— Hr öfverste C. Meijer har begärt rum för
följande:
I anledning af den framställning jag ansett mig
pligtig att offentliggöra och som finnes införd i JM
39 af Aftonbl., har en onamngifven insändare i JM
41 af samma tidning tillåtit sig yttranden, hvilka
jag, i betraktande af motständarens slutna visir, först
ämnat lemna utan afseende; men jag har sedermera
ansett några af dem icke böra lemnas utan genmäle,
hvarvid jag dock -får förklara, att, ehvad han eller
andra okända personer behaga i anledning häraf vi-
dare yttra, jag icke kommer att derpå kosta en enda
rad till svar, utan öfverlemnar obestridt åt dem sista
ordet.
Insändaren har medgifvit: Att det icke är mer
än billigt, att riksdagsmän lika väl som andra böra
i sina yttranden och uppgifter iakttaga en skyldig
grannlagenhet emot sanningen, och ingen kan undra
om embetsmän, i de fall de genom sådana blifvit i
det offentliga utsatta för obehöriga anmärkningar,
söka att lika offentligt försvara sig Då vi härom
äro fullkomligen öfverens, vill det synas, som han
icke saknat skäl att lemna min artikel oantastad;
icke destomindre har han gifvit sig mycken möda
alt öfvertala allmänheten, att icke något sådant fall
varit förhanden och att jag följaktligen icke egt gil-
tig anledning att så uppträda, hvarföre han äfven
anser den förmodan förlåtlig, att den ädagalagda öm-
tåligheten har någon annan orsak än den jag bestämdt
uttalat.
Som skäl härför berättar han: att så vidt han va-
rit i stånd att finna, under triksdagsförhandlingarne,
icke några tillvitelser blifvit framkastade mot de
ppersoner, som varit kommenderade till sjelfva arbe-
,tenas verkställighet och med fästningsbyggnaderna
phaft att beställa: tvertom har det flera än engång
händt, åtminstone inom Borgareståndet, att chefen
för ingeniörkorpsen erhållit loford för sin insigt.
Men hvad man inom nämnde riksstånd förnämligast
pfästat sig vid i frågan om försvarsverket, har varit
brist på plan, som dervid ansetts ega rum, likvisst
utan att man tillskrifvit någon eller några angifne
personer felet. Och likväl hafva riksdagsmän, så-
som bevekande skäl för afslag eller nedsättande af
de anslagssummor Kon:l. Maj:t till fästnibgsbyggna-
derne äskat, offentligen uppgifvit, att det, som byg-
ges, utföres på så dälig grund, och så illa, att bygg-
naderne sönderspricka, att nybyggnader befunnits o-
dugliga och måst rifvas och ombyggas, att medlen
bortslösas på onödiga grannlåter, samt att arbetet
icke utföres med behörig omsorg. Innebära ej dessa
uppgifter, helst i sådan afsigt yttrade, svåra tillvi-
telser? Och kunna de möjligtvis träffa någon annan
än de personer, som varit vid arbetenas vekrsiällig-
het kommenderade?
När nu dessa tillvitelser äro så orättvisa och obe-
fogade, som jag tror mig hafva filräckligen ådaga-
lagt, och de besinningslöst utkastas mot en officers-