trädet framför England, att det assimilerade sina a-
merikanska eröfringar och kolonier, och gjorde dem
till en del af staten; härigenom blefvo de monar-
kiskt förenade; men då de lössleto sig från moderlan-
det, bildade de sig till söndrade republiker. Genom
omständigheterna var Mexico bestämd till ledande
stat. Pet må vara, att England ej omedelbarligen
kunde göra mycket, och genom stadgandet af dess
makt afsöndra det från de Förenta Staterna; men
omständigheterna kommo det, liksom af sig sjelf, till
hjelp. — Texas lösryckte sig och blef oafhängigt.
Englands fördel fordrade, att dess oafhängighet blef
bafästad, ty derigenom skulle en säker gräns mellan
de Förenta Staterna och Mexico bli upp?ragen,
hvarigenom det förra vunnit tid att organisera sig
och göra sitt inflytande allmänt gällande öfver det
spanska Amerika. Ingenting kunde vara mera bi-
dragande till ändamålet, än en fast fred mellan Mexico
och Texas. England, eller åtminstone dess närva-
rande styrelse, har gjort ingenting. Mexico hotar
alltjemt med krig, och de Förenta Staterna hafva
derigenom erhållit förevändning till en inblandning,
mot hvilken England ingenting kan invända. Texas
oafhängighet är erkänd af England, så väl som af
de Förenta Staterna: hvad kan således folkrättsenligt
deremot invändas om de Förenta Staterna förbinda
sig med Texas, mot Mexico? Det går likväl än
längre: Texas beslutar ati införlifva sig med de För-
enta Staterna, och hvem kunde hindra det, om dessa
ingenting hade deremot? — Väl förklarade kongres-
son sig deremot, men den nyc presidenten, som yttrat
sig för Texas införlifvande, har egentligen att tacka
denna åsigt för sitt val. Folksuveräniteten har kun-
gjort sin vilja i detta val och hvad folket vill, må-
ste också kongressen vilja. England kan få ersätt-
ning på andras bekostnad, genom att man öfverlem-
nar det Cuba, hvarom man redan börjar tala. Eng-
land kan fordra och öfvertaga det af Spanien, såsom
en afbetalning af dess statsskuld. England skulle
också verkligen vinna något derigenom, då, oberäk-
nadt Brasilien, Cuba är det enda vigtiga tillhållet
för slafhandeln; men kan dermed sättas i jemförelse.
att Förenta Staternas gräns blir framflyttad ända till
Mexico, och möjligheten af ett central-amerikanskt
statssystem, hvilket. skulle innefatta hela sydvest-
kusten, ända till Chili, på en gång och för alltid
tillintetgöres? Som sagdt är fordrådes intet af allt
detta, då England bilade stridigheterna mellan Mexico
ech Texas; men ingenting har blifvit tillgjordt, och
i denna strid ligger den enda förevändningen för
Texas införlifvande; funnes den ej, så hade Texas cj
den ringaste orsak att önska och begära detta inför-
lifvande, hvarigenom det köper de Förenta Staternas
bestånd mot Mexico. Sydamerikas ledande stat är
Brasilien; der började England förträffligt; det befor-
drade grundläggandet af en för omständigheterna
mera passande monarkisk statsförfattning, och ej al-
lenast detta — det förskaffade sig ett mäktigt infly-
tande öfver detta land. Detta inflytande och denna
förbindelse egde det fästaste bestånd; hvarföre det
uppgafs, eller rättare sagdt bortkastades af England,
har till närvarande stund blifvit en gåta för förstån-
digt folk. Hvad England ej velat, har fristaten nu
npptagit med största nöje. I presidentens bådskap
finner man häröfver följande korta, men icke dess-
mindre högst betydelsefulla paragraf: Våra förhål-
landen med Brasilien stå på den vänskapligaste fot,
som skall komma att fortfara. Handelsförbindelser-
na mellan denna tillvexande stat och de Förenta Sta-
terna bli dagligen af tilltagande vigtighet för båda,
och det ligger i bådas intresse, att detta välviljans
och vänskapens band noga vårdas och på det inner-
ligaste befästaso. Alliansen mellan de Förenta -Sta-
terna och Brasilien är fullkomnad; England ville
vara Brasiliens herrskare; fristaten nöjer sig med att
vara dess vän och bundsförvandt. Gerna kan man
ej tro, att Brasilien sökt bli främmande för England;
tvärtom försyndade sig Brasilien i en motsatt rigt-
ning, genom att alltför mycket ödmjuka sig för Eng-
land, att det alltför ifrigt sökt Englands fortfarande
vänskap, äfven med åsidosättandet af egna intressen;
men England var döft för alla dess föreställningar
och ville nöja sig med intet mindre än dess till-
intetgörelse. Det lemnades Brasilien ej annat val,
och under det fristaten betraktade det som ett till-
vexande rike, ville England anse det som, ingenting
annat än en portugisisk koloni, hvilken man erhållit
i pant för procentarlån. Imedlertid är Brasilien för
svagt och fristatens bistånd för aflägset, att det skulle
kunna utmana England till strid. Men en förevänd-
ning till fiendtligheter är stafhandelsfrägan. Denna
fråga har likväl intet att göra med slafarbetet; fri-
staten lemnar i detta hänseende ctt ganska beröm-
ligt exempel, som förtjenar efterföljd. Fristaten har
med uppriktighet afsegt sig slafhandeln, och förser
sig med sitt slafbehof i sjelfva landet. Perigenom
försvinna grymheterna af menniskooffren på Afrikas
jord och under öfverfarten, och sålunda blir slafve-
riet blott en inre institution, i hvilken en främman-
de stat har ingen rätt att inblanda sig. Slafveriet
utan slafbandel blir alltid ett mildradt ondt, kan be-
traktas som ett fortskridande och är. en statsfördel,
då yttre inblandning uteblir. Men Brasilien så väl
som de Förenta Staterna har en inre politik, afse-
ende inre utveckling och utbildning, och en yttre,
hvilken i första hand måste betrakta la Plataflodens
frigörelse som sitt hufvudsakliga syftemål. Här vi-
sade sig också en väg för England att göra sig nöd-
vändigt för Brasilien, nemligen genom ett verksamt
uppträdande i de mångåriga stridigheterna mellan
Montevideo och Bucnos Ayres. I la Plata- och A-
mazonfloderna ligger Sydamerikas kommande öde för-
varadt, — imedlertid ser ministeren ännu i denna
suUnundA Ineanfinoe annat än en kräkstrid i kamnen