a
mer och mer i den öfvertyge!tse, att den föreslagna
öfverflyttningen till riksgäldskontoret af diskontrö-
relsen är öfverflödig, i synnerhet som denna är en af
Bankens lättaste operationer, hvarvid de utlånta ka-
pitaten, i anseende till de korta omsättningarne på
3 å 6 månader, snarast realisera sig med den hetyd-
liga vinst, om hvars belopp vi vid flera möjliga till-
fällen haft uppgift. Tvärtom anser jag, för min det,
att de lån, som: meddelas mot hypothek af fastighe-
ter, hus och jord, äro de, som Banken i nödens stund
har svårast att realisera; ty då dessa lån amorteras
på vissa bestämda år, kan banken icke uppsäga dem
och använda dem för att minska sina skulder. Bäst
är, enligt min tanka, att låta banken vara orubbad
i sina förra funktioner, och på det att banken icke
må äfventyra något genom cn allt för stark sedel-
emission, stadga såsom hufvudgrunder:
4:0 Att alla anslag i låneväg eller för lånerörel-
scn må bestämmas inom vissa maximisummor, t. ex.
hvad vid sistlidne riksdag beslöts, och att dessa un-
der intet vilkor få öfverskridas.
2:0 Att en del af bankens vinst får användas till
inköp af silfver, för att dermed stärka dess metalli-
ska kassa, dock så, att grundfonden icke ökas, utan
att af vinsten ersättes allt som kan förloras på kurs-
förhållanden.
30 Att af det öfriga af vinsten bildas en fond,
hvarmed banken vid den tid, då oktroyen för pri-
vatbanken upphör, må lämpligen kunna öfvertaga
dess funktioner mot vissa derföre ställda garantier,
och på det att den stora vinst, som nu stadnar i den
förmögnes händer, må kunna komma riksbanken till
godo, hvarigenom vunnes att man sluppe se i all-
männa rörelsen annat mynt, än det riksbanken till-
hörande, ty de många sorterna sedlar af olika kulö-
rer gör mera villervalla än någon tror, oberäknadt
- det högst ledsama förhållande, som privatbankerna
åstadkomma den tid då kronoutskilderna skola er-
läggas, hvilket hvar och en känner icke lagligen får
ske med detta omsättningsmedel.
4:0 Att icke bestämma nägot visst maximibelopp
-utöfver hvilket sedelstocken icke må gå, såsom än-
- damålslöst och till intet gagnande, all den stund det
- bör tägas såsom gifvet, att penningetillgången bör ö-
kas i samma mån som produktionen och industrien
stiga, Helst alla konstlade medel sällan medföra några
lyckliga följder, utan, likt palliativer, gagna för en
Jiten tid, utan att bota det onda.
Slutligen kan jag icke tillbakahålla den reflexion,
att om meningen med det afgifna betänkandet är att
inleda riksgäldskontoret i någon operation, som går
ut på att sätta s. k. statspapper i omlopp, jag icke
kan med min röst biträda ett sådant företag, sedan
-Sverge med så mycken möda och icke utan stora
- uppoffringar betalt sin statsskuld, ett förhållande,
hvartill. de flesta Europeiska länder i så många år
-sträfvat, utan att ändock hafva kommit derhän.
Det är för mig obegripligt, hvarföre Sverge,såsom
skuldfritt, skall ega ett riksgäldskontor; ty biotta or-
det riksgäld förutsätter, att staten ännu har skulder
att afbörda, och detta är just hvad vid flere tillfäl-
1en varit med mycken värma bestridt, och vi känna
alla, att den allmänna bevillningen icke erlägges till
annat än att fylla statsbehofven och icke till liqvi-
derande af skuld.
Det lärer icke heller kunna bestridas, att så länge
exporten icke svarar mot hvad till riket importeras,
denna halans i handeln menligt skall inverka på
banken.
När nu ett bättre förhållande tyckes visa sig, så
att bankens silfverfond ej blifvit anlitad kan tagas
för gifvet, att importen betydligt minskats och kom-
mer troligen att minskas ännu mer, torde således
vara bäst att låta banken vara i sitt förra skick.
(Forts. följer.)
— I herr Schartaus yttrande om finansbetänkan-
det, intaget i gårdagsbladet, anmärkas och rättas föl-
jande tryckfel: A:sta sid. 4:e sp. 6:e rad. uppifrar
står: och om det omdöme, läs: och om än de
omdöme; 2:dra sid. 4:a sp. 8:e r. nedif. står: ropet
läs: rop; dito 92:a sp. 20:e r. uppif. stär: punkt
läs: pant; 37:e r. d:o står: 1834, läs: 1850; 60:e r
d:o står: storty, läs: stor: 47:e r. d:o står: Hvac
våra öfverflyttningar,, läs: Hvad rörer öfverflytt. in
gen; 56:e r. d:o står: ehurup, läs: huru.
——
— Efter en långvarig diskussion, som uppto;
större delen af gårdagens förmiddag, samt fortsatte
på aftonen, blef hos Ridderskapet och Adeln Ekono
miUtskottets betänkande MM 144, om förändring -
författningarna angående mått, mål och vigt, bi
fallet. Samma Utskotts betänkande 4 412, om Kö
pings anläggande vid Wrigstads gästgifvaregård
Jönköpings län, åstadkom en tvist emel:an Hr pro
fessor Bråkenhjelm, hvilken mycket positift påstor
Wrigstad vara belägen i en skogrik, ouppodlad, mage
trakt af Småland, och friherre Raab, som bestrec
detta. Hr Mannerskantz skiljde de stridande mec
den förklaring, att han som Smålänning ofta vari
vid Wrigstad, att stället var folkrikt bebodt, väl upp
odladt, samt icke så beläget i det magra Småland
då resande vanligtvis just välja detsamma till mat:
ställe. Samma Utskotts betänkande M 115, med
afslag ä väckt motioh om fri kolhandel, bifölls. Bon
deståndet hade inbjudit de öfriga stånden att biträde
deras mening i denna fråga, nemligen att ingå mec
tre mans til. Kon GT Maist man HANNA