ket en alldeles märkvärdig politisk stiltje i vårt
goda Europa; öfverallt stå armeerna med hviladt
gevär, och man hör knappast omtalas ett enda-
ste protokoll från de annars så skrifklådiga fran-
syska elier engelska kabinetterna. Verldshisto-
rien håller på att dö af ledsnad.
Det kan under sådana förhållanden anses som
en verklig evenemang, att Hans Majestät konung
Ludvig Filip, enligt hvad franska bladen hafva
att förmäla, blifvit kommendör af holländska
Wiihelms-orden! Det är osäkert hvad kungen
i Belgien egentligen tycker härom, men hvad
som kan tagas för afgjordt, är att Ludvig Filip
sjelf alldeles icke utan välbehag betraktat den
ståtliga kraschanens briljanter, och presenten lär
dessutom varit beledsagad af andra förbindliga
och ämablasändningar, såsom ett dussin utsök-
taste Edamer-ostar, dito ett dussin små kaggar
den aptitligaste kryddsill, ett litet parti fiaaste
holländsk knaster, samt diverse högst rara och
magnifika Haarlemska tulpaner för den lilla nätta
jardin du roi, i Versailles. Det artar sig såle-
des efter allt utseende till att bli förbålt väl
mellan monsieur i Frankrike och myn heer i
Holland, och de båda monarkerne äro kanske
kallade att, efter många misshälligheter och miss-
förstånd, slutligen visa verlden ett exempel af de
såtaste kusiner och de vänskapsfullaste grannar
under solen
De: är gifvet, att någonting djupare imedler-
tid ligger under alit detta; också har man re-
dan framkastat den förmodan, att krascbanen
och sillkaggarna endast skulle vara en behaglig
inledning till ingeating mindre än en giftermåls-
affär ..... Man vet, att den lille prinsen af
Joinville är en äkta sjöman, som hela året lig-
ger ute och flackar på hafven; han behöfver en
hustru, som icke är rädd att stiga ned under
en kajutas låga tak och som till och med icke
skulle ha någonting emot att med sin kära man
göra en resa kring jorden, med ett ord sagdt,
en liten ordentlig skepparflicka. Nu bär det så
förträffligt till, att Holländaren just har en giftas-
vuxen och rosenhyllad dotter, uppfödd på kana-
ler och bland ostindiefarare. Partiet är ju som
vore det bestäldt!
Också, om endast myn heer förr hade kunnat
förmå sig att taga första steget till försoning och
icke hållit så envist på sin Wilhelms-orden, är
det all anledning att unga Joinville redan för
längesedan lagat i ordning sin fallrepstrappa för
mottagande af den holländska prinsessan och
naturligtvis medföljande hemgift af fullvigtiga
klingande dukater. Ludvig Filip är nemligen
icke den, som förhalar tiden i fråga om att för-
skaffa sina söner passande gemåler; det synes
ha kommit en alldeles vgemen brådska på nu-j
tidens dynastier i allmänhet, att försäkra sig om
tillräckligt manstark afkomma, till bildande af
en massiv kontinuitet åt furste- och konunga-
dömet. Republikanerna växa — säga da ecine-
emellan — men vi skola växa med i pura för-
treten, för att åtminstone ge ,dessa tidnings-
skrifvaren och rabulister göra, så det förslår!
Apropos om förnäma partier! Ni har väl an-
märkt det der andra i ordningen, markisens af
Waterford! Den unga gentlemannen har nu
uttömt alla möjliga galenskaper, det återstår ho-
nom endast den sista, att gå och gifta sig. Han
lär ha förlorat lusten på både björn- och lejon-
jagter; sönderslagna glasrutor klinga icke längre
så förföriskt i hans öron som förr, och att bo-
xas med matroser kan vara pikant för en och
annan gång, men förlorar sig snart som dagligt
tidsfördrif. Han, som hittills aldrig lagt några
band på sig, låter slutligen fånga sig i Hyrmens.
Omnia vincit amor,, till och med en galgfogell!
till markis. Den bekanta morgonstjernan, som
vår unga dandy härom året tog med sig som
ett minne- från Norge, lärer bland annat vara
bestämd till morgongåfva åt den sköna bruden.
För att gå ifrån en engelsk — markis till en
svensk — marinkapten vid namn Oxehufvud, så
har en tidning i dessa dagsr haft att förmäla det
tiggen Oskar, sedan den under förändradt namn
införlifvats med Buenos Ayres flotta, blifvit il
någon af de sista sjöbataljerna med Montevideo
ingenting mindre än — skjuten i sank. Det
har sagts att herr Oxehufvud sjelf, måhända ock-
så vunder förändradt nammn, skulle fortfarande
fört befilet på sitt försålda fartyg, men man kän-
ner icke huruvida han nu äfven sjunkit med
detsamma. Herr Oxehufvud har likväl doku-
menterat sig vara en man, som vet att i alla
händelser draga sig, åtminstone för sin del, hel-
bregda ur affären, och han har väl alltså gjort
det äfven ur denna. I värsta fallet, en sjunken
storhet mer eller mindrel....
Än hur tror ni väl aktierna stå med en viss
annan örlogsman, det danska statsskeppet? Det
synes vara en smula oroligt inom befälet, och
väl underrättade förmeza att det gäller hålla tun-
gan rätt i munden der vid lag, för att undvika
haveri. Skutan lyder icke roder, och sådant är
alitid gemena tecken.
Under detta lefva vi sjelftve ett gudalif, vär-
mande oss i solskenet från en himmel utan sky-
ar och från den mest lyckliggörande bland tro-
ner. Sparrisen frodas i trädgårdarna på Norr-
tullsgatan, kanalångbåtarna laga sig redan i ord-
ning att föra Halmstadslaxen färsk på våra Lucul-
lers bord, Hr Personne i Bazaren å Norrbro har
den artigheten att alla förmiddagar hålla våra damer
tillhanda 30,009 alnar modernaste yllemuslin till
23 procent billigare pris, vän denna vara k:m-
mer att gälla härstädes,, och monsieur Lefebvre
är så god att dansa för oss om aftnarna både
pas serieux och seviljanor, Vi lefva i ett ve-
ritabelt Schlaraffenland. 0. 0.
— Svenska Biet för i dag innehåller ej min-
dre än två artiklar, uppfyllda af denna darrande
ilska mot Aftonbladet, som så karakteristiskt ut-