landet har jag aldrig varit vittne till en sådan rys-
lighet, ej heller träffat någon som kunnat visa mig
ett ställe der dylika tilldragit sig. Jag har hört of-
fentligen yttras, att likkärrorna i Kanton hvarje mor-
gon upptaga flickebarn, hvilka svinen ofta stympat
på det rysligaste sätt. Till svar på denna angifvelse
torde den anmärkningen vara tillräcklig, att svinen
alltid ätnjuta hedren att bli burna af två personer,
så ofta de tillfälligsvis passera Kantons gator. Jag
har aldrig haft den lyckan att se dessa djur på be-
nen, af den enkla orsaken som torde inses af hvar
och en hvilken besökt större städer. — Utomdess äro
Kantons gator så trånga, att hufvudgatorna äro otill-
gängliga för kärror, och då man ej har några aflopps-
kanaler, så bortföres orenligheten i stora ämbar, som
bäras af två karlar på en stång. Oftare än jag ön-
skat har jag mött dem under denna smutsiga syssel-
sättning, men aldrig har jag sett ett barn i ämba-
ret, ej heller har jag hört af mina vänner att de
haft en sådan anblick. Kincsiskorna af den fattigare
klassen kunna framställas som mönster för sin
outtröttliga verksamhet, ständigt muntra lynne, äk-
tenskapliga trohet och sorgfälliga barnavård. RBevi-
sen finner den som besöker Kanton, hvarthelst han
vänder sina ögon. I Kina behöfver en främling en-
dast lägga sin hand på ett barns hufvud för att skörda
bifallsyttringar af en mängd åskådare. Då alla tycka
om främlingen, som skänker den späda vareisen ett
ringa tecken af sin uppmärksamhet, hur afskyvärd
måste ej den moder synas dem som beröfvyar sitt eget
barn lifvet.
— GIRAFFEN i Jardin des Plantes,, är död.
En Parisertidning säger: en popularitet, som börjat
4827 och uppefvat aderton år utan att störtas, har
nu dukat under. Giraffen är död! -
— ENGELSKA EGENHETER. I London ochi Eng-
Jand i allmänhet finnas många fattiga, som endast
en dag i veckan kunna bekosta s:g varm mat, och
detta inträffar just på den dagen då de rika för det
nästa lefva på kall mat, d. v. s. Söndagen. Då det
skulle bli för kostsamt för de fattige att tända en
egen brasa för att steka sin förnämsta söndagsrätt,
bestående af kött och potates, så gå de dermed till
bagaren, hvarigenom uppstår sådan folkskockning, att
man framkommit med förs!aget att förbjuda sädane
församlingar.
— Engelsmännen göra en stor åtskillnad mellan
hvad som tillvites dem på lifvets offentliga skådeplats
och en förolämpning i det enskilda lifvet: i förra
fallet kunna de fördraga för mycket, i det sednare
för litet. Så läser man t. ex. i Morning Chronicle,
om det jommerliga qvacksalfveriet, de vansinniga
2alen, det politiska kannstöporict, kiltelflickeriet och
Jappverken utförde af H. Ex. statsministern Sir Ro-
bert Peel. Han sjelf kallas en ministertyrann, den
elake, den förhatlige, den askyvärde ministern, o. 8.
vy. Detta och dylikt smicker kunna dessa herrar rätt
väl fördraga, och att figurera i en karrikatyr är en
ära, efter hvilken mången traktar, såsom räfven efter
hönshuset.
— The Pecrage, d. v. s. förteckningen öfver
rikets pärer, är en bok som äfven finnes i borgeriiga
salonger, och hvilken af de borgerliga egarne stude-
ras lika flitigt, som af dem, hyilkas slägttaflor deri äro
förklarade. Man känner engelsmän som utom bibeln
ej medfört någon annan bok till främmande land, än
the Pecragen. Den aristokratiska andan är djupt
rotfästad hos engelsmännen: de älska aristokratien
och fördraga tåligt de fjettrar som den pålägger dem.
— Vid hvarje Partivexling, som inträffar vid
statens roder, kan man antaga att 60—70 höga tjen-
stemän på en gång förlora sina embeten, och till och
med ännu flera. Då är det väl att dessa innehafts
mindre för brödets, än ärans skull.
— JeETTE-AnAnas. Baronessan Rothschilds träd-
gårdsmästare i London har uppdragit en ananas,
som väger femton skålpund. Baronessan har öfver-
Jemnat denna sällsynthet åt drottning Victoria.
l VAcKERT EXEMPEL ATT GÖRA EFTER. Nyli-
gen hade ett äkta par i Schweiz, efter en lång kamp,
beslutat att ätskiljas, för att återvinna det förlorade
ugnet. — För att komma till notarien måste man
imedlertid passera en sjö, och under öfverfarten af
denha uppstod en häftig storm; båten kantrade och
mannen kunde med möda rädda sig. Kommen till
land ser ban hustrun, från hvilken han ville skiljas,
ännu kämpa med vågorna. Genast kastar han sig
å nyo i vattnet och lyckas rädda henne. Hustrun
kastar sig i hans armar, en försoning eger rum, och
det lyckliga paret vänder hem till sitt.
— RIGEDOMS OLYCKLIGA FÖLJDER. I Vincen-
nes,, så berättar la Presse, hade en hemedlad man
genom olyckliga spekulationer råkat i den belägen-
het, att han måste lifnära sig som gatläggare, oak-
tadt hans konstitution var föga egnad för ett sådant
strängt arbete. I medlet af November kom ett till
honom adresseradt bref från Alencon, som han likväl
först kunde lösa fjorton dagar derefter, då ingen ville
Jåna honom penningar att betala porton med. Det
innehöll underrättelsen att en nära slägting aflidit,
utan andra arfvingar, och att den efterlemnade för-
mögenheten, uppgående till 300.000 francs, tillföll
honom ensam. Angelägenheten blef så snart regle-
rad, att den lycklige arfvingen redan befinner sig i
besittning af förmögenheten, men denne man, som
kunde bära motgången och manligt kämpa med ett
mödosamt yrke, har genom sitt förändrade läge fal-
lit i en stilla vansinnighet.
— RYSsEA DOMSTOLARNE. Gazette de Tribunaux
temnar enligt ett ögonviltnes berättelse följande be-
skrifning på ryska domstolarne. Midt isessionsrum-
met står ett bord på hvilket ligger en spegel af po-
teradt stål. Denna spegel betyder kejsarens närvaro.
Men i verkligheten är det så att på bordet finnes
en träprisma med riksörnen på spetsen. På pris-
mans tre sidor äro Peter den stores domarereglor
uppklistrade, som sluta med de orden: Mätte domar-
ne i dessa instruktioner se sina pligter som i en
spegeln.
— HVISSLINGENS VÄLGERNING. Preville, en rykt-
bar skådespelare vid Theatre Francais, yttrade en
gäng med träffande sanning: att publiken blifvit
förbuden att hvissla, är ett verkligt förderf för kon-
sten. Mängen gång har jag sjelf blifvit öfvyerraskad
deraf, att jag genom mängdens oförståndiga bifall
låtit förleda mig till öfverdrift och andra fel; hade
en duglig konstdomare i sådana ögonblick tillrätta-
visat mig med en eller två skarpa hvisslingar, skulle
sam nun vara mycket hättre. än iag blifvit genom det