Inom Adeln, Hkasom iörut: Fresidenten Irin.
Jacob Cederström, advokatfiskalen Printzensköld
och professor Bråkenhjelm.
Inom Presteståndet: Professoren Selander, bi-
skopen m. m. Dr Heurlin och kyrkoherden Dr
Fuchs.
Inom Borgareståndet: Talmannen, borgmästa-
ren Holm, enhälligt med 353 röster; kryddkram-
handlaren A. M. Brinck, med 453, och grosshand-
laren And. Berg, med 23 röster (i stället för
stadsmajoren Limnelius).
Inom Bondeståndet: Erik Norberg från We-
sterås län, med 74; Johan Zetterberg från Stock-
holms län, med 34, och Hans Jansson från Elfs-
borgs län (talmannen), med 47 röster.
Valen till Direktörer vid Lånekontoren i Gö-
theborg och Malmö samt till Suppleanter äro än-
nu ej kompletterade från alla Stånden, hvarföre
vi uppskjuta med deras upptagande tills i morgon.
Åtskilliga omständigheter vid dessa val utgöra
verkligen intressanta föremål för uppmärksamhe-
ten, serdeles trenne deribland. Hvad Adelns val
till Bankofullmäktige angår, tycker man sig nem-
ligen finna, att det öfvervägande partiet derstädes
uti utväljandet af grefve Anton Gyldenstolpe ve-
lat göra en demonstration åt ett visst håll, och
att denna böjelse varit så stark, att den förre ord-
föranden, grefve Horn till och med blifvit upp-
offrad derför, oaktadt allt det nit, hvarmed han
uppträdt för de aristokratiskt konservativa grund-
satserna. Detsamma kan äfven sägas om Hr bi-
skop Heurlins inväljande i Riksgäldskontoret, och
man ser deraf äfven, att grundlagen vid detta
tillfälle icke generat majoriteten inom det högv.
Ståndet.
Slutligen har man i Bondeståndet vals till Riks-
gäldsfullmäktige nu en förklaring på de ifriga be-
arbetningar, som under de sista veckorna ägt!
rum att utsprida osanningar om talmannen Hans!
Jansson äfvensom om riksdagsmannen Sahlström.
En plan var nemligen starkt å bane, att få dessa
båda ledamöter alldeles uteslutne, och detta har
äfven lyckats med Sahlström, samt var äfven
nära nog att lyckas med talmannen, om icke nå-
gra ledamöter i sista stunden hade genomskådat
kabalen och ändrat sin tanka, hvarigenom ban!
fick några rösters pluralitet. Allt detta kan för-.
tjena att antecknas till framtiden.
— Konstitutions-Utskottets olyckliga barn, det!
nyligen afgifna representationsförslaget, tyckes i
anseende till sin vidunderliga missbildning hafva
samma öde, som en annan bekant vanskapling:
dvärgen Quasimodo i Victor Hugos Nötre Dame,
att blifva från alla håll förskjutet, och kommer
troligen att dö, utan att ens rågon deltagande
Esmeralda skänker det sin medemkan. Detta är
också mindre underligt, då man väl vet att hela
anstaltens ändamål alldeles icke är att på allvar
befordra, utan tvertom att motarbeta framgången
af någon reform, som i ringaste mån kan till-
fredsställa nationens fordringar. Att ett litet kot-
teri af ett tiotal på detta sätt begagnar innehaf-
vandet af en tillfällig myndighet, för att ännu
för några år tillintetgöra den käraste önskan na-
tionen äger, är ett fenomen i och för sig sjelf,
som ännu långt in i framtiden kommer att blifva
en märkvärdighet, och de män, som utgjort den
så kallade pluraliteten, få utan tvfvel sitt eget
rum i historien. Vi anse oss imedlertid för när-
varande böra upptaga hvad pressens öfriga orga-
ner om ett så beskaffadt opus hafva att Törmäla,
och lemna derföre nedanstående utdrag ur Vin-
terbladets relation derom sistl. Lördag.
— Det är en temligen benig fråga att utreda, hvar- )
ifrån fostret kommit, och hvem som är dess fader. !
Hvad detta vidkommer, så synes något hvar hafva l!
dragit sig för att vilja figurera såsom den sannskyl-l;
dige; ty bland Utskottets tjugufyra ledamöter hafval.
tjuguen deremot sig reserverat, nemligen sex adels- 1
män, tre prester, sex borgare och sex bönder, hvaraf
man således skenbarligen ser, att icke flere än tre!
högvördige fäder velat riktigt vidgå faderskapet, och
att desse tre utgöra pluralitet emot tjugeen, hvar-4
ibland imedlertid tolf, eller noga räknadt åtminstone s
tie varit ense om ett annat förslag. En samman-l:
krångling, hvarigenom ett sådant resultat blifverl,
möjligt, är sannerligen ett så bizarrt skuggspel, att I
hela vida verlden skall deråt skratta sig mätt; och ;
i den munterheten skall svenska nationen — så vidt
nemligen sig göra låter för harm — instämma, när I
hon tillika riktigt kommit under fund med, hvad
det är, som hon på detta underliga viset erhållit. I
Och detta är en öfversedd och i vissa afseenden t
förbättrad, i vissa försämrad upplaga af det Hart-r
mansdorffska förslaget; hvarom vi förut yttrat oss. !r
t
a
I
s
I
V
s
1
r
a
I
e
a
4
4
Adelns ambulatoriska förmåga, celler rättigheten att
nästla sig in äfven i andra ständ, har ändtligen blif-
vit borttagen ; men samma stånd har blifvit ännu
mera konsolideradt såsom embelsmannastånd genom
en progressionstabell, enligt hvilken de adelsmän,
som bekläda embeten och tjenster, erhålla högre
rösträtt, ju högre embetet är. Fastighetsegarne bland
adelen hafva fått 26 rum och de öfrige adelsmännen
24 sig tilldelade bland de 50, som ståndet skall fylla. ;
Hr v. H. ville alldeles tvärtom och har reserverat
sig; det grämde honom att icke få ståndet fullt så
bureaukratiskt, som han ville.
Bland märkligheterna i fråga om Borgareståndet
är, att bland de upphöjda ställningar, hvilka berät-
tiga till valbarhet i äldre kammaren. är äfven borg-
mästarevärdigheten. — Om Bondeständet inskärpes d
uttryckligen, att väljande och valbare skola tillhöra
allmogen; men ingen beskrifning meddelas, hvarpå
man skall igenkänna dennae För att blifva mediem
af detta stånd i äldre kammaren, fordras att minst
två gånger varit riksdagsman; eller ock i mera än
två år innehaft befattning såsom god man i skiftes-
mäl eller såsom ledamot ar härads-, bergstings- eller In
socknenämnd eller af kyrkoråd. Nu vet något hvar! f
(utom dem naturligtvis, som tagit sina kunskaper Å
om Sveriges allmoge ur romaner eller på Hötorget),
att dessa betydande statsmannagrader innehafvas el-ly
a fn
mn 0 AA