ket en alldeles märkvärdig politisk stiltje i vårt goda Europa; öfverallt stå armeerna med hviladt gevär, och man hör knappast omtalas ett endaste protokoll från de annars så skrifklådiga fransyska elier engelska kabinetterna. Verldshistorien håller på att dö af ledsnad. Det kan under sådana förhållanden anses som en verklig evenemang, att Hans Majestät konung Ludvig Filip, enligt hvad franska bladen hafva att förmäla, blifvit kommendör af holländska Wiihelms-orden! Det är osäkert hvad kungen i Belgien egentligen tycker härom, men hvad som kan tagas för afgjordt, är att Ludvig Filip sjelf alldeles icke utan välbehag betraktat den ståtliga kraschanens briljanter, och presenten lär dessutom varit beledsagad af andra förbindliga och ämablasändningar, såsom ett dussin utsöktaste Edamer-ostar, dito ett dussin små kaggar den aptitligaste kryddsill, ett litet parti fiaaste holländsk knaster, samt diverse högst rara och magnifika Haarlemska tulpaner för den lilla nätta jardin du roi, i Versailles. Det artar sig således efter allt utseende till att bli förbålt väl mellan monsieur i Frankrike och myn heer i Holland, och de båda monarkerne äro kanske kallade att, efter många misshälligheter och missförstånd, slutligen visa verlden ett exempel af de såtaste kusiner och de vänskapsfullaste grannar under solen De: är gifvet, att någonting djupare imedlertid ligger under alit detta; också har man redan framkastat den förmodan, att krascbanen och sillkaggarna endast skulle vara en behaglig inledning till ingeating mindre än en giftermålsaffär ..... Man vet, att den lille prinsen af Joinville är en äkta sjöman, som hela året ligger ute och flackar på hafven; han behöfver en hustru, som icke är rädd att stiga ned under en kajutas låga tak och som till och med icke skulle ha någonting emot att med sin kära man göra en resa kring jorden, med ett ord sagdt, en liten ordentlig skepparflicka. Nu bär det så förträffligt till, att Holländaren just har en giftasvuxen och rosenhyllad dotter, uppfödd på kanaler och bland ostindiefarare. Partiet är ju som vore det bestäldt! Också, om endast myn heer förr hade kunnat förmå sig att taga första steget till försoning och icke hållit så envist på sin Wilhelms-orden, är det all anledning att unga Joinville redan för längesedan lagat i ordning sin fallrepstrappa för mottagande af den holländska prinsessan och naturligtvis medföljande hemgift af fullvigtiga klingande dukater. Ludvig Filip är nemligen icke den, som förhalar tiden i fråga om att förskaffa sina söner passande gemåler; det synes ha kommit en alldeles vgemen brådska på nu-j tidens dynastier i allmänhet, att försäkra sig om tillräckligt manstark afkomma, till bildande af en massiv kontinuitet åt fursteoch konungadömet. Republikanerna växa — säga da ecineemellan — men vi skola växa med i pura förtreten, för att åtminstone ge ,dessa tidningsskrifvaren och rabulister göra, så det förslår! Apropos om förnäma partier! Ni har väl anmärkt det der andra i ordningen, markisens af Waterford! Den unga gentlemannen har nu uttömt alla möjliga galenskaper, det återstår honom endast den sista, att gå och gifta sig. Han lär ha förlorat lusten på både björnoch lejonjagter; sönderslagna glasrutor klinga icke längre så förföriskt i hans öron som förr, och att boxas med matroser kan vara pikant för en och annan gång, men förlorar sig snart som dagligt tidsfördrif. Han, som hittills aldrig lagt några band på sig, låter slutligen fånga sig i Hyrmens. Omnia vincit amor,, till och med en galgfogell! till markis. Den bekanta morgonstjernan, som vår unga dandy härom året tog med sig som ett minnefrån Norge, lärer bland annat vara bestämd till morgongåfva åt den sköna bruden. För att gå ifrån en engelsk — markis till en svensk — marinkapten vid namn Oxehufvud, så har en tidning i dessa dagsr haft att förmäla det tiggen Oskar, sedan den under förändradt namn införlifvats med Buenos Ayres flotta, blifvit il någon af de sista sjöbataljerna med Montevideo ingenting mindre än — skjuten i sank. Det har sagts att herr Oxehufvud sjelf, måhända också vunder förändradt nammn, skulle fortfarande fört befilet på sitt försålda fartyg, men man känner icke huruvida han nu äfven sjunkit med detsamma. Herr Oxehufvud har likväl dokumenterat sig vara en man, som vet att i alla händelser draga sig, åtminstone för sin del, helbregda ur affären, och han har väl alltså gjort det äfven ur denna. I värsta fallet, en sjunken storhet mer eller mindrel.... Än hur tror ni väl aktierna stå med en viss annan örlogsman, det danska statsskeppet? Det synes vara en smula oroligt inom befälet, och väl underrättade förmeza att det gäller hålla tungan rätt i munden der vid lag, för att undvika haveri. Skutan lyder icke roder, och sådant är alitid gemena tecken. Under detta lefva vi sjelftve ett gudalif, värmande oss i solskenet från en himmel utan skyar och från den mest lyckliggörande bland troner. Sparrisen frodas i trädgårdarna på Norrtullsgatan, kanalångbåtarna laga sig redan i ordning att föra Halmstadslaxen färsk på våra Lucullers bord, Hr Personne i Bazaren å Norrbro har den artigheten att alla förmiddagar hålla våra damer tillhanda 30,009 alnar modernaste yllemuslin till 23 procent billigare pris, vän denna vara k:mmer att gälla härstädes,, och monsieur Lefebvre är så god att dansa för oss om aftnarna både pas serieux och seviljanor, Vi lefva i ett veritabelt Schlaraffenland. 0. 0. — Svenska Biet för i dag innehåller ej mindre än två artiklar, uppfyllda af denna darrande ilska mot Aftonbladet, som så karakteristiskt ut