efter gång får höra sina egna fregatter tillbaka slxgne af fiendens korvetter! Mängden räkna hwarken kanonernas antal eller deras pundighet attan fäster sig endast vid de ytliga benämningar na korvett, fregatt, eller linieskepp; — och då mar i första fallet skulle älska sin flotta, och uppoffr: ellt för dess underhållande, så skulle man i de .sedhnare blifva missnöjd och försumma den; och heldre än att hafva en vanskött flotta — hvilke vore dess säkra undergång — är det vida bättr att icke hafva någon. — För några dagar sedar voro vi vittne till en ganska intressant liten af fär, hvilken jag måste omtala. Från Gibräålta :smugglas en myckenhet tobak m. m. till Spansk: kusten, och för att förekomma detta ofog, hålle Spanska regeringen en mängd kustbevakare, bar ker af cirka 20 lästers storlek, förande 2:ne ka noner och omkring 30 mans besättning. Dess: kustbevakare kryssa förnämligast kring Gibraltar men äro icke tillåtne att angripa någon smugglar inom fästningens område, hvarest allt slags tumul är bannlyst. Nu hände sig häromdagen, att er dylik kustbevakare fick sigte på en liten smugg lare, efter hvilken den genast gjorde jagt. Smugglaren åter, så snart han märkte den annalkande faran, satte på ögonblicket kurs åt Gibraltar : hopp att komma under skydd af dess kanoner Detta lyckades honom också; men den obetänksamma kustbevakaren, eggad af begäret efter pris: pengar, fortsatte ännu jagten, och just som har skulle gripa det efterlängtade rofvet -— pang! — small ett skott från fästningen, och en 30-pundig kanonkula kom hvinande genom luften. Nå väl Den 30-pundiga kanonkulan — hvilken är jus en sådan slags kula som en vanlig fregatt utslungar — träffade den stackars kustbevakarn — hvilken var just af samma dimensioner som en vanlig kanonslup — och inom 7 minuter sjönk denna kanonsluplika kustbevakare — just som en verklig kanonslup också skulle hafva gjort! Vare detta ett litet bidrag till skärgårdsflottans hbistoria — den theoretiskt ypperliga skärgårdsflottan! hvilket vapen, mer än något annat, skulle betrygga vår sjelfständighet, om det blefve allena antaget — — uti Ryssland; men måtte himlens alla makter bevara Sverge från ett ensidigt antar gande af nämnde vapen!!l Man finner af ofvanstående, att brefskr. är en ifrig vän af den storay flottan eller af det egentliga örlogsvapnet, och nog har han rätt uti sin önskan, att man ej må vara ensidig. Men om nu utan tvifvel den omständigheten, att ett mindre fartyg kan sänkas med ett skott ifrån ett större, utgör ett af hufvudbevisen för skärgårdsvapnets moiståndare, så kan man väl ej gerna tänka sig, att icke anhängarne af skärgårdsflottan och kustförsvaret redan besvarat ett inkast, som ligger så lätt tillhands: Historien tyckes redan hafva lemnat flera sådana svar från de sista Finska och Norska sjökrigen.