maser, framkallat denna paroxysm af förskräc-
kelse. Han anmärkte naturligtvis, att det ej
ens lönade mödan att försvara sig för en sådan
beskyllning, och den lilla olycksplantan blef
följaktligen nedförd i salongen, sedan han fått
sig en och annan munfisk af sina båda föräldrar
för sin obeskedlighet att komma fram med en
osanning.
Sedan detta lilla intermezzo blifvit sålunda
stäldt tillrätta, återtog kaptenen sin duett, och
Miss Emilia föll in i behörig ordning. Duetten
vann ett obegränsadt bifall, och verkligen. för-
tjente ej också de båda sjungandes fullkomliga
oberoende af hvarandra det högsta loford. Miss
Emilia sjöng sin stämma, utan att det ringaste
bekymra sig om kaptenen, och denne dundrade
på medsådan styrka, att han ej hade den min-
sta id6 om hvad hans moitige företog sig. Se-
dan hån derföre sjungit de sista aderton eller
nitton takterha alldeles ensam, emottog han säll-
skapets bifall och tacksägelser, med denna sjelf-
förnekande min, som visst folk plågar antaga, då
de tro sig hafva förvånat med något riktigt stor-
verk, ehuru de ej så noga veta, hvari det egent-
ligen består.
Ack sade Mr Percy Noakes, som i samma
ögonblick klättrade upp ur försalongen, hvarest
han hade varit flitigt sysseisatt med att tappa
vin i karafinerna, om mamsellorna Briggs nu
ville göra oss den äran, att ge oss en liten sång
före måltiden, är jag säker på, att det skulle
bereda sällskapet det angenämaste nöje.n
Förslaget emottogs med detta bifallsmummel,
men stundom får höra i sällskaper, då ingen har
ens det aflägsnaste begrepp om hvad som skall
komma. De tre mamsellerna Briggs kastade en
blygsam blick på sin mamma, deras mamma en
bifallande och uppmuntrande dito på sina dött-
rar, och Mrs Taunton såg med största förakt på
dem allesamman. Mamsellerna Briggs bådo om
sina guitarrer, och åtskilliga herrar törnade mot