stämd form. Göz von Berlichingen, Herman und Dorothea, Iiaden, Odysseen, kort sagdt all som det ännu ej fallit någon Estetiker in a!t be nämna teadens-stycken, skuile på detta sätt f Jen så oegentlig beasämning. Resultatet af Biets hela tank? synes vara den, at romanen med alla sina estetiska förtjenster, hvi! ka det gerna erkänner icke vara obetydliga, brister på moraliska motiv. Ingen läsare ka; I väl heller misstaga sig på, huru omoraliskt de måtte vara, alt skildra olyckorna och missför Thållandena i en mängd ställningar inom samhälle och lifvet, deruti ingen förbättring eller ändrin kan inträffa, med mindre både svenska och ut lländska Bin mista all sin honung. Det är int vax det. reset REVY AF TIDNINGARNE. En liten skärmytsling har, som läsaren reda: sett, egt rum emellan vår medsrbetare O. O och Dagligt Allehanda, på grund deraf, att de sednare härom dagen innehöll en artikel under tecknad Ox00. 2, hvilken utfor med en bitte harm mot O. O. för en recension af Hr Jan zons öfvers. af Pindaros, och hvarpå O. O. åte svarade i Fredagsbladet. I anledning af detta sis ligt Ailehanda begagnat tillf bladet underrätta sina läsare, att dess ifrågava rande medarbetare Ox 00. — (artikeln va nemligen redaktionens egen och ej insänd) — är en verkligen lärd man, af djup både klas sisk och humanistisk bildning, och att, om de händelsevis skulle falla honom in att egna s åt att tukta skolgossar, han väl skulle kunn nåtaga sig ett dussin sådana som Ur O. 0. — vare sig att det gällde vetenskapliga, litteräre eller konstiritiker. Vi hafve ansett oss icke böra underlåta at! hålla äfven Aftonbladets läsare tillhanda dett D. A. Redaktionens lika Jyekliga som nya sät! att rekommendera sig hos publiken, derigerom att den ene medarbetaren utfärdar testimonia för den andre. Den nu lemnad2 uppgiften an går väl endast hvad D. ÅA. kan prestera i den obetydliga detaljen vetenskap, samt plitteräroch konkritik); men en annan dag hoppas vi att medarbetaren Ox OO., i sin tur, lemuar et: lika godt vitsord tillbaka öfver den el:er dem. som hafva den politiska delen af tidningen, och på det sättet skola utan tvifvel de, som hitt: ansett en eller annan af D. A. Redaktionen för något när en ordinär menniska i likhet med oss andra, finna sig tagen ur sin villfarelse. — Uti samma tidning, jemväl för i Lördags, hafva, Gud vet huru, tvenne riktigt mustiga förläggare-puffar fir fru Emilie Carlen-Flygares romaner blifvit ur ett par obskura småtidningar i Tyskland i ordagrann öfversättning införda i Dagligt Allehanda. Den, som litet känner hvad man kallar interiören af Tysklands litterära småtidningar och Unterhaltungsblätter, och förläggarnes förhållande till dem, skall finna detta rätt roligt. Imedlertid blir den Svenske läsaren, genom dessa utdrag, till sin förvåning underkunnig derom, att fru Carlas arbeten äga företrädet framför M:ll Bremers; att den sistnämnda pblickar ur sin stilla vrå in i verlden, men fru GCarlen står sjelf midt inne i verlden, ete. O sancta Puffonial! detta är dock verkligen något starkt. Här i Sverge har väl frigan om företrädet aldrig varit omtvistad, hvarföre också Dagl. Alleh. ganska välbetänkt åtminstone tillsatt ett frågtecken, en nog liten reservation mot artikelns införande; och man må gerna tiillerkänna fru Carla ett af de främsta rummen såsom en författarinna af andra ordningen, i anseende till hennes ganska artiga fyndighet i sjelfva sammansättningen af händelserna, så är man väl dock temligen öfverens om afståndet mellan henne och M:ll Bremer i poesi och verkligt snille. Och om man i M:ll Bremers arbeten här och der träffar longörer eller någon brist i hopsättpingen af det hela, så äro likväl i hennes arbeten trivialiteterna undantaz, hvaremot man har svårt att träffa på något annat i t. ex. den nyss utkomna, öfver 300 sidor starka, första delen af Posen på Tistelön, när man hunnit förbi de första 30 sidorna, der läsaren införes till den första bekantskapen med perso nerna. Det raest komiska af allt är, att nylige: stod i en annan Tysk tidning om m:ll Bremer, att näst Walter Scott hade ingen romanförfattare i vår tid gjort det uppseende som hon. Slutföljden är, om man skall följa de Tyska puffarna: Fru Carlen står då åtminstone i jemnbredd med, om icke öfver Walter Scott. Hvar skola då Almqvist, Kusinernas författarinna, Im fl. pliceras? mada svar har D:g fare CENSUR GRENOM RBOKTRYCKARNE.