Article Image
ter, om detta skall kunna bestå; det är folkets väl som allena ligger dem om hjertat, under det att de föreslå ätgöranden, hvilka, om de antogos, skullc störta folket uti en afgrund af olyckor. Objudne sakförare af folket, påminna de mig de 3:ne skräddare, från en nordlig provins, (?) som inlemnade en petition till Parlamentet, börjande med orden: W, det Engelska Folket.n Den långa erfarenhet jag vunnit af dessa folktalare, torde tillåta mig att samvetsgrannt doch utan förmätenhet varna mina landsmän för deras ordkrams bedrägliga innehåll. Det är icke till Ridderskapet och Adeln jag i detta afseende vänder mig, dess bildningsgrad är för hög, dess omdöme för stadgadt, dess principer för fosterländska, att i minsta mån kunna förledas af ofvannämnde ordkram, som dagligen ökar sig så väl i tal som i tryck. Det är i hoppet att mitt anförande äfven kan höras utom dessa murar, som jag vågar framställa dessa välmenta råd till dem af våra medborgare, som ega en mindre erfarenhet än jag. Den gamla historien påstär, att offerpresterne i Memphis egde rättighet att ransaka sina Konungars gerningar, efter döden, men vårt Koustitutions-Utsk. eger icke denna rättighet. De Egyptiske Konungarnes historia tecknades på Templets murar; men Utskottets griffel är för svag att göra det. Framtiden, den oväldiga allena, kan teckna den, när dagens småbestyr sjunkit i glömskans natt. Denna framtid skall omtala mildheten, visheten, rätträdigheten af Carl Johans regering; de hundrade fältslag i hvilka han deltagit, det fria val af 2:ne fria folk, som fästat dess dynasti på Skandinaviens throner, skall omtala mötet i Trachenberg, der han uppgjorde planen, som frälsade Europa från det franska oket; skall omtala slagen vid Grossbeeren, vid Dennewitz, vid Leipzig, der denna plan af honom till stor del utfördes. Dessa stora och ärorika bedrifter skall historien omtala, men icke giftet, som söker att utplåna dem. Konstitutions-Utskottet har således öfverskridit grundlagens föreskrifter, ett så mycket oförlåtligare fel, som det är tillsatt att vaka öfver dess upprätthållande.

2 januari 1845, sida 3

Thumbnail