stämd form. Göz von Berlichingen, Herman
und Dorothea, Iiaden, Odysseen, kort sagdt all
som det ännu ej fallit någon Estetiker in a!t be
nämna teadens-stycken, skuile på detta sätt f
Jen så oegentlig beasämning.
Resultatet af Biets hela tank? synes vara den, at
romanen med alla sina estetiska förtjenster, hvi!
ka det gerna erkänner icke vara obetydliga,
brister på moraliska motiv. Ingen läsare ka;
I väl heller misstaga sig på, huru omoraliskt de
måtte vara, alt skildra olyckorna och missför
Thållandena i en mängd ställningar inom samhälle
och lifvet, deruti ingen förbättring eller ändrin
kan inträffa, med mindre både svenska och ut
lländska Bin mista all sin honung. Det är int
vax det.
reset
REVY AF TIDNINGARNE.
En liten skärmytsling har, som läsaren reda:
sett, egt rum emellan vår medsrbetare O. O
och Dagligt Allehanda, på grund deraf, att de
sednare härom dagen innehöll en artikel under
tecknad Ox00. 2, hvilken utfor med en bitte
harm mot O. O. för en recension af Hr Jan
zons öfvers. af Pindaros, och hvarpå O. O. åte
svarade i Fredagsbladet.
I anledning af detta sis
ligt Ailehanda begagnat tillf
bladet underrätta sina läsare, att dess ifrågava
rande medarbetare Ox 00. — (artikeln va
nemligen redaktionens egen och ej insänd) —
är en verkligen lärd man, af djup både klas
sisk och humanistisk bildning, och att, om de
händelsevis skulle falla honom in att egna s
åt att tukta skolgossar, han väl skulle kunn
nåtaga sig ett dussin sådana som Ur O. 0. —
vare sig att det gällde vetenskapliga, litteräre
eller konstiritiker.
Vi hafve ansett oss icke böra underlåta at!
hålla äfven Aftonbladets läsare tillhanda dett
D. A. Redaktionens lika Jyekliga som nya sät!
att rekommendera sig hos publiken, derigerom
att den ene medarbetaren utfärdar testimonia
för den andre. Den nu lemnad2 uppgiften an
går väl endast hvad D. ÅA. kan prestera i den
obetydliga detaljen vetenskap, samt plitterär-
och konkritik); men en annan dag hoppas vi
att medarbetaren Ox OO., i sin tur, lemuar et:
lika godt vitsord tillbaka öfver den el:er dem.
som hafva den politiska delen af tidningen, och
på det sättet skola utan tvifvel de, som hitt:
ansett en eller annan af D. A. Redaktionen för
något när en ordinär menniska i likhet med oss
andra, finna sig tagen ur sin villfarelse.
— Uti samma tidning, jemväl för i Lördags,
hafva, Gud vet huru, tvenne riktigt mustiga
förläggare-puffar fir fru Emilie Carlen-Flygares
romaner blifvit ur ett par obskura småtidningar
i Tyskland i ordagrann öfversättning införda i
Dagligt Allehanda. Den, som litet känner hvad
man kallar interiören af Tysklands litterära små-
tidningar och Unterhaltungsblätter, och förläg-
garnes förhållande till dem, skall finna detta
rätt roligt. Imedlertid blir den Svenske läsa-
ren, genom dessa utdrag, till sin förvåning un-
derkunnig derom, att fru Carlas arbeten äga
företrädet framför M:ll Bremers; att den sist-
nämnda pblickar ur sin stilla vrå in i verlden,
men fru GCarlen står sjelf midt inne i verlden,
ete. O sancta Puffonial! detta är dock verkligen
något starkt.
Här i Sverge har väl frigan om företrädet
aldrig varit omtvistad, hvarföre också Dagl. Alleh.
ganska välbetänkt åtminstone tillsatt ett fråg-
tecken, en nog liten reservation mot artikelns
införande; och man må gerna tiillerkänna fru
Carla ett af de främsta rummen såsom en förfat-
tarinna af andra ordningen, i anseende till hen-
nes ganska artiga fyndighet i sjelfva samman-
sättningen af händelserna, så är man väl dock
temligen öfverens om afståndet mellan henne
och M:ll Bremer i poesi och verkligt snille.
Och om man i M:ll Bremers arbeten här och
der träffar longörer eller någon brist i hop-
sättpingen af det hela, så äro likväl i hen-
nes arbeten trivialiteterna undantaz, hvare-
mot man har svårt att träffa på något annat i
t. ex. den nyss utkomna, öfver 300 sidor starka,
första delen af Posen på Tistelön, när man hun-
nit förbi de första 30 sidorna, der läsaren in-
föres till den första bekantskapen med perso
nerna. Det raest komiska af allt är, att nylige:
stod i en annan Tysk tidning om m:ll Bremer,
att näst Walter Scott hade ingen romanförfat-
tare i vår tid gjort det uppseende som hon.
Slutföljden är, om man skall följa de Tyska
puffarna: Fru Carlen står då åtminstone i jemn-
bredd med, om icke öfver Walter Scott. Hvar
skola då Almqvist, Kusinernas författarinna, Im
fl. pliceras?
mada svar har D:g
fare
CENSUR GRENOM RBOKTRYCKARNE.