förslag tillstatsförfattningens omstörtning står i närmaste samband dermed! Ty antager man det hafva varit KonstitutionsUtskottets pligt att med tystnad förbigå samt gilla och godkänna de talrika fall, der Regeringen blifvit förd i strid med konungens rådgilvares åsigter, så uppkommer oeftergifligen den slutsats, att desse rådgifvare i allmänhet hafva varit öfverflödiga! I sådan händelse eller med en dylik förutsättning måste man för konseqvensens skull med lika mycken befogenhet yrka, det KonstitutionsUtskottet, som det åligger att sjelfmant afgifva förslag till de af omständigheterne påkallade grundlagsförändringar, bort hos Rikets Ständer föreslå indragning af statsråds-embetena och vidtagande i öfrigt af alla för det absoluta regeringssättets återtagande erforderliga förfoganden. För dem, som i nyssnämnde syftning önska en omhvälfning af Sveriges statsskick, måste alla deremot stridande bemödanden vara förhatlige. För dem åter, som tro att landets väl fordrar undanrödjande af alla försök till. rubbning af dess gällande konstitutionella statsförfattning, visar sig frågan helt annorlunda. För desse sednare, till hvilka jag utan öfverdrift vågar räkna hela nationens kärna, skall ett på statsråds-protokollens granskning grundadt oväldigt omdöme om den förflutna regeringsperioden säkerligen finnas vara här lika mycket på sin plats, som värderikt både för den historiska forskningen och för våra statsförhållanden i allmänhet! Och detta omdöme kan icke blifva annat, än att den nu granskade riksstyrelsen varit till sitt grunddrag allena regerande — till sitt system stationärt och till sin anda — illiberal! Pet inses lätt, att det goda, som under sådane omständigheter kunnat för det allmänna vinnas, mindre är att tillräkna denna styrelses förtjenst, än la force des choses,, eller att jag så må säga, sakernes egna inneboende tvång! Detta yttrande kan vara hårdt, — det medgifves gerna, — men. en Konstitutions-Utskottets ledamot har icke lof att vara panågyrist. Det åligger honom att utan menniskofruktan hägna och vårda sanningen och att om styrelsen icke yttra annat, än hvad han, på sin riksdagsmannatro, kan försvara. Detta ämne är rikt på anledningar till betraktelser, men, mine Herrar, jag har redan länge upptagit Eder tid, och anser mig icke nu på den sena aftonen ytterligare böra pröfva Edert tålamod. Dock torde tillåtas mig att tillägga några ord om den adeliga och presterliga sidan i nuvarande KonstitutionsUtskott. Den utgöres af hederlige, välmenande och Stånds-väsendet innerligt tillgifne män, hvilka jag är skyldig all aktning! Måhända ligger just i denna de främsta Riksståndens formation af KonstitutionsUtskottet den bittraste kritik på det förra regeringssystemet, ty hvad annan slutsats kan deraf dragas, än att de båda nyssnämnda privilegierade Riksstånden funnit sig så väl af detta system, att de nu framkallat sine af korporations-intressen mest lifvade män, för att under den nya styrelsen bereda dessa intressen en fortsättning af samma frikostiga näring, som de under den förra åtnjutit. Beklagligtvis tillhör det ständsandans natur, att icke förmå fatta hyad med allmän sak förstås och följaktligen att af statsförfaitningen icke i det hufvudsakliga fordra mer än hägnad och vård om egna kastintressen, Alla högre fördragsgrundsatser, — vore de än framställde af de ypperste lärare i statsrätten — äro för ståndsandan främmande. Den ser i framställningen deraf endast en på djupet liggande demagogisk plan. Dit räknar den ock alla mot regeringssystemet rigtade erinringar, som hafva ett högre mäl än den krassa egoismens. Vid det störtade representationsförslagets fall, yttrade en ledamot af Presteständet: Sveriges adel och Sveriges presterskap hafva nu gemensamt räddat fäåderneslandet. Jag vänder om detta yttrande och säger: Sveriges Adel och Sveriges Presterskap hafva genom deras vid detta riksmöte förnyade, på ståndsprivilegiernes orubbliga bibehållande och på folkets återgång till dessas barndomsdagar syftande förbund, mer än någonsin väpnat cmot sig det allmänna tänkesättet! Borgareståndets ledamöter i Konstitutions-Utskottet ha:va, efter deras mått af insigter, samvetsgrannt sökt uppfylla sine åligganden. De hafva fördenskull, efter noga öfvervägande af förekomne skäl, varit delaktige i flere hos Utsk. gillade anmärkningar, menäfven bidragit till underkännande af flera till Utskottet remitterade anmärkningsanledningar. De hafva ansett och äfven till Utskottets protokoll förklarat, att en och hvar bland Utskottets ledamöter borde på sin plats inom Utskottet känna sig så mycket upphöjd öfver sin ställning i hvardagslifyet, att harm och förtrytelse icke kunde få inverka på de omdömen Utskottet hade att afgifra, och de hafva jemväl till protokollet yttrat, att hvilka meningsstrider än söndrade Utskottet, borde dock alltid ihågkommas, att Utskottet hade ett kollektift anseende att i det allmänna upprätthålla. Jag hade ernat hos högtärade ståndet producera några af mine hos Utskottet afgifne yttranden, men då nu tiden icke medgifver deras fr .mläggande, inskränker jag mig endast till upprepavde af hvad jag i den så mycket omtröstade frågan om Utskottets behörighet, att fästa uppmärksamhet vid de emot statsrådets enhälliga afstyrkande, fattade regeringsbeslut bland annat anfört, nemligen: Sanningen i och för sig sjelf kan aldrig vara ett pklander. I kraft af sjelfva sitt väsen är den ren poch fläckfri. Måtte derföre icke Utskottet låta leda sig ända derhän, att vilja muta historien, och erinra ig att det finnes vissa samhällsvigtiga, framtidsuppiysande historiska drag, hvilka, undangömda för forskaren, endast genom Utskottet kunna komma till vallmänhetens kännedomp. Hr de Mare: Man har vid början med föredragningen af detta ärende önskat, att detsamma måtte genomgås med möjligaste största korthet. För min del har jag destomindre behof af vidlyftighet i detta ämne, som jag redan på förmiddagen afgifvit derpå syftande yttrande och ett annat skäl härtill förefinnes deri, att en föregående talare, ehuru, på intressant sätt, — jag medgi:ver det gerna, — temligen ömt tagit tisen härtill i anspråk. Imedlertid vill jag nu til! er början erinra ett förstå punkten i detta me