Inom Adeln, Hkasom iörut: Fresidenten Irin. Jacob Cederström, advokatfiskalen Printzensköld och professor Bråkenhjelm. Inom Presteståndet: Professoren Selander, biskopen m. m. Dr Heurlin och kyrkoherden Dr Fuchs. Inom Borgareståndet: Talmannen, borgmästaren Holm, enhälligt med 353 röster; kryddkramhandlaren A. M. Brinck, med 453, och grosshandlaren And. Berg, med 23 röster (i stället för stadsmajoren Limnelius). Inom Bondeståndet: Erik Norberg från Westerås län, med 74; Johan Zetterberg från Stockholms län, med 34, och Hans Jansson från Elfsborgs län (talmannen), med 47 röster. Valen till Direktörer vid Lånekontoren i Götheborg och Malmö samt till Suppleanter äro ännu ej kompletterade från alla Stånden, hvarföre vi uppskjuta med deras upptagande tills i morgon. Åtskilliga omständigheter vid dessa val utgöra verkligen intressanta föremål för uppmärksamheten, serdeles trenne deribland. Hvad Adelns val till Bankofullmäktige angår, tycker man sig nemligen finna, att det öfvervägande partiet derstädes uti utväljandet af grefve Anton Gyldenstolpe velat göra en demonstration åt ett visst håll, och att denna böjelse varit så stark, att den förre ordföranden, grefve Horn till och med blifvit uppoffrad derför, oaktadt allt det nit, hvarmed han uppträdt för de aristokratiskt konservativa grundsatserna. Detsamma kan äfven sägas om Hr biskop Heurlins inväljande i Riksgäldskontoret, och man ser deraf äfven, att grundlagen vid detta tillfälle icke generat majoriteten inom det högv. Ståndet. Slutligen har man i Bondeståndet vals till Riksgäldsfullmäktige nu en förklaring på de ifriga bearbetningar, som under de sista veckorna ägt! rum att utsprida osanningar om talmannen Hans! Jansson äfvensom om riksdagsmannen Sahlström. En plan var nemligen starkt å bane, att få dessa båda ledamöter alldeles uteslutne, och detta har äfven lyckats med Sahlström, samt var äfven nära nog att lyckas med talmannen, om icke några ledamöter i sista stunden hade genomskådat kabalen och ändrat sin tanka, hvarigenom ban! fick några rösters pluralitet. Allt detta kan för-. tjena att antecknas till framtiden. — Konstitutions-Utskottets olyckliga barn, det! nyligen afgifna representationsförslaget, tyckes i anseende till sin vidunderliga missbildning hafva samma öde, som en annan bekant vanskapling: dvärgen Quasimodo i Victor Hugos Nötre Dame, att blifva från alla håll förskjutet, och kommer troligen att dö, utan att ens rågon deltagande Esmeralda skänker det sin medemkan. Detta är också mindre underligt, då man väl vet att hela anstaltens ändamål alldeles icke är att på allvar befordra, utan tvertom att motarbeta framgången af någon reform, som i ringaste mån kan tillfredsställa nationens fordringar. Att ett litet kotteri af ett tiotal på detta sätt begagnar innehafvandet af en tillfällig myndighet, för att ännu för några år tillintetgöra den käraste önskan nationen äger, är ett fenomen i och för sig sjelf, som ännu långt in i framtiden kommer att blifva en märkvärdighet, och de män, som utgjort den så kallade pluraliteten, få utan tvfvel sitt eget rum i historien. Vi anse oss imedlertid för närvarande böra upptaga hvad pressens öfriga organer om ett så beskaffadt opus hafva att Törmäla, och lemna derföre nedanstående utdrag ur Vinterbladets relation derom sistl. Lördag. — Det är en temligen benig fråga att utreda, hvar) ifrån fostret kommit, och hvem som är dess fader. ! Hvad detta vidkommer, så synes något hvar hafva l! dragit sig för att vilja figurera såsom den sannskyl-l; dige; ty bland Utskottets tjugufyra ledamöter hafval. tjuguen deremot sig reserverat, nemligen sex adels1 män, tre prester, sex borgare och sex bönder, hvaraf man således skenbarligen ser, att icke flere än tre! högvördige fäder velat riktigt vidgå faderskapet, och att desse tre utgöra pluralitet emot tjugeen, hvar-4 ibland imedlertid tolf, eller noga räknadt åtminstone s tie varit ense om ett annat förslag. En samman-l: krångling, hvarigenom ett sådant resultat blifverl, möjligt, är sannerligen ett så bizarrt skuggspel, att I hela vida verlden skall deråt skratta sig mätt; och ; i den munterheten skall svenska nationen — så vidt nemligen sig göra låter för harm — instämma, när I hon tillika riktigt kommit under fund med, hvad det är, som hon på detta underliga viset erhållit. I Och detta är en öfversedd och i vissa afseenden t förbättrad, i vissa försämrad upplaga af det Hart-r mansdorffska förslaget; hvarom vi förut yttrat oss. !r t a I s I V s 1 r a I e a 4 4 Adelns ambulatoriska förmåga, celler rättigheten att nästla sig in äfven i andra ständ, har ändtligen blifvit borttagen ; men samma stånd har blifvit ännu mera konsolideradt såsom embelsmannastånd genom en progressionstabell, enligt hvilken de adelsmän, som bekläda embeten och tjenster, erhålla högre rösträtt, ju högre embetet är. Fastighetsegarne bland adelen hafva fått 26 rum och de öfrige adelsmännen 24 sig tilldelade bland de 50, som ståndet skall fylla. ; Hr v. H. ville alldeles tvärtom och har reserverat sig; det grämde honom att icke få ståndet fullt så bureaukratiskt, som han ville. Bland märkligheterna i fråga om Borgareståndet är, att bland de upphöjda ställningar, hvilka berättiga till valbarhet i äldre kammaren. är äfven borgmästarevärdigheten. — Om Bondeständet inskärpes d uttryckligen, att väljande och valbare skola tillhöra allmogen; men ingen beskrifning meddelas, hvarpå man skall igenkänna dennae För att blifva mediem af detta stånd i äldre kammaren, fordras att minst två gånger varit riksdagsman; eller ock i mera än två år innehaft befattning såsom god man i skiftesmäl eller såsom ledamot ar härads-, bergstingseller In socknenämnd eller af kyrkoråd. Nu vet något hvar! f (utom dem naturligtvis, som tagit sina kunskaper Å om Sveriges allmoge ur romaner eller på Hötorget), att dessa betydande statsmannagrader innehafvas el-ly a fn mn 0 AA