han kommer till en dylik gata, att ingen måtte köra
ditin. Hvarje mindre gata hade fordom, der han
genomskars af tvärgator, en port, af hvilka många
nnu finnas qvar. Dessa portar bevakades fordom
väktare, som bodde bredvid i små vakthus, till-
stå ngdes om nätterna, och man kunde då endast
med serskild tillåteise passera porten; för närva-
rande har denna stränghet upphört, vikarne ropa
blott an dem, som passera nattetid, och äfven detta
aker numera sällan. — Chinsesernes vana att om-
gif va sig med höga murar, gör att Pekings gator
äro ytterst enformiga; öfverallt ser man höga murar
af halfbrändt, grått tegel, och bakom dessa spetsiga,
wågformiga tar, hvilka åter äro enformiga genom
ärg och struktur. Det kejserliga palatset är vis
gen täckt med glaseradt grönt tegel, men de tfriga
husen alla med grått, blott halfbrändt. Utom det
kejseriiga palatset finnas endast 7 eller 8 furstliza
palats, alla öfriga byggnader trötta ögat genom sin
smutsfärg. och det hada ingenting att hvila sig på,
om icke köpnansbodarne, kvilka vanligen sträcka
sig ut på gatan, iifvade den dödande enformigheten.
utanför ingången till hvarje bod hänga svarta lac-
kerado taflor, med stora förgyllda bokstäfver; emel-
an boda:ne finnes imedlertid alldeles ingen yttre
åtskillnad, och blott de bodar, der sötsaker försäl-
jes, utmärka sig genom sin lyx. Hela främre väg-
gen af dessa bodar är nästan utan undantag förgyld,
från golfvet upp till taket, och utsirad med drakar
och åtskilliga andra figurer. Prakten i dessa bodar
faller så mycket mera i özonen, som man ofta bred-
vid dem får se en till hälften inostörtad mur eller
ett bus, som håller på att falla. (Slutet följer.)
HEN
— Ea äldre herre gick en dag i förra måna-
den förbi Tuilerierna i Paris, och tog dervid, ur
en dyrbar plstinadosa, en pris snus. Då kom cen
gentilt klädd ynpgliog, med riktig lejonman kring
hatan, lackerade stöflor och smörgula hand:
skar, fram till honom och bad så eriigt om en
pris, att ingen annan än en barbar skulle kunst
neka, honom det. Fem minuter derefter skulle
herrn åter taga en pris, men hans dosa var för-
svunnen, och i dess ställe fisner han i fickan en
pappersstrut, full med snus. 1 Paris, der man ge-
nast hittar på uttrycksfu!la namn, kallar man denna
industrigren: pVul d la prise de tabac.r
— Poesien representeras i Mantua af ena pe-
rukmakare, i Padua af en korfmakare, i Verona af
en skoflickere, i Parma af en lastdragare och i Nis-
mes af en bagare. — Det är ej dåliga representan-
ter; ty perutmakaren är en man af hufvud, korf-
makaren förfinar smaken, skofiickaren frambringar
kvad han kan och lastdragaren gör äfven drägligt.
Men uppenbarligen är bagaren bäst, ty hans pro-
duktioner förråda värma, och dertill har mannen
sitt dagliga bröd. -
DPäll-Joo Uti niosa pramnlar af Töärdagshladaet
