l Aftonbladet giftigt smädat, vara sig de anförd leller andra förtjenta min. Såsom ett medel här Itill vilje vi bjetpa Biet litet på vägen. Hvadt. ex Tezner beträffar, så har, med undantag af någr i skämtsam och något grofkornig stil hållna bre till honom för åtta år sedan, hvilkas förfatiar. likväl sedermera, såson en af de uverkligt frie icke lärer varit illa anskrifven i Biet, iogentin; förekommit i Aftonbladet, hvari Tegners ut märkta förtjenster såsom skald och litteratöj bbfvit på något sätt satta i fråga. Men saker är den: biskop Tegner har, efter den förändring mellan förr och nu, som på de sednare åre; egt rum med honom, vid åtskilliga tillfällan hålät politiska tal emot Atonbladet. Att A.B. ej hel och hållet teg stilla härvid och tog emot han: straffdomar, såsom ifrån en högre makt, utan vå gade ingå i ett försvar och framställa några bri ster i hans. räsonnemanger, se der den synd. hvilken icke kunde få namn af något mindre än att Aftonbladet smädat Tegnår, oaktadt de till och med under hans bittra omdömen alltid ådagalagt ett .liflist deltagande för den gamle skaldens personlighet, samt till och med af bekänta skäl haft den grannlagenheten att hittills 2fhålla oss från en kritik af hans sednast ut komna prosaiska skrifter, deri en del af han: utfall: mot Aftonbladet finnas omtryckta. Berzelius har på samma sätt alltid varit uppburen efter sin stora förtjenst; men månne väl hans storhet såsom lärd och vetenskapsman, hvarigenom han altid skall blifva en heder för sitt land, kan berättiga honom att anses för en myndighet i allt, äfven såsom politikus? Franzes åter bar knappast ens någonsin varit vidiö d i politiskt hänseende. I alla fall ser man lätt, at! allt hvad Biet de trehundradefemtioen gångerna utiåtit sig om oppositionstidringarnes smädelser. är, liksom det mesta öfriga 1 samma blad, en dikt, härledd derifrån, att Aftonbladet icke velas med tystead gå in på, att låta Biet et consortes missbruka vissa i andra hänseenden utmärkta namn såsom ett slags talizmaner eller Ithondoesnis för dess servila läror, och draga dem ned till jemnbredd med sia ståndpunkt. Att sådant kunde för den servila uselheten vara en er5iring, vilje vi för öfrigt ej neka, men det kommer dock an på om icke de ifrågavarande mäinnen kunna lämpa på Biets medhåll den betanta fabeln om björnen, som väl bade mod ati täla klandret af apan, men om hvilken det heter, när svinet började beundra honom: men vid bifallet af svinet, hvem kan undra om det föll? — Svenska Biet har i sin öfversist af Fredagens Aitonblad angående den åt riksdagsmannen Heurlin lemnade present af en gulddosa yttrat sig att det bar ett bref från orten, hvari det heter: pUti hvarje landsort finnes många storskräflare; vårt härad är äfven bekräftad med en sådan ohyra, dock lyckligtvis ej många. Desse årogo ieke i betänkande att hvar anteckna sig för en Rdr Rgs till ett så värdigt ändamål (sammanskottet till presenten); men den större förståndigare delen af allmogen drog sig visligen undan., Vi anse 0:s böra upptaga detta, först och hämst på det de valmän, som deltagit iäreskänken åt Heurlin, icke må gå miste om nöjet att se, Huru de af Svenska biets,den goda tonens förfä tares, korrespondenter Omnämnas ohyra och storskräflare, och sedermera på det dena der större och förståndigare delen, som detagit, må få tillfälle framträda. Detta bör vara så mycket angelägnare, som derigenom bör kunna visas, stt he:a uppgiften är tiiläfventyrs uppdiitad af någon ögontjenare, endast för att lemna vissa vederbörande ett slags tröst emot den tankan utt just den större och förståndigare delen af uJlmogen i landet delar tänkesätt med majoriteten i bondeståndet vid riksdagen. Således för 11 del fram med de förståndiga männen att de må få tillfälle att skilja sina namn från den der ohyran.n — —uER—— — — Af en artikel i Götbeborgs Handelstidning ör förra veckan. som äiven i ett par S:ock