra kun-
nat finna för godt att åt sina barn utvälja, ej
ller hvad slags religiös undervisning de för dem
oehagat anördna. Konsistorium är ingen exsecus
or testamenti efter katolska familjefäder härstä-
les, och det hade icke en gång stått i dess makt
14 hindra Aftanhamäldta farsan från att Tan