med lådorna i sin ifver, att först kunna presen
tera dem. Derpå framtogos trenne små nyck
lar till förenämnde lådor, och deras ägarinno
uttryckte på ett högst melodramatiskt sätt si
förskräckelse vid upptäckten, att en sträng sprun
git af. Nu blef det följaktligen ett förskräcklig
stimmande och skrufvande, hvarunder Mrs Brigg
för sina närmaste grannar utbredde sig öfve
den ofantliga svårigheten att spela guitarr, och
gaf en vink om sina döttrars utomordentlig:
skicklighet i denna mystiska konst. Mrs Taun
ton hviskade till en af sina grannar, att det va
alldeles dödande tråkigt! och mamsellerna Taun
ton åskådade alltsammans med en min, som on
de ganska väl visste huru man skall spela gui
tarr, men att de ansågo det under sin värdigbe
att göra det. i
Slutligen började mamsellerna Briggs på full
allvar. Det var en ny spansk komposition fö;
tre röster och tre guitarrer. Effekten var elek.
trisk. Allas ögon riktades på kaptenen, som be
rittades hafva en gång genomströfvat Spanier
med sitt regemente, och som följaktligen måst
vara väl bekant med dess nationella musik. Har;
var alldeles hänryckt. Det behöfdes ej mera
man ropade da capol, trion blef omsjungen —
bifallet var stormande, och aldrig hade Taunton
lidit ett fullständigare nederlag.
-Bravo! bravol, utropade kaptenen; — bravo!
Den är inte så ful, den der, skulle jag tro?
anmärkte frågande Mr Samuel Briggs, med upp
syn af en sjelfbelåten marktschreyer. I förbi
gående sagdt, voro dessa de första ord, man hör
bonom yttra under hela resan.
Åb, alldeles gu — domlig! svarade kaptenel
red en svängning på armen och ett slags mili
tårisk torrhosta; — gu.— dom — liglp
Präktigt instrument, det derl! inföll en gam
mal, fintskallig herre; som; hela morgonen had
roat sig med att se genom en tub, innanfö
hvars glas Mr Hardy hade fästat ett svart munlacl