med lådorna i sin ifver, att först kunna presen tera dem. Derpå framtogos trenne små nyck lar till förenämnde lådor, och deras ägarinno uttryckte på ett högst melodramatiskt sätt si förskräckelse vid upptäckten, att en sträng sprun git af. Nu blef det följaktligen ett förskräcklig stimmande och skrufvande, hvarunder Mrs Brigg för sina närmaste grannar utbredde sig öfve den ofantliga svårigheten att spela guitarr, och gaf en vink om sina döttrars utomordentlig: skicklighet i denna mystiska konst. Mrs Taun ton hviskade till en af sina grannar, att det va alldeles dödande tråkigt! och mamsellerna Taun ton åskådade alltsammans med en min, som on de ganska väl visste huru man skall spela gui tarr, men att de ansågo det under sin värdigbe att göra det. i Slutligen började mamsellerna Briggs på full allvar. Det var en ny spansk komposition fö; tre röster och tre guitarrer. Effekten var elek. trisk. Allas ögon riktades på kaptenen, som be rittades hafva en gång genomströfvat Spanier med sitt regemente, och som följaktligen måst vara väl bekant med dess nationella musik. Har; var alldeles hänryckt. Det behöfdes ej mera man ropade da capol, trion blef omsjungen — bifallet var stormande, och aldrig hade Taunton lidit ett fullständigare nederlag. -Bravo! bravol, utropade kaptenen; — bravo! Den är inte så ful, den der, skulle jag tro? anmärkte frågande Mr Samuel Briggs, med upp syn af en sjelfbelåten marktschreyer. I förbi gående sagdt, voro dessa de första ord, man hör bonom yttra under hela resan. Åb, alldeles gu — domlig! svarade kaptenel red en svängning på armen och ett slags mili tårisk torrhosta; — gu.— dom — liglp Präktigt instrument, det derl! inföll en gam mal, fintskallig herre; som; hela morgonen had roat sig med att se genom en tub, innanfö hvars glas Mr Hardy hade fästat ett svart munlacl