landet har jag aldrig varit vittne till en sådan ryslighet, ej heller träffat någon som kunnat visa mig ett ställe der dylika tilldragit sig. Jag har hört offentligen yttras, att likkärrorna i Kanton hvarje morgon upptaga flickebarn, hvilka svinen ofta stympat på det rysligaste sätt. Till svar på denna angifvelse torde den anmärkningen vara tillräcklig, att svinen alltid ätnjuta hedren att bli burna af två personer, så ofta de tillfälligsvis passera Kantons gator. Jag har aldrig haft den lyckan att se dessa djur på benen, af den enkla orsaken som torde inses af hvar och en hvilken besökt större städer. — Utomdess äro Kantons gator så trånga, att hufvudgatorna äro otillgängliga för kärror, och då man ej har några afloppskanaler, så bortföres orenligheten i stora ämbar, som bäras af två karlar på en stång. Oftare än jag önskat har jag mött dem under denna smutsiga sysselsättning, men aldrig har jag sett ett barn i ämbaret, ej heller har jag hört af mina vänner att de haft en sådan anblick. Kincsiskorna af den fattigare klassen kunna framställas som mönster för sin outtröttliga verksamhet, ständigt muntra lynne, äktenskapliga trohet och sorgfälliga barnavård. RBevisen finner den som besöker Kanton, hvarthelst han vänder sina ögon. I Kina behöfver en främling endast lägga sin hand på ett barns hufvud för att skörda bifallsyttringar af en mängd åskådare. Då alla tycka om främlingen, som skänker den späda vareisen ett ringa tecken af sin uppmärksamhet, hur afskyvärd måste ej den moder synas dem som beröfvyar sitt eget barn lifvet. — GIRAFFEN i Jardin des Plantes,, är död. En Parisertidning säger: en popularitet, som börjat 4827 och uppefvat aderton år utan att störtas, har nu dukat under. Giraffen är död! — ENGELSKA EGENHETER. I London ochi EngJand i allmänhet finnas många fattiga, som endast en dag i veckan kunna bekosta s:g varm mat, och detta inträffar just på den dagen då de rika för det nästa lefva på kall mat, d. v. s. Söndagen. Då det skulle bli för kostsamt för de fattige att tända en egen brasa för att steka sin förnämsta söndagsrätt, bestående af kött och potates, så gå de dermed till bagaren, hvarigenom uppstår sådan folkskockning, att man framkommit med förs!aget att förbjuda sädane församlingar. — Engelsmännen göra en stor åtskillnad mellan hvad som tillvites dem på lifvets offentliga skådeplats och en förolämpning i det enskilda lifvet: i förra fallet kunna de fördraga för mycket, i det sednare för litet. Så läser man t. ex. i Morning Chronicle, om det jommerliga qvacksalfveriet, de vansinniga 2alen, det politiska kannstöporict, kiltelflickeriet och Jappverken utförde af H. Ex. statsministern Sir Robert Peel. Han sjelf kallas en ministertyrann, den elake, den förhatlige, den askyvärde ministern, o. 8. vy. Detta och dylikt smicker kunna dessa herrar rätt väl fördraga, och att figurera i en karrikatyr är en ära, efter hvilken mången traktar, såsom räfven efter hönshuset. — The Pecrage, d. v. s. förteckningen öfver rikets pärer, är en bok som äfven finnes i borgeriiga salonger, och hvilken af de borgerliga egarne studeras lika flitigt, som af dem, hyilkas slägttaflor deri äro förklarade. Man känner engelsmän som utom bibeln ej medfört någon annan bok till främmande land, än the Pecragen. Den aristokratiska andan är djupt rotfästad hos engelsmännen: de älska aristokratien och fördraga tåligt de fjettrar som den pålägger dem. — Vid hvarje Partivexling, som inträffar vid statens roder, kan man antaga att 60—70 höga tjenstemän på en gång förlora sina embeten, och till och med ännu flera. Då är det väl att dessa innehafts mindre för brödets, än ärans skull. — JeETTE-AnAnas. Baronessan Rothschilds trädgårdsmästare i London har uppdragit en ananas, som väger femton skålpund. Baronessan har öfverJemnat denna sällsynthet åt drottning Victoria. l VAcKERT EXEMPEL ATT GÖRA EFTER. Nyligen hade ett äkta par i Schweiz, efter en lång kamp, beslutat att ätskiljas, för att återvinna det förlorade ugnet. — För att komma till notarien måste man imedlertid passera en sjö, och under öfverfarten af denha uppstod en häftig storm; båten kantrade och mannen kunde med möda rädda sig. Kommen till land ser ban hustrun, från hvilken han ville skiljas, ännu kämpa med vågorna. Genast kastar han sig å nyo i vattnet och lyckas rädda henne. Hustrun kastar sig i hans armar, en försoning eger rum, och det lyckliga paret vänder hem till sitt. — RIGEDOMS OLYCKLIGA FÖLJDER. I Vincennes,, så berättar la Presse, hade en hemedlad man genom olyckliga spekulationer råkat i den belägenhet, att han måste lifnära sig som gatläggare, oaktadt hans konstitution var föga egnad för ett sådant strängt arbete. I medlet af November kom ett till honom adresseradt bref från Alencon, som han likväl först kunde lösa fjorton dagar derefter, då ingen ville Jåna honom penningar att betala porton med. Det innehöll underrättelsen att en nära slägting aflidit, utan andra arfvingar, och att den efterlemnade förmögenheten, uppgående till 300.000 francs, tillföll honom ensam. Angelägenheten blef så snart reglerad, att den lycklige arfvingen redan befinner sig i besittning af förmögenheten, men denne man, som kunde bära motgången och manligt kämpa med ett mödosamt yrke, har genom sitt förändrade läge fallit i en stilla vansinnighet. — RYSsEA DOMSTOLARNE. Gazette de Tribunaux temnar enligt ett ögonviltnes berättelse följande beskrifning på ryska domstolarne. Midt isessionsrummet står ett bord på hvilket ligger en spegel af poteradt stål. Denna spegel betyder kejsarens närvaro. Men i verkligheten är det så att på bordet finnes en träprisma med riksörnen på spetsen. På prismans tre sidor äro Peter den stores domarereglor uppklistrade, som sluta med de orden: Mätte domarne i dessa instruktioner se sina pligter som i en spegeln. — HVISSLINGENS VÄLGERNING. Preville, en ryktbar skådespelare vid Theatre Francais, yttrade en gäng med träffande sanning: att publiken blifvit förbuden att hvissla, är ett verkligt förderf för konsten. Mängen gång har jag sjelf blifvit öfvyerraskad deraf, att jag genom mängdens oförståndiga bifall låtit förleda mig till öfverdrift och andra fel; hade en duglig konstdomare i sådana ögonblick tillrättavisat mig med en eller två skarpa hvisslingar, skulle sam nun vara mycket hättre. än iag blifvit genom det