l Aftonbladet giftigt smädat, vara sig de anförd
leller andra förtjenta min. Såsom ett medel här
Itill vilje vi bjetpa Biet litet på vägen. Hvadt. ex
Tezner beträffar, så har, med undantag af någr
i skämtsam och något grofkornig stil hållna bre
till honom för åtta år sedan, hvilkas förfatiar.
likväl sedermera, såson en af de uverkligt frie
icke lärer varit illa anskrifven i Biet, iogentin;
förekommit i Aftonbladet, hvari Tegners ut
märkta förtjenster såsom skald och litteratöj
bbfvit på något sätt satta i fråga. Men saker
är den: biskop Tegner har, efter den förändring
mellan förr och nu, som på de sednare åre;
egt rum med honom, vid åtskilliga tillfällan hål-
ät politiska tal emot Atonbladet. Att A.B. ej hel
och hållet teg stilla härvid och tog emot han:
straffdomar, såsom ifrån en högre makt, utan vå
gade ingå i ett försvar och framställa några bri
ster i hans. räsonnemanger, se der den synd.
hvilken icke kunde få namn af något mindre
än att Aftonbladet smädat Tegnår, oaktadt de
till och med under hans bittra omdömen alltid
ådagalagt ett .liflist deltagande för den gamle
skaldens personlighet, samt till och med af be-
känta skäl haft den grannlagenheten att hittills
2fhålla oss från en kritik af hans sednast ut
komna prosaiska skrifter, deri en del af han:
utfall: mot Aftonbladet finnas omtryckta. Ber-
zelius har på samma sätt alltid varit uppburen
efter sin stora förtjenst; men månne väl hans
storhet såsom lärd och vetenskapsman, hvari-
genom han altid skall blifva en heder för sitt
land, kan berättiga honom att anses för en
myndighet i allt, äfven såsom politikus? Franzes
åter bar knappast ens någonsin varit vidiö d i
politiskt hänseende. I alla fall ser man lätt, at!
allt hvad Biet de trehundradefemtioen gångerna
utiåtit sig om oppositionstidringarnes smädelser.
är, liksom det mesta öfriga 1 samma blad,
en dikt, härledd derifrån, att Aftonbladet icke
velas med tystead gå in på, att låta Biet et
consortes missbruka vissa i andra hänseenden
utmärkta namn såsom ett slags talizmaner eller
Ithondoesnis för dess servila läror, och draga
dem ned till jemnbredd med sia ståndpunkt.
Att sådant kunde för den servila uselheten vara en
er5iring, vilje vi för öfrigt ej neka, men det kom-
mer dock an på om icke de ifrågavarande mäin-
nen kunna lämpa på Biets medhåll den be-
tanta fabeln om björnen, som väl bade mod ati
täla klandret af apan, men om hvilken det he-
ter, när svinet började beundra honom:
men vid bifallet af svinet,
hvem kan undra om det föll?
— Svenska Biet har i sin öfversist af Freda-
gens Aitonblad angående den åt riksdagsmannen
Heurlin lemnade present af en gulddosa yttrat
sig att det bar ett bref från orten, hvari det he-
ter: pUti hvarje landsort finnes många stor-
skräflare; vårt härad är äfven bekräftad med en
sådan ohyra, dock lyckligtvis ej många. Desse
årogo ieke i betänkande att hvar anteckna sig
för en Rdr Rgs till ett så värdigt ändamål (sam-
manskottet till presenten); men den större för-
ståndigare - delen af allmogen drog sig visligen
undan.,
Vi anse 0:s böra upptaga detta, först och
hämst på det de valmän, som deltagit iäreskän-
ken åt Heurlin, icke må gå miste om nöjet att
se, Huru de af Svenska biets,den goda tonens
förfä tares, korrespondenter Omnämnas ohyra och
storskräflare, och sedermera på det dena der stör-
re och förståndigare delen, som detagit, må få
tillfälle framträda. Detta bör vara så mycket
angelägnare, som derigenom bör kunna visas,
stt he:a uppgiften är tiiläfventyrs uppdiitad af
någon ögontjenare, endast för att lemna vissa
vederbörande ett slags tröst emot den tankan
utt just den större och förståndigare delen af
uJlmogen i landet delar tänkesätt med majorite-
ten i bondeståndet vid riksdagen. Således för
11 del fram med de förståndiga männen att de
må få tillfälle att skilja sina namn från den der
ohyran.n
— —uER—— —
— Af en artikel i Götbeborgs Handelstidning
ör förra veckan. som äiven i ett par S:ock-