Potatis är dernäst en vigtig utgiftsartikel för dett: hushäll, som lefver nästan helt och hållet på potati och bröd ). Mannen stiger upp före kl. 6 om mor gonen, och gör upp eld af torf och grenar. Hal steker några potatiser i askan, och då de äro färdi ga, äter han dem med litet salt dertill; ibland ko: kas potatisen aftonen förut, och då skär han dei kalla potatisen i skifvor och lägger dem på halster hvarefter den ätes med litet salt till, ty — säger han — salt är Gud ske lof icke dyrtv. Dercfter skär han en skifva bröd, den han förtär under det han gär till sitt arbete, och fyller en butelj med vatten, hvilken han tager med sig till ladan; ty, säger han: att tröska är ett ganska styft arbete och man blir derunder mycket törstig; jag har aldrig en penny öfver till lite svagdricka. Tvenne gånger i veckan, men cj oftare, får han en liten bit smör eller ost till sitt bröd. För resten förtär han sitt bröd utan något dertill, utom en klunk ur sin vattenbutelj; ty — säger hans hustru — han är så mån om barnen, och är alltid rädd, att de behöfva en bit bröd eller en potatis; och ibland går han hemifrån, utan att förtära hvarken smör, ost eller bröd, hellre än att de stackars barnen skulle nödgas vara utan. Klockan half 42 går han hem, för att äta middag. Denna består åter af potatis med salt till, eller af en bit ister; en gäng i veckan får han ett par lod fäsk. Han fyller åter sin vattenbutelj, och mäste vara tillbaka vid arbetet klockan half 4; ty hans husbonde är noga om tiden, han får ej vara borta en minut öfver den bestämda tiden. KI. 3 är dagens arbete slut, och han kommer nu hem till en aftonmåltid af potatis eller en bit bröd. Barnen och hustrun lefva på samma sätt. De hafva icke råd att oftare göra upp eld, än då potatis kokas eller vatten värmes för tvätt. Hustrun köper ibland ett uns thåe, fastän sällan, men har icke räd att bestå sig socker till theet. På två månaders tid har hon icke kunnat köpa mer än 4 uns thå. Såpa och tvål kosta i veckan 2!V, å 3 pence, ty barnen måste hållas snygga och rena. Vintertiden åtgå 6 pence i veckan till ljus, och familjen måste dock ibland sitta i mörkret. Åtskilliga andra småsaker behöfvas för hushället. De hafva ingen trädgärd till sitt hus, men arrendera en liten täppa till potatisland. De uppföda tvenne grisar om året, men då de bli vuxna, sälja de dem, för att få medel till kläder och skor. Kött kunna de aldrig skaffa sig. ,Vi måste) säger hustrun, siå bort alla tankar på någonting sådant som kött, och det faller oss icke heller in att någonsin tänka derpå. Hustrun hemtar bränsle från en wlmänrning, der ett kärrlass betalas med 7 sh., sam . bröd och ost och något öl åt de karlar, som trans sortera hem veden. Hon köper några få mansbördor ved, men det är med svårighet hon finner utvägar dertill. Hon går i skogen för att plocka nedfallna grenar; men skogvaktarne hafva befallning, att hindra all sådan grenplockning. Som de dock veta, att hon aldrig afbryter vycxande grenar utan blott upphemtar de vissna och förtorkade, så låtsa de som de icke blifva henne varse, och låta henne taga hem de grenar, hon kunnat uppsamla. Men blefve det bekant för egendomsherren att de tillåtit sädant, så skulle de utan tvifvel förlora sina tjenster. Förliden sommar insjuknade denna familj i feber. Mannens far var då hos dem, och de lågo alla sju i ett rum, omkring 490 fot i fyrkant, utan fönster och utan frisk luft. Mannen kom sjuk hem från arbetet, och herr R., som synes vara församlingens Barmhertige Samaritan, gick till honom med läkemedel. Han gaf honom in, och sade den sjuke, att han borde ömsa rent linne, emedan han under natten skulie falla i ymnig svettning. Ack svarade den sjuke, jag har icke mer än den skjortan, jag har på mig. Hustrun inföll: du har väl ännu en, men det så godt som en trasa, och den är både vät och smutsig; jag har icke haft någon såpa, och inga penningar att köpa för, sedan alla barnen insjuknade I huset fanns blott ett täcke för alla 7. Detta är en af de ordentliga, hushållsaktiga familjerna, som använda hvad de förtjena på nyttigt sätt. Man kan således lätt föreställa sig, att de, som icke äga jemn arbetsförtjenst, och sådana som dricka öl, af hvilka finnes en ansenlig mängd, skola befinna sig i en ganska usel belägenhet. ) Hvetebröd.