. sändaren och inrättad just efter denplan, han antydt, förefaller nu, sedan jag i min belysning, enligt sanning och rätt, yrkat och sjelf sökt fullfölja en sådan uppställning, som icke blott ensidigt och delvis, utan fullständigt och till alla delar jemörer begge skolsystemernas inbördes dyrhet, förefaller, säger han, invecklad och sväfvande; naturligtvis derföre, att denna fullständiga uppställning tvingar hans tanke att sväfva in i det mörker, hyari gamla skolsystemets inkomster dölja sig, och inveckar Ins. i en kinkig förbindelse, att bringa dessa i . lika öppen och klar dager, som den, hyari det nya skolsystemets både utgifter och inkomster befinna sig. I denna belägenhet, i detta mörker tycker sig Ins. ifrån min belysning förnimma, väl icke ett åt alla håll fullt ledande ljus, men likväl ett sken, som så griper honom, att han i hänförelsens första ögonblick är färdig att utbrista i loford öfver mina beräkningars reda och lättfattlighet. Och med detta Ins:s erkännande må jag finna mig beläten, om än tillfredsställelsen varit större, i fa!l Ins. behagat an-: vända det välgörande sken, hyarmed jag sökt belysa. honom, hemtadt från de bästa stjernor jag i detta afseende kunnat upptäcka på vår pedagogiks himmel, mindre att sväfva ut åt flerfaldiga afvägar och inveckla sig i allehanda snar af hbisaker, än att hålla vägen rakt fram till det, som bör vara Ins:s, såsomi det är mitt, hufvudsyftemål: en fullständig utredning! af frågan, em det gamla skolsystemets dyrhet i jemförelse med det nyas. : Omede!bart efter betygsgifningen företager sig Ins. att samnianfatta min artikels hufvudsakligaste punk ter, hvilket sker hvarken ordagrannt eller samvetsgrannt. Ty han påbördar mig 4) ett förmenande, att den undervisning, som de i hufvudstadens ele-! mantarlärove.k befintliga 4000 lärjungarna nu åt-l njuta, är mindre fullständig; 2) en beräkning,, enligt hvilken denna ofullständiga undervisning bestrindes med en till berörde läroverk inflytande årsinpkomst, som icke utfaller högre än till 40,823 -; rdr; 3, en åsigt,, enligt hvilken för denna under-! svienings kompletterande twilt full jemförlighet med: det nya skolsystemets, skulle erfordras en ytterligare omkostnad. stor 22,2667, rdr., — Hvar och en,! som läst inia uppsats, inser lält, utan något mitt på-l pekande. att intet af allt detta i densamma förekommer, uicn att jag tvertom lofordat lärarnas nit att göra undervisningen så fullständig som möjligt, samt att jag på grund af sista skolievisionens berättelse, jemte Schuberts, Carlsons, Forssells, m. fl:s uppgifter anfört de särskilda inkomstposterna för gamla skolsystemet i Stockholm, och visat att de, sammanlagda, årligen skulle stiga till 65,089 rdr och vida derutöiver, om man upptoge beloppet af de räntor, som af de enskilda skolornas egande donationer äårligen infi;sa, äfvensom de medel, hvilka det gamla skolsystrnet, dels af det allmänna, dels af enskilda inkasserar till alla de särskilda läroverkens premiioch fattig-kassor, bibliotekskassor, skolhusens underhåll och reparation. Ännu flera försök af Ins., att i mina ord inlägga en mening, helt afvikande från den rätta och lätt begripliga, skulle kunna framvisas; men jag afhåller mig så mycket hellre derifrån, som jag vägar hysa den öfvertygelsen, att läsaren sjelf negsami upptäcker afvikeiserna, och det icke heller. behöfves för vederläggningen af Ins:s ytterligare anföranden, att utförligen framlägga hans opälitlighet i referering och citation, och derigenom förringa det anseende, han möjligen hos läsaren förvärfvat. Efter nägra erinringar, som Ins. sjelf kallar på svenska ,rilmänna, men på det gamla skolsystemets tungomål uttrycksfullare kunnat rubricerats: de Trebus omnibus et nonnullis aliis, går han att punktvis yttra sig angående det gamla skolsystemets inkomsttit:ar, hvilka han nödvändigt vill kalla strafftitlar (mäntro å Ppropose af den vid riksdagen till öfverläggning förekommande nya brottmilsoch strafflagen?). iöetydelsefullt är, att han dervid icke följer ordningen af min uppställning, utan betraktar 4) Privalläsningen. Frågan om denna läsnings behöfligket har nämligen gjort Ins ogement mycket hufvudbry. Derom vore ock mycket att säga. Men för att icke draga uppmärksamheten ifrån hufvudämnet: det gamla skolsystemets dyrhet i jemförelse med ect nyas, må blott följande erinras. Ins: uppgifver, att privatläsningen utgör en plägsed, som uti hufvudstadens ifrågavarande skolor icke pär äldre än ifrån ungefär 40 år tillbaka. Rigtigt har Ins. föreställt sig, att man bör betrakta detta pbiträde såsom en nödfallshjelp, hvilken det i sig sjelft ofullständiga klass-systemet tillgripit och all framgent måste anlita, för att i resuitat kunna täfla med den just under dessa är utvecklade nya skol methoden,. Han hade kunnat tillägga, att uppkom sten af denna plägsed är så mycket naturligare. Om den förutan, det gamla skolsystemet med 32 vecko och 30 å 32 läsetimmar i veckan, tillsammans om kring 1000 läsetimmar om året, syntes alltför lite sysselsätta sina lärjungar i skolan, I jemförelse me det nya, som har 536 veckor och 539 läsetimmar veckan, tillsammans omkring 1400. När nu ickt rimligen kunde väntas, att gamla skolsystemet skulle på sitt mycket kortare läseär, hinna meddela sin; lärjungar lika mycket undervisning, som det nya på ungefär 400 timmars längre tid, icke heller kand påbjuda privat-informatorers anlitande af al a är jungarna eller ålägga dem, der de funnos, i t ? om plettera hvad det sjelft ej hade tid att uträtta, s har man en ganska nöjaktig förklaring öfver privat läsningens uppkomst och antagande, så mycket me ra, som föräldrarne genom denna uppfinning sågo p en gång sina barn ändamålsenligt sysselsatta och de ras egna tillgångar på ett ganska billigt sätt tagna beräkning. ENE EEE