a mer och mer i den öfvertyge!tse, att den föreslagna öfverflyttningen till riksgäldskontoret af diskontrörelsen är öfverflödig, i synnerhet som denna är en af Bankens lättaste operationer, hvarvid de utlånta kapitaten, i anseende till de korta omsättningarne på 3 å 6 månader, snarast realisera sig med den hetydliga vinst, om hvars belopp vi vid flera möjliga tillfällen haft uppgift. Tvärtom anser jag, för min det, att de lån, som: meddelas mot hypothek af fastigheter, hus och jord, äro de, som Banken i nödens stund har svårast att realisera; ty då dessa lån amorteras på vissa bestämda år, kan banken icke uppsäga dem och använda dem för att minska sina skulder. Bäst är, enligt min tanka, att låta banken vara orubbad i sina förra funktioner, och på det att banken icke må äfventyra något genom cn allt för stark sedelemission, stadga såsom hufvudgrunder: 4:0 Att alla anslag i låneväg eller för lånerörelscn må bestämmas inom vissa maximisummor, t. ex. hvad vid sistlidne riksdag beslöts, och att dessa under intet vilkor få öfverskridas. 2:0 Att en del af bankens vinst får användas till inköp af silfver, för att dermed stärka dess metalliska kassa, dock så, att grundfonden icke ökas, utan att af vinsten ersättes allt som kan förloras på kursförhållanden. 30 Att af det öfriga af vinsten bildas en fond, hvarmed banken vid den tid, då oktroyen för privatbanken upphör, må lämpligen kunna öfvertaga dess funktioner mot vissa derföre ställda garantier, och på det att den stora vinst, som nu stadnar i den förmögnes händer, må kunna komma riksbanken till godo, hvarigenom vunnes att man sluppe se i allmänna rörelsen annat mynt, än det riksbanken tillhörande, ty de många sorterna sedlar af olika kulörer gör mera villervalla än någon tror, oberäknadt det högst ledsama förhållande, som privatbankerna åstadkomma den tid då kronoutskilderna skola erläggas, hvilket hvar och en känner icke lagligen får ske med detta omsättningsmedel. 4:0 Att icke bestämma nägot visst maximibelopp -utöfver hvilket sedelstocken icke må gå, såsom ändamålslöst och till intet gagnande, all den stund det bör tägas såsom gifvet, att penningetillgången bör ökas i samma mån som produktionen och industrien stiga, Helst alla konstlade medel sällan medföra några lyckliga följder, utan, likt palliativer, gagna för en Jiten tid, utan att bota det onda. Slutligen kan jag icke tillbakahålla den reflexion, att om meningen med det afgifna betänkandet är att inleda riksgäldskontoret i någon operation, som går ut på att sätta s. k. statspapper i omlopp, jag icke kan med min röst biträda ett sådant företag, sedan -Sverge med så mycken möda och icke utan stora uppoffringar betalt sin statsskuld, ett förhållande, hvartill. de flesta Europeiska länder i så många år -sträfvat, utan att ändock hafva kommit derhän. Det är för mig obegripligt, hvarföre Sverge,såsom skuldfritt, skall ega ett riksgäldskontor; ty biotta ordet riksgäld förutsätter, att staten ännu har skulder att afbörda, och detta är just hvad vid flere tillfäl1en varit med mycken värma bestridt, och vi känna alla, att den allmänna bevillningen icke erlägges till annat än att fylla statsbehofven och icke till liqviderande af skuld. Det lärer icke heller kunna bestridas, att så länge exporten icke svarar mot hvad till riket importeras, denna halans i handeln menligt skall inverka på banken. När nu ett bättre förhållande tyckes visa sig, så att bankens silfverfond ej blifvit anlitad kan tagas för gifvet, att importen betydligt minskats och kommer troligen att minskas ännu mer, torde således vara bäst att låta banken vara i sitt förra skick. (Forts. följer.) — I herr Schartaus yttrande om finansbetänkandet, intaget i gårdagsbladet, anmärkas och rättas följande tryckfel: A:sta sid. 4:e sp. 6:e rad. uppifrar står: och om det omdöme, läs: och om än de omdöme; 2:dra sid. 4:a sp. 8:e r. nedif. står: ropet läs: rop; dito 92:a sp. 20:e r. uppif. stär: punkt läs: pant; 37:e r. d:o står: 1834, läs: 1850; 60:e r d:o står: storty, läs: stor: 47:e r. d:o står: Hvac våra öfverflyttningar,, läs: Hvad rörer öfverflytt. in gen; 56:e r. d:o står: ehurup, läs: huru. —— — Efter en långvarig diskussion, som uppto; större delen af gårdagens förmiddag, samt fortsatte på aftonen, blef hos Ridderskapet och Adeln Ekono miUtskottets betänkande MM 144, om förändring författningarna angående mått, mål och vigt, bi fallet. Samma Utskotts betänkande 4 412, om Kö pings anläggande vid Wrigstads gästgifvaregård Jönköpings län, åstadkom en tvist emel:an Hr pro fessor Bråkenhjelm, hvilken mycket positift påstor Wrigstad vara belägen i en skogrik, ouppodlad, mage trakt af Småland, och friherre Raab, som bestrec detta. Hr Mannerskantz skiljde de stridande mec den förklaring, att han som Smålänning ofta vari vid Wrigstad, att stället var folkrikt bebodt, väl upp odladt, samt icke så beläget i det magra Småland då resande vanligtvis just välja detsamma till mat: ställe. Samma Utskotts betänkande M 115, med afslag ä väckt motioh om fri kolhandel, bifölls. Bon deståndet hade inbjudit de öfriga stånden att biträde deras mening i denna fråga, nemligen att ingå mec tre mans til. Kon GT Maist man HANNA