känna vårt Tand den politiska betydenhet, som mången riksdågstalare åberopat och velat skrifva på dess regerings räkning. Det må vara hvar och en förbebållet att i verldshändelser, hvilka legat utom gränsen för vår statskonsts omfattning, förnimma frukten af styrelsens vishet! Jag bär aktning förandras tro; men grundar i detta fall min egen på min uppfattning af hvadjag sett och erfarit. Den plats, som Borgareståndets förtroende vid förra riksmötet anvisade mig inom Hemliga Utskottet, skänkte mig tillfälle att taga närmåre kännedom om Sveriges äldre och nyare diplomatie och jag är viss derpå, att granskningen af våra ministeriella urkunder ej skall jäfva mitt omdöme i nyssnämnde fråga. Det åligger mig, att icke vidare förlänga diskussionen i hufvudsaken, och på den enskilda tillrättavisning, hvartill en talares yttrande mig uppkallat, skall jag ej spilla många ord. Jag vill icke, såsom han, räkna mig ett politiskt mod till förtjenst. En regering saknar aldrig loftalare och har alltid medel i sin hand att ersätta det obehag, som möjligtvis, ehuru sällsynt, kunde uppkomma för dem, hvilka äfven i brydsawma omständigheter, ställa sig fram till hennes försvar. Den åter, som vågar sig åstad, med offentligt ogillande af ett regeringssystem och dess. följder, måste besitta en fast grund i starka och öfvertygande skäl och löper ändock ofta i mera ömtåliga förhållanden fara, att stå ensam, öfvergifven och isolerad. Med modlöshet, feghet, småsinne, halfhet och cen egennyttigt förtigande af sin öfvertygelse, kan en representant icke gagna sitt fäderneslands sak, och utur denna synpunkt är det må hända i sin ordning, att en mera allmän rättvisa icke vägras åt nitiska bemödanden för ett samvetsgrannt uppfyllande af riksdagsmannakallet! Hr Gustafsson: Jag delar de åsigter, hvilka blifvit af hr Schartau, i hans nyss afgifna yttrande uttryckta, och jag anser således lika med honom, att detta memorial bör läggas till handlingarne. — I öfrigt instämmer jag uti de af vice talmannen, hr Brinck samt rr Wern och Petrg lemnade vid Utskottets memorial fogade reservationer. Hr Norin: Man har under denna diskussion, som icke varit utan interesse i öfrigt, gjort hvarjehanda anmärkningar emot Utskottets åtgärd, att vidröra med sina anmärkningar från jordlifyet hädangången ledamot af Statsrådet eller sådan, som eljest utur konseljen afträdt. Jag åter tror, att KonstitutionsUtskottet ganska rigtigt förfarit, då det upptagit hvad äfven i hänseende till desse ledamöters rådslag förekommit anmärkningsvärdt; fastän det förhållande, hvari de nu finnas försatta, gör att, såsom föregäende talare anmärkt, framställningen derom icke kan föranleda till. någon påföljd. Detta memorial bär namn af decharge-betänkande. Tiden är således inne, att afsluta räkningen öfver förflutna tidens regeringssätt. Om denna tid tror jag att den lemnar oss många minnen, som, ty värr, ej kunna lätt gl ömmas. De flere önskningar, nationen fått obesvarade,l lemnar närmare besked härom. Imedlertid få vi dock nu säga ett tänkvärdt farväl åt tiden, som varit, — medan vi böra kunna hoppas ersättning åt den tid, som kommit. I öfrigt anser jag det icke vara o-) lämpligt, att en tanka om det framfarna uttalas, äf-) ven om den icke af alla inom Ståndet delas, — då! i allt fall en och hvar torde få försvara sina åsigter. Jag tillstyrker, att ifrågavarande memorial lägges till handlingarne. Häruti instämde hr Tjernberg. Hr Walley: Jemte det jag förenar mig uti hr Norins yttrande, får jag förklara, att jag anser det hafva varit Utskottets ovilkorliga pligt, att hos Rikets Ständer anmäla de anmärkningar, som, under granskningen af Statsrådets protokoll, emot den ene eller andre rådgifvaren sig yppat, för den vidare åtgärd Rikets Ständer dermed kunde finna lämplig. — Jag yrkar, att ifrågavarande memorial må läggas till handlingarne: Diskussionen ansågs slutad, hvarefter hr talmannen yttrade: Diskussionen har allmännast gått derpå ut, alt KonstitutionsUtskottets ifrågav. memorial, JM 18, må läggas till handlingarne; men af en del talare är dock yrkadt, att sådant borde ske med det förklarande, att Ståndet anser Utskottet hafva egt fog fill de gjorda anmärkningarne, fastän desamma icke syntes nu mera böra till någon åtgärd föranleda. I följd häraf kommer jag att, till en början, framställa propositien derå, att-.samma memorial må af Ståndet läggas till handtingarne, Hr Poetrö: Jag misstager mig sannolikt icke, då jag tror, att flertalet af de ledamöter, hvilka gillat KonstitutionsUtskottetsmemorial och yttrat, att detsamma bör läggas till handlingarne, tillika önskat, att denna åtgärd måtte åtföljas af ett instämmande uti de af vice talmannen, hr Brinck, hr Wern och mig afgifna reservationer. Hr Schartau: Jag har visserligen förutansett detta memorial böra, utan vidare omdöme, läggas till handlingarne; men jag förenar mig gerna, om: det går an, med dem, som instämt uti de af hrr: vice talmannen Brinck, Wern och Petre, i deras reservationer yttrade åsigter. Uti denna mening hördes flere af Ståndets hrr ledamöter instämma. Hr Lage-gren: Jag har så uppfattat diskussionen, som hade de fleste talarne ansett förevarande memorial böra helt enkelt-läggas till. handlingarne: Jag tror mig icke behöfva att inför Ståndet nä nämna de särskilda skäl, hvärföre detta vore önskligt, utan hemställer blott, om icke propositionen må få derpå ställas. Hr Sundler: Jag instämmer uti herr Schartaus så väl förra, som sednare yttrande. Diskussionen ansågs slutåd, och Ståndet beslöt att: lägga memorialet till: handlingarne, döls med förklarande, att, ehuru Ståndet fann fog icke hafva saknats till de af KonstitutionsUtsk. gjorda anmärkningar och framställningar, Ståndet likväl ansåg desamma numera icke till. någon . påföljd föranleda, dets med instämmande uti hrr Brincks, Werns och: Petös vid memorialet fogade reservationer. — Gårdagens föroch eftermiddagsplenum hos RBidderskapet och Adeln upptogs af diskussioner öfver Bevillningsutsk:s betänkande angående stämplade pappersäfgiften. De punkters; hvilka egentligen blefvo vidtyftigt diskuterade, VOro-äe som rörde den ökade bevillningemå tidningarne, som bifölls genom votering med 49 ja emot 31 nej, samt de om försäljningen och kontrollerna å chartorhe, I dessa ämnen yttrade sig väsendtligen grefye Cronhjelm och hr Printzensköld cÄcnAm ntolkee ladan stor Pon rd