Fd, LJ MIUSUVINL MAlUTUGLLE RUTIG FILMA IHITdUut SaSvn
tjenstemän i K. M:s kansli samt alla civila embetsycrk,
der ej juridisk examen fordras för sådant inträde, äfven-
som de kunde anställas såsom lärare vid offentliga skolor
och till och med vid universiteterna. Den enda för-
mån, hvaraf filosofie-kandidaterne icke komma i åt-
njutande förr än de blifvit promoverade till filosofie
magister, vore den genom författningarne dessa med-
gifna rättighet att, då de söka presterlig befordran,
beräkna 3:ne tjensteår för magistergraden, af hvilken
förmån filosofie kandidater icke lära kännt någon
saknad, cnär det väl högst sällan om någonsin kan
inträffa, att en kandidat skulle kunna göra bruk af
nämnde förmån innan han hunnit promoveras. Slut-
ligen, och med afseende på den dryga kostnad,
som skall vara förenad med promotionerna och
hvarigenom mången obemedlad yngling skålle
nödgas ytterligare skuldsätta sig, äfvensom derpå,
att promotionen icke vore någon glädjefest, om den
ej vore frivillig, fann prof. det mindre lämpligt att
tvinga sökanderne till deltagande i den vackra och
betydelsefulla promotionsfesten, hvadan han tillstyrkte
att de bland sökanderne, som redan undergått filoso-
fie kandidat-examen och erhållit det föreskrifna antal
af 43 betyg, samt sådant inför Kongl. Maj:t behöri-
gen styrkt, innan deras ansökning företages till af-
görande, måga erhålla tillåtelse att promoveras frän-
varande utan skyldighet att deltaga i promotionsfe-
sten och de dermed förenade utgifter, likväl med vil-
kor att de dessförinnan böra fullgöra öfriga prestan-
da och att gällande föreskrifter om promovendernas
antal icke öfverskridas.
Prof. D:r Boöthius afstyrkte bifall, åberopande prof.
Fries yttrande.
Prof. D:r Knös, som var frånvarande, men inlem-
nat ett skriftligt utlåtande, förklarade deri, att han
ansåg den underdåniga ansökningen böra lemnas u-
tan allt afseende hvad de sökande beträffer, som än-
nu icke undergått filosofie kandidat-examen; ett till-
styrkande af konsistorium, äfvensom ett bifall af K.
Maj:t, kunde i anseende till dem blifva endast vill-
korligt, och sådant öfverensstämde icke med antagna
former och vanlig praxis. När de sökande aflagt
vederbörliga specimina, ägde de göra ny ansökan u-
tan sådant vilkor. BDernäst ansåg prof. ansökningen
böra, så vidt den rörer dem af de sökande, som af-
lagt vederbörliga lärdomsprof för gradens vinnande,
af konsistorium tillstyrkas. Ingen borde nemligen
tvingas till deltagande i en glädjefest, i hvilken han
ej finner glädje, eller i en invigningsakt han anser
för sig obehöflig. Då likväl denna ansökan icke var
underskrifven af samtlige nuvarande filosofie kandi-
dater, churu med temlig visshet kunde antagas att
ingen af dem finnes, som ej blifvit om ansökningen
underrättad och om underskrifvande deraf anmodad,
kunde man med full visshet draga den slutsats, att
ett större eiler mindre antal filosofie kandidater fin-
nes, som önskade promotionens bibehållande och vill
deri deltaga. Derföre lika litet som de kandidater,
hvilka underskrifvit ansökningen, borde tvingas att
underkasta sig promotionsakten, lika litet borde de,
som ej underskrifvit ansökningen, tvingas att mot
sin vilja försaka denna högtidliga akt. Tväng i så-
dana förhållanden vore alltid illiberalt och borde här
i intetdera fallet äga rum. TiM denna mening ville
likväl prof. tillägga att de olägenheter, hvilka man
uppgifvit promotionernas äterköommande hyvart tredje
år medföra, böra förekommas. I detta hänseende
instämde prof. hufvudsakligen med hvad professor E.
A. Schröder till filosofiska fakultetens protokoll här-
om Yvttrat och ville nu uttala den önskan, att konsi-
storium i dess utlåtande öfver ansökan måtte föreslå:
4:0 att Kongl. Maj:t täcktes genom serskild utfärdan-
de författning stadga, att hvar och en, som fullgjort
alla fordringar för filosofiska gradens vinnande, äger
alldeles samma rättigheter, som en promoverad ma-
gister, samt beräknar tur så vidt sådan kommer i
fråga, från den dag han sålunda till promotion sig
legitimerat; 2:0 att akademien för den högtidliga pro-
motionsakten i alla fakulteter mätte öfvertaga alla
de kostnader, som ej skulle åtfölja. erhållande af dok-
tors- eller magister-grad utan sådan högtidlig pro-
motionsakt, samt att detta redan med nästinstun-
dande promotion komme att taga sin början. I följd
häraf biefve promotionskostnaden för hvarje promo-
vendus oberoende af promovendorum antal och kun-
de således nästa filosofie magister- -promotion hållas
äfven med det antal kandidater, som i den nu ifrå-
gavarande ansökningen icke deltagit. Slutligen an-
säg professorn konsistorium icke böra i sitt afgif-
vande utlåtande ingå i den allmänna frågan, om de
på viss tid återkommande högtidliga promotions-
akternas nytta eller skada, behöflighet eller obehöf-
lighet, emedan detta vore att gå den till öfverseende
af akademiska konstitutionerna nedsatta kommitteten
i förväg. Först då dennas betänkande inkommit
och tillfälle derigehom blifvit öppnadt att i dess hel-
het behandla den akademiska författningen, både i
allmänhet och serskildt hvad cexamensväsendet och
öfriga lärdomsprof beträffar, syntes tiden vara inne
att äfvenledes taga frågor om bibehållande af de aka-.
demiska promotionerna eller deras afskaffande eller j
förändring i betraktande. Att utbryta denna fråga l
från de ofyannämnde dermed på det närmaste sam-
manhängande och behandla den enstaka, kunde ef-li
ter professorns tanka lätt leda dertill att behandla
den ensidigt.
Rektor, professorn Dr Fahlerantz yttrade, äfven
skriftligen, att han ansåg tillräckligt att summariskt
anföra de grunder, dem han i kommitteen för gransk-
ning af akademiens konstitutioner utförligare fram-:
ställt för sin öfvertygelse om gemensamma högtidliga
promotioners behöflighet. Petitionens temligen syn-:
bara ursprung jemte svagheten af de förebragta skä-
len, tycktes prof. ej göra den förtjent af serdelos :
uppmärksamhet, icke en gång i vederläggningsvägp.
Bland de 97 underskrifna namnen voro blott 6 egen-
händigt tecknade af dem, som undergått filosofie
kandidat-examen. Huruvida någon af dessa 6 til-
lika genom gradualdisputation fullständigt priesterat
det, som till promotion berättigar, var prof. ej be-
kant. De öfrige 14 kandidater, hvilkas namn stå på
listan, befunno sig icke i Upsala, och hade således
sannolikt deras underskrifter blifvit reqvirerade af
de härvarande subskrihenter. Om nu bland 77 0-
examinerade en öfvyervägande pluralitet befunne sig
på den punkt af pröfningarnes af mången knappt
begynta bana, att 1845 års promotion vore dem ett)
alltför tidigt mål, men utsigten att först 1848 utbe-
komma mödornas lön, deremot alltför aflägsen, så
syntes försökets anledning härigenom vår tid till-
räckligen förklarlig. För öfrigt borde ej lemnas obe-