son förevisar i trädgårdsföreningens paviljong in-
nefattar endast för blomsterälskare karakteren af
elt nöje; men borde icke hvarje dam vandra dit,
för att känna igen sig i dessa hulda Floras barn,
och hvarje kavaljer, för att slå ner ögonen inför
denna skära, rena fägring? Imedlertid äro de,
som vallfärdas till dessa blommor, icke många.
När skall: väl svensken hinna till den glödande
passion för blomsterlökar, hvilken för ett par se-
kler tillbaka eldade Holländarens breda bröst, då
män, hvilkas förmögenhet icke olyckor, icke elds-
vådor, icke skeppbrott, icke spel kunnat förtära,
ruinerade sig på blommor, blommor, endast blom-
mor. En alltför älskvärd vurm att böra leda till
gäldstugan!
Kongl. teatern har, under veckan, gifvit en ny
pjes, Charlot eller Charlotte,, såsom vi också i
en hastig vändning hört den benämnas, en gam-
mal, Lifvets skola,, och tvenne mycket gamla,
Qväkaren och dansösen samt Nya garnisonenn.
Nya teatern har alternerat med Hinko, och ,Zi-
generskan i salongerna,, medan den gör allt i ord-
ning till sin stora geografiska representation om
Thorsdag, då Dresden och Stockholm, Moskwa
och Upsala, Westerås och S:t Helena komma att
vid den förtjente artisten herr Stjernströms recett
tillsammans figurera på affischen. Dessutom har
den förflutna veckan varit vittne till något förut
inom Sverge nästan oerhördt — en konsert af en-
dast svenska kompositioner. Kanske var det också
derföre som publiken infann sig glesare, än van-
ligt.
Ett af Stockholms mest gouterade folknöjen, en
exekution, lärer också, enligt tidningarnes berät-
telse, under loppet af denna vecka, hafva egt rum.
Imedlertid fingo de vanliga habituterna vid dessa
lodiga fester, här, i likhet med de gamla kus-
karne, endast gläda sig åt smällen; — exekutio-
nen försiggick utan att först, såsom det sker med
riksdagarne, uttrumpetas. Afokunnigliet om sjelf-
va tilldragelsen, uteblefvo således en mängd an-
nars pålitlige åskådare, hvilka nu gemensamt och
rörande beklaga sin förlust. När rättvisan sitter
till doms, bör hon utan tvifvel göra det ansigte
mot ansigte med ljuset, öppet, offentligt; när rätt-
visan straffar, bör det kunna ske, utan att af straf-
fet tllskapas ett skådespel, der förbrytaren alltid
blir den hufvudperson, kring hvilken ett förment
martyrskap kastar en half gloria. ESBJÖRN.